NU ÄR DET KLIPPT IGEN

 Saxat ur svenska tidningar på 70-talet.

NYÅR I UDDEVALLA PÅ 50-TALET

 

Nyårsafton på Vallmovägen 6 i Uddevalla någon gång i mitten på 1950-talet. Faster Ella och farbror Ivar från Heljeröd har kommit på besök för att fira in det nya året.
Stämningen verkar vara på topp. Serpentiner har kastats genom luften och hamnat både i julgranen och annorstädes.
Fruktkorg och askfat står framställda på det runda bordet i finrummet. Farbror Ivar har tänt en cigarr, kusin Sven har fått låna både fjäderbuske och indiansköld, medan husets barn har maskerat sig på olika sätt för fotografen.

ÄNNU MERA KLIPP

 

Saxat ur svenska tidningar på 70-talet.

DÅ FANNS DET RIKTIGA TOMTAR

 

Säga vad man vill om gamla tider men då fanns det i alla fall riktiga tomtar. Som till exempel på de här korten från julen 1947 som jag har hittat i ett av min mammas efterlämnade fotoalbum. Det är jag som sitter på golvet och intensivt studerar någon liten figur som jag fått i julklapp, medan kusin Karin är i färd med att öppna ett av sina paket.
Den ene tomten har både käpp och solglasögon och en rejäl halsduk, medan den andre ser ut som om han sitter och funderar på om de här barnen verkligen har varit tillräckligt snälla för att få några julklappar.

Anledningen till att jag så säkert vet att detta hände julen 1947 är att på den andra bilden finns Karins mamma, moster Astrid, med. Detta blev hennes sista jul. Året därpå dog hon i cancer, eller kräfta som man sa på den tiden. endast 28 år gammal.

HÄR VAR DET KLIPPT

 

Saxat ur svenska tidningar på 70-talet.

JULAFTON I UDDEVALLA 1952

 

På det här kortet från julafton 1952 ser vi hur tomten har kommit till Vallmovägen i Uddevalla med både fjäderbuske och leksaksgevär till en åttaårig gosse med knästrumpor och äppelknyckarbyxor. Lillasyster har fått en pysselbok att bläddra i. Kan det möjligen vara något ur Tomtepåsen?
På soffan bakom dem ligger fler saker, och i den nyklädda granen med elektriska juleljus skymtar både papperskarameller, polkagrisar, änglar och glitter.

MERA KLIPP

 

Saxat ur svenska tidningar på 70-talet.

NU TÄNDAS TUSEN JULELJUS . . .

 

Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistra och glimma.
Det är inte lätt att veta vad den som arrangerade den här bilden julen 1950 hade i tankarna.
Däremot vet vi med bestämdhet att den unge mannen i det längsta försökte slingra sig undan förödmjukelsen att behöva stå och posera på detta vis när det fanns annat att göra för en sexåring som just hade fått både leksakspistol och cowboyhatt i julklapp.
Exakt vad som låg bakom den tillfälliga förvandlingen finns ingen kvar i livet som kan berätta. Hur övertalningsprocessen framskred, vilka löften som användes eller kanske rent av vilka hotelser som utslungades är för evigt gömt och förborgat i historiens mörker. Men till slut stod han där i alla fall, med knäppta händer och from blick mot det tända ljuset på spiselkransen.
Det hände på övervåningen i huset på Vallmovägen 6 i Uddevalla för sjuttioett år sedan och det är inte glömt ännu.

VECKANS KLIPP

Saxat ur svenska tidningar på 70-talet.

SNART ÄR DET JUL IGEN

 

Nya kortbyxor med hängslen har den här nyklippte unge mannen fått av tomten på julafton år 1949. Iklädd dessa samt kortärmad rutig skjorta med fluga i halsen, poserar han, uppenbarligen på befallning, för fotografen. Lillasyster i ny finklänning och hårband har fått en docka att visa upp för halmbocken på golvet. 
Bakom dem har den elektriska belysningen tänts i den vid Margretegärdeparken inköpta granen, som dessutom innehåller både julkulor, pappersfigurer och smällkarameller. 
Julafton på Vallmovägen i Uddevalla för 72 år sedan alltså.

FÖR MYCKET AV DET GODA

 

Det hände på den tiden då kristendomsundervisningen var intensiv i småskolan. En lärarinna märkte hur barnen började tröttna på alla episoder ur den bibliska historien. För att lätta upp stämningen frågade hon i stället:
-Vem är det som har svans och är bra på att klättra i träd? Kan du svara på det, Axel?
-Ja, sa lille Axel. Det borde vara en ekorre, men eftersom det är fröken som frågar så är det väl Jesus.

Lärarinnan ville veta om man brukar läsa bordsbön i barnens hem. Men hon fick inget riktigt svar så hon försökte igen:
-Du Ronny, vad brukar din pappa säga när han sätter sig till bords?
-Jo, svarade lille Ronny efter en stunds tvekan. Han säger att ska vi inte ha oss en liten jäkel till maten i dag.

Lärarinnan skrev ordet protestant på svarta tavlan och frågade om någon i klassen visste vad det betyder.
Det blev tyst en lång stund men så räckte lille Sven upp handen och sa:
-En tant med löständer.

-Nå min flicka, sa konfirmationsprästen. Vad måste man först och främst göra för att få syndernas förlåtelse?
-Man måste väl först synda.

Lilla Britta har fått följa med sin mamma på ett bröllop i kyrkan. Efter ceremonin viskar hon:
-Ska dom få barn nu?
-Ja, kanske det.
-Då stannar vi och tittar på det också,

UTSIKT FRÅN PROSTBERGET

 

Det här kortet har varit med tidigare i den här bloggen, men detta är en annan kopia som jag hittade i ett annat av mammas album och som inte är lika hårt beskuren som den tidigare. Det är moster Astrid som sitter på Prostbergets kant och tittar ut över söder i Uddevalla. Närmast berget ses Södra vägen, och in mellan husen går Södra Drottninggatan. Där bortanför drogs Göteborgsvägen senare fram. Men än så länge är där bara ängar och buskage, så kortet måste vara taget före 1940.

(Klicka på bilden så blir den större.)

HÅRDROCK FÖR MORFAR

 

Lille Viktor spelar hårdrock för morfar på sin mobil och frågar:
-Har du hört något sådant förut, morfar?
-Ja, faktiskt en gång för länge sedan i min ungdom när bryggarbilen och grusbilen krockade på vägen utanför vårt hus.

-Kan någon i klassen säga vad som är viktigast för människorna, solen eller månen.
-Det måste vara månen, säger lille Sixten.
-Varför det?
-Den lyser ju på natten när det är mörkt.
-Men är inte solen viktig då?
-Nä, den lyser bara på dagen och då är det ju ljust ändå.

-Goddag magistern, jag ringer för att tala om att min son är sjuk och inte kan komma till skolan i dag.
-Jaha, och vem är det jag talar med?
-Min far.

Den lille Göteborgsgrabben som var nyinflyttad i Stockholm sa inte ett ord första dagen i den nya skolan. Men när läraren dagen därpå frågade honom vad han hette, svarade han högt och tydligt:
-Morgan Persson från Göteborg.
-Men varför sa du inte det i går, undrade läraren.
-Jag töckte ente jag velle skryta förste dan.

TAG PLATS, TAG PLATS!

 

Så här såg SJ:s tredjeklassvagnar ut i början på 1940-talet. Bilden är tagen på Uddevalla Centralstation, och min mor har berättat att den föreställer Erik Simonsson, som efter att ha gift sig med sin Britta, är på väg till beredskapstjänstgöring ”någonstans i Sverige”.
Det fanns tre klasser på järnvägen vid den här tiden. Militärer (åtminstone meniga) åkte tredje klass, där det genomgående var träbänkar. Andra klass hade stoppade säten, medan första klass var lite lyxigare och inte avsedd för vanligt folk.
Konduktören har hoppat upp på bakre plattformen innan tåget ska gå, och genom bilden får man också en förklaring till forna tiders högtalarutrop: ”Tag plats, stäng dörrar och grindar!”.
Nedanför vagnen står mina föräldrar och en annan kvinna. Den lille grabben är dock inte jag. Kortet är från 1940, och jag föddes inte förrän fyra år senare.

(Klicka på bilden så blir den större.)

BERÖM AV MAGISTERN

 

-Pappa, i dag fick jag beröm av magistern i skolan.
-Jaså, vad sa han då?
-Han sa att nu börjar min handstil bli så bra att han kan se hur illa jag stavar.

-Mamma, börjar alla sagor med ”det var en gång”?
-Nej, min gosse, ibland börjar dom med ”i kväll ska jag på sammanträde”.

-Pappa, är det sant att faster Ester sjunger för de intagna på fängelset?
-Ja, min son. Kom ihåg det om du skulle frestas att begå nån dumhet i framtiden.

-Moster Elsa, var har du ditt gevär någonstans?
-Men lille vän, jag har inget gevär. Hur kan du tro det?
-Jo, för pappa säger att du alltid är på jakt efter karlar.

-Har du några problem med ögonen eller näsan, frågade läkaren vid undersökningen inför skolstarten.
Lille Oskar funderade en stund och så sa han:
-Ja, dom sitter i vägen när jag tar av mig tröjan.

-Va! utropade femårige Jonas vid matbordet. Får vi ingen efterrätt. Då har jag suttit här och ätit i onödan.

ORIENTERARE MODELL Ä

Orientering är en sport som har utvecklats enormt genom åren. Så här kunde det se ut när Uddevalla Skidklubb tog upp sporten på programmet på 1930-talet och blev en av de dominerande klubbarna i Bohuslän under flera år framåt..
Tävlingsdressen vid den här tiden bestod nästan alltid av egna avlagda kläder i form av skjorta, långbyxor och en skärmmössa på huvudet. Eller ett sånt där vitt kors som löparen till höger på bilden har. Kontrollpunkterna ritade man själv in på kartan efter en förlaga som brukade sitta uppspikad på ett träd strax efter starten. Jag skulle tro att det är detta som dessa båda för mig okända deltagare håller på med.