UDDEVALLABOR PÅ LÄGER

Här är några bilder ur ett av min mammas gamla fotoalbum, som jag gissar är tagna på något ungdomsläger 1931 eller -32. Det skulle möjligen kunna vara i regi av SGU (Sveriges Godtemplarungdom) som jag vet att min mor tillhörde, även om ett par av bilderna kanske inte i första hand för tanken till nykterhet.

Så här såg sex tuffa Uddevallagrabbar ut i början av 1930-talet. En med en halvrökt cigarett i ena näven, en med gevär, en med dragspel och samtliga med stora kepsar eller fräcka skärmmössor på huvudet. Och för en gångs skull står namnen angivna på allihop på baksida av kortet. Från vänster: Helge Myrström, Erik Zetterberg, Helge Lindblom, Erik (efternamn saknas), Harry Dahlqvist och Sven Kjellberg.

Tyvärr inga namn till det här kortet, men från det förra känner vi igen dragspelaren och grabben med cigaretten, som här har fått sällskap av två andra killar. Båda har slips och skolmössa och han till höger var tydligen den som svarade för kaffekokningen, av kitteln i handen att döma. Liksom på det förra kortet skymtar ett tält i bagrunden, vilket tyder på att deltagarna levde lägerliv.

Och här har vi ännu ett tält ute på en äng. ”Knaster” står det skrivet på baksidan, vilket torde betyda att den unge mannen i tältet är identisk med Bertil ”Knaster” Johansson, blivande målvakt för Uddevalla Idrottssällskaps A-lag i flera år. Dessutom välkänd för många gamla Uddevallabor som en av dem som stod bakom disken på Fingals Sport vid Torggatan. Innehavaren Fingal Ryberg spelade för övrigt centerhalv i samma UIS-lag.
Fler gamla bilder längre fram i veckan.

UDDEVALLAVYER FRÅN 30-TALET

Jag bläddrar vidare i min mammas efterlämnade fotoalbum och får upp följande bilder:

”Astrid 1931” står det på det här kortet. Här sitter min mammas lillasyster (född 1920) på en gräsplätt som jag först trodde var belägen vid badplatsen i Skeppsviken och i så fall med Svenskholmarna i bakgrunden. Men vid närmare eftertanke kan det ju inte stämma. Det måste vara Lövåsbergets klippor hon har bakom ryggen där hon sitter i gräset snett ovanför det som i dag är Exxonmobil vid Oljehamnsvägen. Det vi ser på andra sidan vattnet är i så fall Badö och inloppet till hamnen som det såg ut 1931. Eller är jag helt ute och cyklar? Tänk om man hade haft vett att fråga sin mor medan hon levde.

Här står min mamma på kanten av berget vid Höjentorp, 18 år gammal 1932. Gamla landsvägen från Sörkällan mot Kapelle var en populär vandringsled för många av den tidens ungdomar har jag förstått. Utsikten här uppifrån var fantastisk, då som nu, med Gustafsbergsvägen ringlande nedanför. Någon bebyggelse att tala om fanns inte varken här eller vid Bohusgården så här i början på 30-talet. Det skulle dröja flera år innan semesterhemmet Bohusgården invigdes 1939.

Här har min mor fotograferats utanför ett magasin i hamnen med beteckningen Anders Smiths upplag någon gång på 1930-talet. Det är säkerligen min far som hållit i kameran. Han var född 1912, började som springpojke hos Smiths i tonåren och arbetade sedan hela sitt yrkesliv på firmans kontor.

GUNHILD FRÅN AMERIKA

Jag bläddrar vidare i ett av min mammas gamla album och hittar ett fotografi som inte hör ihop med något av de andra.

”Gunhild sommaren 1930” står det på det här kortet. När jag växte upp på 50-talet hörde jag ibland talas om ”Gunhild från Amerika” och jag har ett svagt minne av att jag någon gång när jag var hos mormor på Sörkällegatan fick ta i hand och bocka djupt när hon var tillbaka i Sverige på något tillfälligt besök.

Så vitt jag vet hade hon bott på andra sidan gatan och var god vän med min mormor, dock inte släkt på något sätt. Hon utvandrade alltså till USA i början av förra seklet och kortet är säkerligen taget under en resa med någon av Amerikabåtarna.
Fler gamla bilder följer.

ANNA KÄRNELLS SPECERIAFFÄR

Här kommer ytterligare ett par bilder ur ett av min mammas gamla fotoalbum.

Hösten 1930 står det på baksidan av det här kortet. Då var min mor 16 år och det verkar vara hon som står till höger i ljus klänning. Vem den andra flickan är vet jag inte. De befinner sig i alla fall framför mammas barndomshem på Sörkällegatan 4 och jag känner mycket väl igen den stora häcken som omger huset och som jag fick vara med och klippa när jag växte upp på 50-talet.

Här ser vi lite mer av Sörkällegatans fortsättning åt nordost än på de tidigare korten. Det går att urskilja telefonstolparna med sina luftledningar och på andra sidan gatan ett stort trähus som är borta sedan länge.

På skylten som sticker ut över gatan från mormor och morfars hus står: ”Anna Kärnell Speceriaffär”. Det var min mormor som drev en liten affär i husets bottenvåning med ingång direkt från gatan. Så vitt jag vet upphörde verksamheten längre fram på 1930-talet, då en kooperativ affär startades runt hörnet längre ner på Södra Drottninggatan. (Närmare bestämt 1935 ser jag när jag söker i Gunnar Klassons förträffliga Uddevallabloggen)

Detta är inte mormors affär utan en lite större butik, förmodligen en som min mamma arbetade i som ung. Det kan möjligen vara hon som står skymd av stället med glasburkar till vänster. Säker är jag inte, men visst är det en intressant bild med massor av varor prydligt uppradade på hyllorna bakom personalen vid disken och den tidstypiska vågen framför dem.

Fler bilder senare i veckan.

MC-FÖRARE FRÅN FÖRR

I dag bläddrar jag vidare i min mammas gamla album och hittar tre bilder från början av 1930-talet.

Här befinner vi oss, liksom på bilderna tidigare i veckan, fortfarande på nedre delen av Sörkällegatan, där en motorcyklist vänder med sin tunga maskin. Det är förmodligen en besökare från Västergötland eftersom han har P på registreringsskylten. 
På kortets baksida står textat ”Valle Kling 1931. Kittys kusin”.

På baksidan av det här kortet står det ”Kitty” - med ett tillägg inom parentes som är svårare att tyda men skulle kunna vara ”Karin Hallin”. Jag gissar att det var en av mammas väninnor och att kortet är taget på baksidan av ett av stenhusen vid Sörkällegatan.

Och här har vi tre tuffa killar på var sin "båge". Eller är det möjligen en tjej som sitter på motorcykeln i mitten? Mc:n är i alla fall O-märkt som tecken på att den hör hemma i dåvarande Göteborgs och Bohus län. 

Och visst ser grabbarna på trampcyklarna fräcka ut med uppkavlade skjortärmar, äppelknyckarbyxor och bockstyren. De verkar vara i 20-årsåldern på detta kort från början av 1930-talet och bör alltså ha varit födda för mer än 100 år sedan.

SÖRKÄLLEGATAN PÅ 1920-TALET

I min mammas efterlämnade fotoalbum hittar jag inte bara gamla vykort utan naturligtvis också en hel del privata bilder. Dessa skulle kunna gälla som påminnelse till alla att prata med sina föräldrar om gamla fotografier innan det är för sent. Jag har nämligen inte en aning om vilka personerna är på flera av bilderna.

Detta gäller båda dessa foton. Om dem vet jag inte mer än att de bör vara knäppta någon gång på 1920-talet på Sörkällegatan i Uddevalla.

Här ser vi först sex barn fotograferade på trottoaren framför ett av de små trähusen på Sörkällegatans norra sida. Min mor bodde med sina föräldrar på andra sidan gatan i huset Sörkällegatan 4. Hon var född 1914 och skulle möjligen kunna vara den längre av flickorna på bilden men jag är långt ifrån säker.

Det här kortet är taget på lite närmare håll och har bättre skärpa. Förmodligen vid ungefär samma tid och på samma plats. Jag vet dock inte mer än att det måste vara tio av de barn som växte upp på Sörkällegatan på 1920-talet. 

Här verkar de ha fått göra sig fina för fotografen. Titta på pojken till vänster med vit skjorta och slips eller på kompisen bredvid i sjömansblus. De övriga gossarna har snygga tröjor, medan flickorna verkar ha fått ta på sig finklänningen. Det var nog inte de kläder de sprang ute och lekte i. 

Om vi utgår från att kortet är taget i mitten på 1920-talet och att barnen är mellan fem och tio år gamla, så bör de vara mellan 95 och 100 om några av dem lever i dag.

Fler gamla albumbilder följer.

VECKANS KLIPP MED MERA

Smått och gott ur tidningen Se från 1969.

NÄR NÄSTAN ALLA VAR ALIENERADE

Alienation var ordet på modet i slutet på 60-talet. Det förekom i varenda tv-debatt. Och ändå var det inte mer än varannan tittare som förstod vad det betydde, så det var många som satt där och kände sig förfärligt alienerade.

Detta konstaterades i nr 41 av tidningen Se från 1969. Man hänvisade till en vetenskaplig undersökning som hade klarlagt att över en miljon svenskar inte begrep hälften av vad våra makthavare sa.

Här följer nu del två i tidningens snabbkurs för den som vill lära sig tala som en politiker.

Du som är en god fader för dina barn ska inte ringa upp lillgrabbens fröken och säga:

- Nu har ni gett grabbfan bara en tvåa på skrivningen igen, men Hanssons ungdjävlar dom är gullgrisar dom och får femmor.

Du ska i stället säga:

- Det vill synas mig som om en icke helt rättvis kantring skett i betygsfördelningen vid det senaste skriftliga testet. Min son har försummats, under det att man som vanligt kan påvisa en klar prioritering av den unga generationen Hansson.

Du som är en lat make bör inte snäsa av din hustru, när hon önskar din hjälp, med repliken:

- Disken, den skiter väl jag i. Jag har annat att göra.

Du ska i stället säga:

- Disken, tyvärr hinner jag inte engagera mig i denna gren av husets verksamhet. Jag måste ägna mig åt andra aktiviteter.

Du som ska sälja sommarkåken ska inte säga till spekulanterna som ringer och svarar på annonsen:

- Det är en kåk på två rum och gäststuga och utedass och brygga och så hör det en eka till också.

Du ska säga:

- Offerten gäller ett paket, ett weekendpaket.

Du som just nu påtar ner lökar i rabatten ska inte dabba dig inför grannen genom att säga så här:

- Joru, jag kan tala om för dig att i år har vi petat ner en jädrans massa lökar, tulpaner och krokusar och grejer.

Nej, du ska i stället formulera dig så här:

- Jag kan informera dig om att vi i höst satsar mycket hårt på ett synnerligen differentierat lökprogram.

Du som inte vill bada och skyller på vattnet i sjön, ska inte längre säga:

-Nä, jag har ledsnat på den här skitiga sjön.

Du ska säga så här:

- Tyvärr, jag har drabbats av en stegrad aversion mot den accelererande koncentrationen av fosfater i denna sjö.
Och därmed var det slut på kursen.

ATT TALA SOM EN POLITIKER

Så här i valtider kan det vara bra att ha koll på vad våra politiker egentligen säger. Detta konstaterade tidningen Se redan i slutet på 1960-talet. I nummer 41 från 1969 avslöjade man att över en miljon svenskar inte begrep hälften av vad våra makthavare sa. En vetenskaplig undersökning hade klarlagt detta

Ord som sekundär, approximativ, retrospektiv, spektakulär och heterogen fastnade inte i folks medvetande eftersom de inte hade en aning om vad de betydde.

För att ändra på detta gav tidningen några exempel på hur man skulle kunna lära sig själv och sina barn att snacka som dom gör i tv.

Här följer alltså en liten grundkurs i konsten att uttrycka sig som en politiker.:

Du som är en god hustru och omtänksam mor för din 17-årige son, ska lära honom att inte säga:

- Jag tänkte snacka me´ farsan om å höja veckopengen så den räcker nån vart.

Den unge mannen ska i stället uttrycka sig så här:

- Jag eftersträvar att snarast öppna en dialog med farsan i syfte att pådriva en justering uppåt av veckopengen intill en sådan nivå att en mera fullständig täckning av de reellla kostnaderna kan ernås.

Du som är en god hustru och håller masken när chefen ringer och undrar varför din svårt bakfulle karl inte kommer till jobbet, ska inte säga så här:

- Han firar i dag och bygger på sin modelljärnväg.

Du ska säga så här:

- Han har tagit en day off för att medelst avkopplande bredvidsysselsättning förverkliga sig själv.

Du som är en god granne ska inte bli arg när Persson bredvid anklagar dig för att ha snott hans skiftnyckel. Du ska inte säga:

- Nu ljuger du din jävel och det är likt dig.

Du ska säga:

- Nu gör du dig skyldig till en felaktig historiebeskrivning och detta är betecknande för ditt beteendemönster.

Du som är trogen kund hos handlare Karlsson om hörnet, ska inte säga:

- Jag tycker den här osten ser ut att vara rutten.

Du ska i stället säga så här:

- Jag skulle vilja göra den bedömningen att den här osten företer vissa tecken på att ha hunnit lite för långt i nedbrytningsprocessen.

Handlare Karlsson kommer inte att haja ett dugg. Han ger dig en ny ost för att bli av med både dig och snacket.

Fortsättning på kursen senare i veckan.

UDDEVALLA PÅ 70-TALET

I min mors efterlämnade album finns även några vykort i färg från 1970-talet.

Badplatsen vid Bodele med upplagda tankers i bakgrunden. Någon strandpromenad längs berget fanns inte på den tiden. Man fick gå förbi vandrarhemmet (till höger utanför bilden) och fortsätta uppför trapporna till landsvägen när man skulle hem igen.

En bild från inre delen av hamnen vid ungefär samma tid. M/s Byforden har lagt till på norra sidan, nära dåvarande Pressbyråkiosken. Även de mindre båtarna m/s Sunningen och m/s Gustafsberg har periodvis lagt till och utgått därifrån. Men nu är det som bekant södra sidan som gäller sedan många år.

Här ett flygfoto över samma område. Vi ser också gamla badhuset, Västerbron och Domusbunkern samt hur åtminstone något av den gamla bebyggelsen på nedre delen av Kilbäcksgatan (nuvarande Hultmans gränd) fortfarande finns kvar.

Och här har vi kommit lite längre ut på södra sidan av hamnen med alla de små fritidsbåtar som låg förtöjda där. På andra sidan vattnet ses lastfartyg och en del gammal träskjulsbebyggelse som inte helle finns kvar i dag.

För att se andra gamla Uddevallabilder: Skriv in Uddevalla i rutan uppe till vänster och klicka Enter.

RIKTIGT GAMLA UDDEVALLABILDER

I ett av min mammas efterlämnade fotoalbum hittar jag några bilder som är tagna långt före hennes tid. Åtminstone de två översta av dessa tre.

(För att se andra gamla Uddevallabilder: Skriv in Uddevalla i rutan uppe till vänster och klicka Enter.)

Det här är en del av ett fotografi som förmodligen är ett av de äldsta som finns över Uddevalla. Det är taget från Skansberget i östlig riktning. I boken ”Uddevalla förr” hittar jag samma foto, fast inte lika hårt beskuret, med uppgift att det kan dateras till 1865. Till vänster om klocktornet ses Läroverkets byggnad som tillkom 1862, alltså den äldsta delen av nuvarande Agnebergsskolan. Endast två broar leder över Bäveån. Gatan mitt i bild är Norra Hamngatan och till vänster går Västerlånggatan. Herrljungabanans stationshus i hamnen var ännu inte byggt. Det uppfördes 1864, då tågen började gå till Vänersborg och så småningom till Herrljunga. Kortet bör alltså vara taget mellan 1862 och 1864, precis som jag ser att Gunnar Klasson har konstaterat på Uddevallabloggen.

Detta kort är inte riktigt lika gammalt men ändå från förrförra seklet, taget i början av 1890-talet. Fotografen har stått vid klocktornet på Agneberget. Nedanför syns torget närmast till höger och längst ut Skansberget. Bäveåns lindar har ännu inte hunnit bli så stora. Den höga skorstenen tillhör Kampenhofsfabriken. Bortom den finns inte många hus, så man kan ana hur begränsad stadskärnan var vid den här tiden.

Och så en gammal bild från Kungsgatan. Den är tagen den 6 juni 1916, det första år som Svenska flaggans dag firades. I 17:s soldater paraderar nerför Kungsgatan, medan första världskriget rasar ute i världen. Klocktornet syns i bakgrunden. Till vänster kan man ana skylten till guldsmeden Bokströms affär och till höger ses det Lönnerska huset med Agnes Bachmans garnaffär i hörnet Kungsgatan-Norra Drottninggatan. Där har i dag Svenska Handelsbanken sitt kontor.