Te eller kaffe, det är frågan. Jag
har alltid så svårt att bestämma mig.
Det är ungefär som med Aftonbladet eller Expressen.
Exemplen är många. Cola eller Fanta,
äpplen eller päron, whisky eller konjak, Aladdin eller Paradis,
hamburgare eller cheeseburgare, chokladmunk eller kokosmunk, daim
eller japp.
Jag vet aldrig vad jag ska välja. Även
om jag anstränger mig och riktigt bjuder te´.
När jag bor på hotell brukar jag ta te till frukostmaten och avrunda med en kopp kaffe och ett wienerbröd. Det brukar gå bra nu när man för det mesta får hälla upp själv.
Värre var det förr i världen när
man blev serverad vid bordet.
Då var det alltid någon beskäftig kypare som ville visa att han minsann kände igen gästerna och kom ihåg vad de brukade dricka till frukosten.
-Aah, you are a coffeman, sir.
Och så hällde han upp kaffe innan man
hann protestera.
Eller:
-Ooh, I remember that you prefer tea,
sir.
Och så öste han i te för det hade
han gjort dagen före.
Det ansågs tydligen abnormt att dricka
te ena morgonen och kaffe den andra och fullständigt perverst att
dricka både te och kaffe samma morgon.
Allt detta och något därtill kom jag att tänka på när jag hällde upp en mugg te hemma i köket här om dagen.
Spännande fortsättning senare i
veckan.