tisdag 30 januari 2018

DET GAMLA KAMPENHOF

I ett gammalt fotoalbum från 1979 har jag hittat några bilder på hur det såg ut i centrala Uddevalla för inte så värst länge sedan. Då hade den nya bussterminalen ännu inte påbörjats och Kampenhofsfabrikens gamla byggnad fanns fortfarande kvar.

Kampenhof.

Verksamheten i det gamla bomullsspinneriet upphörde 1954. Sedan användes byggnaden till olika aktiviteter, innan den revs 1982. På kortet från 1979 kan man urskilja texten ”Allt fler väljer Ford” på skylten till Motorkompaniets lokaler, samtidigt som en Volvo rullar förbi på Västerlånggatan. Och framför den gamla fabriksbyggnaden står både korvboden och telefonkiosken fortfarande kvar.

Västerlånggatan.

På andra sidan Västerlånggatan har en mopedist stannat för rött ljus, tätt följd av en Saab. Bortanför dem ser man hur tomten som i dag innehåller Skatteverkets och Försäkringskassans hus har börjat bebyggas framför Missionskyrkan och Bohusläningens tidningshus,
På näst bild, som visar hörnet mot Norrtullsgatan ser man tydligare hur grunden till byggnaden har börjat gjutas.

Norrtullgatan.

Kvar fanns ännu den lilla parkeringsplatsen och de låga trähusen där Siwert Tecknaren hade sin ateljé på hörnet, men inte så länge till. I dag står ett hus med moderna HSB-lägenheter där.  Det röda huset på andra sidan Norra Drottninggatan finns i alla fall kvar. Det ägdes en gång i tiden av bokförläggaren Olof Ericson och inrymmer i dag Café Yerba.
(Klicka på bilderna så blir de större.)

fredag 26 januari 2018

MILITÄRHISTORIER FRÅN FÖRR

Och så var det dags för ännu en titt i den gamla boken Skånehumor, som jag upptäckte i min bokhylla för en tid sedan.
I dag har vi kommit fram till kapitlet Bland svärdsliljor och löjtnantshjärtan.


121 Truedsson anhåller om två veckors permission. Motivering: Svår sjukdom i familjen och hustruns därav framkallade ivriga önskan att se maken hemma. Översten betraktar en stund med bistra blickar den orolige familjefadern och fosterlandsförsvararen och säger därefter:
Det måste bli avslag, Truedsson. Jag har nämligen i dag fått brev från Truedssons hustru, i vilket hon ber mig att inte bevilja någon permission, enär Truedsson endast super och spelar kort när Truedsson är hemma.
Väl hunnen till dörren gör Truedsson helt om, ser översten i ögonen och frågar:
– Får jag säga ett par ord?
– Javisst.
– Men översten blir kanske arg?
– Nejdå, Truedsson.
– Jo, då vill jag bara säga att här i rummet e två stora lögnare. Den en e jag. Jag har aldrig vatt gift.

God natt, sa den inspekterande sergeanten. Knappt hade han lämnat logementet förrän det förbjudna snacket åter var i gång. Han återvänder och ryter:
– När jag säger god natt betyder det håll käften. Alltså. God natt!
– God natt, sergeant, lät det muntert ur luckans mörker.


Löjtnanten och slottsfröken är ute på morgonritt.. Löjtnantens häst lyfter på svansen och pruttar. Belevat säger löjtnanten:
– Förlåt.
– För all del. Jag trodde det var hästen.

Major X vid ett skånskt kavalleriregemente gästar ett störtbombarförband.
Han följer med ett flygplan för att bättre bilda sig en uppfattning om detta stridsmedel, Efter flygningen är majoren alldeles slut. Allt vad han haft inombords har han fått lämna ifrån sig. Då kväljningarna avtagit och han förmår stå på benen uttalar han sin uppriktiga mening om störtbombarflygets värde.
– Jag finner det hela förträffligt. Det enda problemet torde vara hur man ska kunna få in fienden i flygplanet.

Under en järnvägsresa kom en officer och en skånsk bonde i samtal med varandra. När de for förbi munumentet över slaget vid Lund sa officeren till bonden:
– Tänk, jag förlorade min farfars far i slaget vid Lund.
– Ja, sa bonden. Lund e min själ en farli sta. En gång när ja va där ble ja å me min paraply.


En järnhandlare i det inre av Skåne, vilken vi kan kalla Persson fast han inte hette så, var mycket intresserad försvarsvän och utnämndes under krigsåren till löjtnant. Han var mycket känd och populär i trakten där han tillträdde sitt befäl.
Sedan uppställning skett trädde han inför truppen och hälsade hurtigt och reglementsenligt:
– Goddag, kamrater!
– Goddag, Persson, svarade soldaterna.
– Ni ska inte hälsa med namnet, utan med titeln, rättade befälhavaren.
– Goddag, järnhandlare!

tisdag 23 januari 2018

BLAND LÄKARE OCH PRÄSTER

Jag bläddrar vidare i den gamla boken Skånehumor, som jag nyligen hittade i min bokhylla. I dag har det blivit dags för avdelningen Doktorer och prästkragar.


Genom att skickligt simulera särdeles dålig syn har Edvin lyckats bli frikallad från militärtjänst. För att fira den för honom lyckade utgången av den tadelvärda kuppen gick Edvin samma dags afton på bio. Till sin fasa finner han i fåtöljen intill just läkaren som undersökt honom. Denne fixerar honom eftersinnande. Faran är akut. Något måste göras. Kisande vänder sig Edvin mot läkaren, bugar lätt och säger:
Förlåt damen, går den här bussen till Eslöv?



Doktorn:
– Beklagar fru Svensson men det är slut. Er man är död.
Den dödförklarade med svag röst:
– Nej, nej, jag lever än!
Fru Svensson bryskt:
– Tyst, Axel, det vet doktorn bäst


En präst på Österlen hade redan efter ett par år kommit rejält på kant med sina församlingsbor. En gång säger han efter ett gräl med ett par av de tongivande i socknen.
– Märkvärdigt vad ni i den här församlingen är svåra att komma på god fot med. På det förra stället var jag tydligen mycket omtyckt, ty där gjordes en insamling bland församlingsmedlemmarna så att jag fick ett fint skåp, när jag flyttade därifrån.
– Vi skulle nog kunna få ihop till en hel matsalsmöbel till kyrkoherden, bara han ville flytta!

– Nå, min flicka, vad måste man först och främst göra för att få syndernas förlåtelse?
– Man måste synda.

Prosten:
– När infaller passionstiden?
Greta:
– Ungefär ve en sjuttan, artan år.



Kyrkoherden är på besök hos August i Heby. Då han till sist ska gå tycker August att han ska bjuda honom på något och frågar:
– Tycker kyrkoherden om rögad ål?
– Tacka för det, det är det bästa jag vet.
– Ja, e de då ente tusan, att en ente ska ha en enda bit, utbrister August.





torsdag 18 januari 2018

IDROTT PÅ LÅG NIVÅ

Det var en gång ett tidningshus med flera våningsplan och ett stort antal anställda. Flera av dessa samlades ibland efter jobbet längst nere i källaren och ägnade kvällar och nätter åt något som i dubbel bemärkelse kunde betecknas som idrott på låg nivå. Här är den piprökande kåsörens syn på aktiviteterna i en text som publicerades i Bohusläningen den 21 november 1970.











måndag 15 januari 2018

VILSEN DISCODANSARE

I en av mina klippböcker hittar jag ett gammalt kåseri om hur det kunde vara att gå på diskotek en gång för länge sedan. Så här beskrev jag mina upplevelser i Bohusläningen den 10 oktober 1970.























torsdag 11 januari 2018

KUNGSTORGET 1980

Kungstorget i Uddevalla ligger öde en snöfri vinterdag 1980. Framför rådhuset har ställts upp anslagstavlor med affischer för de tre alternativ som fanns att välja på i kärnkraftsomröstningen i slutet av mars. 


Kungstorget.

Linje 3 har en egen valstuga med dekaler med texten ”Atomkraft – nej tack”. Flest röster fick ändå till slut linje 2 som förespråkade långsam avveckling. I bakgrunden på hörnet Kungsgatan-Torggatan skymtar Eskilstunaboden, en av flera järnhandlar i stan som då ännu inte hade avvecklats eller flyttat ut från centrum,
På nästa bild ser vi Bäveån och Norra Hamngatan från träbon den snöfattiga vintern 1980. 


Bäveån och Norra Hamngatan.

Lindarna har beskurits och några har till och med tagits ner helt och hållet så att sikten är fri mot Hembergs Matthörna och Arbetarboden och de andra affärerna på andra sida gatan. Ett och annat isflak flyter nerför ån mot Hanssonska bron medan två svanar simmar mot strömmen.

Hasselbacken.

Och så avslutar vi med ett kort från Hasselbacken lite längre fram på året. Här har det blivit sommar 1980 och en hel del människor är ute och går i det fina vädret.
(Klicka på bilderna så blir de större.)





måndag 8 januari 2018

MATINÉ - SÖNDAG KLOCKAN TRE

I ett av mina gamla fotoalbum hittar jag ett par bilder på biografer som fanns i Uddevalla en gång i tiden. Den första föreställer Röda Kvarn på Kungsgatan strax nedanför torget. Byggnaden finns kvar i dag, men så här såg det ut 1980 när där fortfarande var biograf med guldsmedsbutik vid sidan om.


Röda Kvarn

Röda Kvarn hade hög status bland oss biobesökare med sin stora läktare och upplysta entré, som också var en populär mötesplats när man skulle ses på stan. På bilden handlade det om matiné söndag klockan tre en februaridag 1980 och på programmet stod ”Du är inte klok Madicken!”.
Längre upp på Kungsgatans andra sida låg Frideborg, som en gång i tiden hette China och under en period också hetat Rio.


Frideborg/China/Rio

Från Chinatiden på 50- och 60-talet minns jag de hårda träbänkarna och att där bara fanns en filmspelningsmaskin. Mitt under föreställningen blev det paus och ljuset tändes i salongen. Sedan tog det cirka fem minuter innan personalen hann ladda apparaten med den andra halvan av filmen. Då kunde en del av filmen också försvinna i hanteringen så att man inte visste riktigt var i handlingen man befann sig.
Men det var långt före ovanstående kort togs i början på 80-talet. Här är det en film med titeln ”Det grymma spelet” som visas.
Och så är vi nästan framme i nutid på en bild från entrén till den sist kvarvarande av stadens fem mindre biografer. 


Saga.

Det handlar alltså om Saga som byggdes om till tre mindre salonger någon gång på 90-talet. När det här kortet togs på hösten 2014 hade verksamheten redan lagts ner och flyttat över till nya stora Biostaden med sina sex salonger.

fredag 5 januari 2018

BLAND GUNGOR OCH KARUSELLER

Här är några bilder från ett par av de lekplatser som fanns på Tureborg på 70-talet. På den första är det full fart bland gungorna nedanför husen på Timmerbergsvägen. På andra sidan Bäveån ser vi några av villorna vid Sigelhultsvägen med regementet i bakgrunden.

Timmrbergsvägen

Och här nedan har vi det hela lite från sidan, där vi också ser Tureborgsvägen 5 en bit bort. Båda bilderna är från vintern 1978, då det som synes var en hel del snö på marken.

Timmerbergsvägen.

Nästa bild är från sommaren 1978 och visar den då nyanlagda lekplatsen vid Tureborgs centrum. Den fick vara kvar i några år, men numera ser torget som bekant helt annorlunda ut.

Tureborgs centrum.

Slutligen hittade jag ett kort från 1973 som fick mig att fundera en stund. Sedan insåg jag att det måste vara taget på den öppna platsen framför Hagarnevägen 45, där den gamla karusellen av klassisk modell nu sedan länge är nedmonterad och bortforslad. Så här såg det i alla fall ut på våren 1973.

Hagarnevägen.

Huset rakt fram som sticker upp över berget är alltså övre delen av Tureborgsvägen 12 och till höger skymtar Timmerbergsvägen 1.



torsdag 4 januari 2018

NÅGRA SKOLEXEMPEL

Jag bläddrar vidare i den gamla boken med titeln Skånehumor, som jag nyligen upptäckte i min bokhylla,


Under kapitelrubriken I skolan hittar jag till exempel följande:

En folkskoleinspektör, en herre väl medveten om sin värdighet, åhörde en lektion i en av de lägre klasserna. Efter en stund fann han det pedagosiskt lämpligt att i egen hög person överta undervisningen och satte sig i frökens katederstol.
Övertygad om att barnen väl visste vilken märklig person som besökte dem ville han inledningsvis anknyta till sin befattning.
– Nå barn, är det någon av er som kan svara på den här frågan: Vad är jag?
Efter lång tvekan räckte en flicka upp handen.
– En man.
– Ja, hm, det är nog rätt . . . men vad är jag mer?
Mycket lång tvekan. Så kom en ny hand upp och ett nytt svar avgavs:
– En liten man.
– Ja, ja, sa inspektören märkbart irriterat, men något mera kan ni väl ändå säga!
Efter en väldigt lång tvekan höjdes en darrande hand. Och denna gång var det en liten flicka som försiktigt och prövande sa:
– En liten ful man.


Fröken i Annelövs småskola luktar på lilla Annas hår, som har en dålig lukt. Hon anmärker på detta tråkiga sakförhållande. Följande dag får hon ett brev från den förgrymmade fadern.
– Om fröken loktar på min Annas hår en gång te, ska ja ställa om, att fröken ente ska va fröken en enda da länger.

Fröken:
– Nu ska alla rita en gök.
Efter en stund viftar Erik skadeglatt och beschäftigt:
– Fröken, fröken. Per ritar en fågel!


Lärarinnan till en liten flicka:
– Det är rast, ut nu och lek med de andra barnen.
Flickan ängligt:
– Nej, det blåser så ute. Jag kan få blåskatarr.

Vid besök i en skola på landet finner biskopen på väggen en reproduktion av Rafaels Sixtinska madonna med de berömda små änglarna i förgrunden.
– En utmärkt idé att göra de små barnen bekanta med världskonstens fromma mästerverk.
– Jodå . . . men min tanke var väl närmast att visa hur illa det ser ut att sitta med armbågarna på bordet.


I en skola i Dalbytrakten förhörs eleverna om ”Den barmhärtige samariten”. Om denne visste den tillfrågade Måns föga. När läraren ville veta hur det hela slutade måste Måns bänkkamrat inskrida som barmhärtig viskare: Han tog honom till härbärget och skötte honom där.
Måns svarade:
– Han tog honom till Hardeberga och där sköt han honom.

tisdag 2 januari 2018

SKÅNSK HUMOR UPPTÄCKT

I en av mina bokhyllor har jag hittat en alldeles förträfflig liten publikation med titeln Skånehumor – historier utvalda och illustrerade av Anders Sten. Den är tryckt 1980 och innehåller som titeln antyder historier från Skåne. Jag har sträckläst den och kan inte låta bli att återge delar av den.


Så här står det bland annat i kapitlet med rubriken De barnen, de barnen:

På barnkalaset frågar lille Bertil sin bordsdam:
– Lisa, vad heter du i efterrätt?

Främmande beschäftig dam:
– Usch barn, vad ni är smutsiga. Tvättar ni er aldrig?
– Nä, men vi känner igen varandra på rösten.


Lilla Eva har varit med på morbror Toddes begravning. Då hon lagt sig på kvällen låg hon tyst och tankfull.
– Ska du inte be din aftonbön, Eva lilla? frågade hennes mor.
– Nä, Gud har inte tid med mej i kväll. Han ska packa opp morbror Todde.

Kalle har varit odygdig, och för att undgå sin mors bestraffning har han tagit sin tillflykt under den stora dubbelsängen.
Far själv kommer in och blir ombedd att ge Kalle den välförtjänta avbasningen. Då han lagt sig på knä för att titta under sängen, möts han av Kalles liksom förvånande blick, och pojken frågar:
– E hon efter dej me?


Fin dam på bussen hamnar mitt emot en oavlåtligt snorande gosse. Efter en stund frågar hon med vämjelse:
– Har du ingen näsduk?
– Jo, svarar gossen, men jag lånar inte ut den!

Svens mamma ser inte med blida ögon att hennes son tuggar tuggummi och kastar bort den lilla hoptuggade tingesten som sjuåringen placerat i kanten av sin tallrik då han ska äta m iddag
Efter middagen saknar Sven sitt tuggummi och frågar vem som har tagit det.
– Det har jag kastat bort, säger hans mamma.
Varpå Sven utbrister:
– Du e inte klok, de va ju ett som jag hade lånat!


Mycket välfödde kyrkoherden Ålund råkade en dag halka omkull några få steg från gästgivaregården. En liten mager konfirmationsflicka störtar fram och hjälper sin själasörjare på benen, varå hon erbjuder sig att följa honom hem. Då den omtumlade kyrkoherden uttrycker sitt tvivel på att en så späd varelse äger krafter nog att stödja honom, ropar flickan ivrigt:
– Va inte rädd, körkoherden! Far e liadan varevia kväll å ja ler allti him han.