fredag 31 augusti 2012

FRAMTIDENS ÖGONBLICK

Platskortens och de personliga kodernas tid är snart förbi. I framtiden är det ögon och fingeravtryck som gäller.


För en tid sedan kunde man läsa i tidningarna om hur det kommer att gå till i framtiden när man handlar varor i en affär av något slag. I stället för plastkort eller kontanter lämnar man bara sina fingeravtryck i kassan och så dras summan direkt från kontot.


Och när det gäller att forcera stängda dörrar är det snart inte aktuellt med portkoder längre. I tv visades nämligen för en tid sedan hur personal vid en hemlig militär anläggning någonstans i Sverige bara hukade sig ner och satte ena ögat mot ett hål i en liten apparat på väggen, varpå alla portar öppnades på vid gavel med ett lätt surrande.
Apparaten hade avläst ögats mönster och funnit att den som tittade in fanns lagrad i dess minne,och då var det fritt fram.


Vi är nog många som har tänkt oss framtiden som ett enda stort övervakningsöga på temat Storebror ser dig, men det här öppnar ju helt nya perspektiv. Nu är det vi som tittar på makthavarna i stället. Låt vara att vi ingenting ser och att vi gör det för att dom ska kolla att vi har rent mjöl i påsen, men det är i alla fall vi som står för tittandet.
Och tittar man efter riktigt noga kanske det syns något i alla fall. Kom och kika på Storebror. Han sitter inne i bankomaten.


Fast i framtiden behöver vi kanske inga pengar alls. När vi ska handla mat böjer vi oss bara fram och stirrar stadigt in i någon speceriautomat, så rasslar det ut konservburkar med rökt skinka och kålsoppa och blandade grönsaker vare sig vi vill eller inte.
Det gäller med andra ord att ha ögonen med sig när man går och handlar, Och skulle man trots allt behöva ta ut några hundralappar ur bankomaten är det bara en fast och troskyldig blick som gäller.


Har man överskridit kontot nöjer den sig inte med att svälja kortet som förr i världen. Snart sprutar den en vattenstråle i ögat på en i stället och skrattar som Hacke Hackspett medan den delar ut en rak höger med en boxhandske som far ut från väggen på en konstgjord arm. Och när man reser sig upp för att kolla vad som hänt tickar följande meddelande fram på skärmen:
Onda ögat slog tillbaka!


Uttryck som titta in på banken, ögna igenom posten och kasta ett getöga på något får en helt ny dimension.
Alla myndigheters datorer kommer i framtiden att avsluta sina meddelanden med orden: Tack för titten. Och bankerna annonserar under parollen: Här får ni ut era pengar ögonaböj.
Förälskade par sitter omslingrade på parkbänkar i månskenet och säger till varandra:
-Så vackert dina ögon glittrar. Hur mycket har du på kontot?


Och följande replikskifte blir allt vanligare:
-Det var hemskt så fula ögon han har.
-Ja, men dom går i banken.


Och i sagan om Rödluvan heter det i fortsättningen:
-Så stora ögon du har, mormor.
-Det är för att jag lättare ska få ut mina pengar ur bankomaten.


All personlig service upphör, och folk får verkligen lära sig att se livet i vitögat.
En del riktigt trögfattade pensionärer bedöms dock som hopplösa fall och kan få sin pension utbetald över disk vid särskilda åldringsluckor i närmaste spelbutik med motivering att det inte går att lära gamla hundar titta.


På Systembolaget kommer robotar och automater att härska. Här gäller det att ha torra och klara ögon, eftersom obligatorisk nykterhetskontroll är inbyggd i datan. Påsar under ögonen tillåts bara på måndagar, medan flackande blick innebär att man bara får köpa lättvin.
En halv böj kommer i framtiden att heta Ögonaböj, men om man beställer en sådan med röd eller glansig blick öppnas i stället en fallucka så man åker iväg på ett rullband genom en lång tunnel som i Lustiga huset och skjuts ut på trottoaren utan att ha fått något.


Ett annat problem blir den nuvarande plastkortsrepresentationen på krogen. Personalen kommer i framtiden att utrustas med bärbara kontrollapparater när det är dags att betala. Då gäller det att gästerna kan hålla uppe ögonen fram på småtimmarna och titta in i maskineriet.
Gamla uttryck som två vita och en brun får ny innebörd eftersom personalen nu i stället ber att få se på en vita och en pupill när det är dags att betala. La Paloma och notan kommer att heta Dancing in the dark och datan.

tisdag 28 augusti 2012

TUMMEN UPP FÖR FRAMTIDEN!

Trött på plastkort? Svårt att komma ihåg alla personliga koder?
Lugn. Det finns hopp.


I framtiden är det fingeravtryck som gäller. Man visar bara tummen när man ska betala i kassan och så dras beloppet direkt från kontot.


Men det är inte säkert att man behöver göra ens det. Det kan räcka med en snabb titt in i en liten glugg i en apparat så ser storebror att det är du och vidtar lämpliga åtgärder.
Läs mer om våra framtidsutsikter i den här bloggen senare i veckan.

lördag 25 augusti 2012

ATT UTROTA MYROR

Hur blir man av med myror och andra oönskade insekter på tomten?
Det är en fråga som har satt myror i huvudet på mången förtvivlad fastighetsägare. Men mest synd är det förstås om myrorna, dom stackarna.


I den lilla stugan vid havet hittade jag ett exemplar av tidningen Se nr 38 från 1967. Där fann jag sommarens verkliga guldkorn i form av ett brev i just detta ämne.


Det uppges vara skrivet av en flaggjunkare vid Kustartilleriet och är ställt till Fortifikationsförvaltningen.
Så här lyder det i sin helhet:

"Sedan Ni meddelat att Ni ej är i tillfälle att utlämna koldisulfid att användas här för utrotande av myror, gjordes hänvändelse till intendenten. Denne svarade, att han kunde utlämna sådant utrotningsmedel endast i den mån de ifrågavarande myrorna befunno sig inomhus. I den mån myrorna befunno sig utomhus tillkom utlämningen av utrotningsmedlet vederbörande fortifikationsförvaltning.


Det stöter givetvis på svårigheter att avgöra vilka avsikter som hysas av de myror som skola utrotas; en del bo inomhus och gå ut och söka sig föda, andra åter bo ute och kommer in efter mat. Det är svårt att i varje särskilt fall avgöra, huruvida en myra kommer utifrån, och således är en fortifikationsmyra, eller om den kommer inifrån och följaktligen är en intendentsmyra. En del av våra myror synas röra sig kretsformigt, andra åter ströva omkring skenbart planlöst.

Myrornas ifrågavarande uppträdande är naturligtvis högst förkastligt och skulle kunna leda till att en fortifikationsmyra blev utrotad med intendentsgift, respektive en intendentsmyra utrotad med fortifikationsgift, vilket vore i strid med gällande förordningar och sannolikt skulle föranleda omfattande utredningar, remisser etc.

I beaktande av att erfarenheten visar att en myra som behandlats med intendentsgift blir lika död som en dylik, behandlad med fortifikationsgift, och vice versa, anhåller jag härmed att Ni låter begära lika kvantiteter av samma gift från såväl fortifikationen som intendenturen och låter blanda upp desamma, så att ingen vet vilket gift som vållat en viss myras död.”
Säga vad man vill om militärer, men jag har en känsla av att dom var roligare förr.


torsdag 23 augusti 2012

DOMARE SVENSSONS BRAVADER

Fotbollsdomare Svensson i Småland skulle döma årets sista match i den lägsta lingonserien. Det var en totalt betydelselös match i det avseendet att den inte kunde påverka tabellplaceringen för något av lagen, men spelas skulle den förstås ändå.


-Det känns inte speciellt stimulerande att ägna en lördagseftermiddag åt det här, sa domare Svensson till de båda linjemännen när de samlades före avspark.
-Nä, nu skulle man sitta hemma framför tv:n med en grogg i stället, sa den ene linjemannen.
-Jag har faktiskt en flaska whisky i väskan, sa den andre. Vi kanske skulle ta oss en jäkel?
-Ja, det gör vi, sa domare Svensson. Matchen gäller ju ändå inget, och det är nog ingen som märker något.


Flaskan plockades fram, stämningen steg i domarrummet och så var det dags för avspark. Domare Svensson blåste igång matchen, ingenting särskilt hände och allt såg ut att gå bra.
Så blev det halvtid. Först av planen var rättskiparna, som snabbt försvann in i domarrummet och låste dörren.


Andra halvlek blev något försenad, men till slut kom de tre ut igen och matchen kunde fortsätta.
Domare Svensson var i storform. Han blåste och gestikulerade och allt gick som på räls.
Då upptäckte han att han hade glömt sin klocka i omklädningsrummet.


Spelet böljade fram och åter. Minuterna gick och snart började domare Svensson bli orolig. Tänk om han lät andra halvlek pågå i en timme. Det kunde bli skandal, och det kunde upptäckas att de hade druckit sprit.


Efter avblåsning för en hörna blev det ett kort avbrott medan bollen hämtades. Domare Svensson sprang då ut på kanten och väste till linjemannen:
-Henry, Henry, hur mycket är det kvar?
Då måttade linjemannen upp fem centimeter mellan tummen och pekfingret i luften och sluddrade:
-Så pass här knappt.


Denna gamla historia har berättats i årtionden över hela fotbollssverige och påståtts gälla än den ene och än den andre domaren på än den ena och än den andra orten i vårt avlånga land.
Första gången jag hörde den var från en kille vid samma bord på en årsfest, som jag dock lämnade tidigt på kvällen.
Dagen efter kom Berra och hälsade på.
-Vart tog du vägen i går, sa han. Du gick miste om mycket, till exempel en jävligt festlig historia.
-Hur gick den då?
-Jo, nu ska du få höra, sa Berra.


-Det var en fotbollsdomare i Skåne som brukade supa under matcherna. En gång fick han linjemännen med sig och dom drog till rejält i pausen. I andra halvlek kom han på att han hade glömt klockan i omklädningsrummet, så han fick springa ut på ena kanten och fråga linjemannen hur mycket det var kvar. Då tog linjemannen upp flaskan ur bakfickan och visade. Högst femton centiliter, ropade han så det hördes över hela planen.
-Det var värst, sa jag.
-Ja, sa Berra. Det lär visst vara sant också. Dom blev avstängda på livstid hela gänget, sa han som berättade den.


En stund senare kom Berras brorsa på besök. Han satte sig i soffan och sa:
-Har ni hört historien om linjemannen i Hälsingland som gick på kanten och drack ur en spritflaska under matchen? Domaren som var känd för att vara törstig sprang fram till honom och frågade: Är det nåt kvar?
Då tittade linjemannen på honom och svarade: Högst fem minuter.
-Nej, den hade vi inte hört, sa jag. Men bra nära.


Kort därpå anlände Filosofiska Karlsson. Han satt tyst en stund och sedan började han gapskratta.
-Vad garvar du åt? sa Berra.
-Jag hörde en sån bra historia på festen i går, sa Karlsson. Det var en fotbollsdomare i Norge som var alkoholist. Ibland blåste han av matcherna och sprang in i omklädningsrummet och tog sig en sup. Men den här gången var det en så viktig match att han inte vågade. I halvtid hittade linjemännen flaskan och drack upp alltihop utan att domaren såg det. I andra halvlek upptäckte domaren att han hade glömt klockan i omklädningsrummet. Då sprang han ut till den ene linjemannen och frågade hur mycket det var kvar. Linjemannen höll upp tomflaskan och visade att det var slut och då blev domaren så förbannad att han blåste av matchen för tidigt och flög på linjemannen. Men denne hade flaskan i näven och försvarade sig med att slå den i skallen på domaren. Dom fick ta honom till sjukhus och när dom skulle bära in honom i ambulansen satte han sig upp på båren och skrek: Är det nåt kvar?


Slutligen anslöt sig en revolversvarvare till sällskapet och sa:
-Jag hörde en jävligt bra historia i går.
-Handlade den om fotboll? undrade fyra man.
-Nä.
-Då kan du berätta den.


-Det var två ishockeydomare i Lappland som hade hittat en flaska med raketbränsle utanför rymdbasen i Kiruna. Den delade dom på i omklädningsrummet mellan andra och tredje perioden men blev så dåliga att dom fick avbryta matchen och köras hem i taxi. Dagen därpå ringde den ene till den andre och frågade:
-Ha´ du vari´ på toaletten än?
-Nä, sa den andre.
-Gå int´ dit. Jag ringer från Tjeckien!
-Hur är det där då? sa den andre.
-Samma som hemma. 1-1 efter två perioder.


Då fick revolversvarvarn rött kort och utvisning för resten av dagen. Någon måtta får det vara på dumheterna.


måndag 20 augusti 2012

DOMARE KAN INGEN VARA

Att vara fotbollsdomare är inte lätt. Inte nog med att man allt som oftast får skäll av både spelare och publik, folk berättar historier om en också.


Och vare sig historierna är sanna eller inte har de en förmåga att spridas med vindens hastighet över hela vårt avlånga land. Det innebär att man ibland kan få höra samma historia berättas på flera orter med olika personer i huvudrollerna.

En sådan är den om domaren som glömde sin klocka i omklädningsrummet. Om den ska det handla i den här bloggen senare i veckan.

fredag 17 augusti 2012

MERA BILAR MED BERRA

Berra får fortfarande många telefonsamtal från människor som ringer fel och vill köpa bil av honom. Berra har inte annonserat ut någon bil, och i hans framtidsplaner ingår inte heller att göra det. Men folk fortsätter ringa, och han har för länge sedan slutat upplysa dem om att det är fel nummer.


-Berras begagnade bilar, svarar han i stället myndigt.
-Jag behöver en ny bil, var det en som sa här om dagen.
-Jaha, sa Berra. Och vad har du för bil nu?
-Den har jag redan sålt, sa han som hade ringt.
-Jaha sa Berra. Vad var det för märke?
-Det spelar väl ingen roll när jag inte har den kvar, sa mannen.
-Vi vill nog gärna veta det ändå, sa Berra.


-En Toyota Corolla 01:a, sa mannen. Varför måste du veta det?
-Vi har våra bestämmelser, sa Berra. Hur mycket hade den gått?
-Det minns jag inte, sa mannen. Vad spelar det för roll nu?
-Det här verkar sjukt, sa Berra. Jag tror inte jag vill sälja någon bil till dig.
-Du är väl inte klok, sa mannen.
-Du får göra ett nytt försök när du har friskat upp minnet, sa Berra. Tills vidare är du avstängd här.
Näste man som ringde blev avsnäst direkt.
-Det här är ingen tobaksaffär, sa Berra.
-Jag vill ju bara köpa en bil.,sa mannen.
-Jaså, sa Berra. Det var skillnad. Jag tyckte du sa att du ville köpa en paket Bill. Jag trodde du var utan cigaretter.
-Jaså, är det ett tobaksmärke? sa mannen.
-Jojomen, sa Berra. Förr i världen rökte jag långa Bill, men det har jag slutat med. Det är ju jättefarligt. Röker du själv förresten?
-Ja, men inte så mycket, sa mannen.
-Sluta genast med det, sa Berra. Och om du ska köpa bil här måste du lova att inte röka i den.
-Nä, jag tror jag vänder mig någon annanstans, sa mannen.
-Ja, gör det, sa Berra. Så slipper du ringa hit och störa oss.


Nästa samtal kom från en dam som var intresserad av en folkvagn.
-Ska det vara nånting att ha, sa Berra.
-Ja, vi har alltid haft Volkswagen, sa damen.
-Ha, ha, sa Berra. Det påminner mig om den där gamla historien om tanten som fick problem med sin folka och körde in till en verkstad och sa att det puttrar så konstigt där bak. Vet ni vad dom svarade då?
-Nej, sa hon som hade ringt.
-Jo, sa Berra. Då tittade killen bakom disken på henne och sa att i så fall tycker jag damen ska gå till en läkare i stället för en bilverkstad. Den var väl bra? Vänta jag kan en till.
Men då hade damen redan lagt på.


Sedan ringde en som ville titta på en ny Volvo.
-Skaffa dig en cykel i stället, sa Berra. Så får du motion. Du kan få köpa min gamla. Ska vi säga femton tusen?
-Femton tusen, sa mannen, För en cykel!
-Ja, sa Berra. Det är en specialmodell. Samma som Indurain hade när han vann Frankrike runt en gång i tiden.
-Har jag aldrig hört talas om, sa mannen. Vem är det?
-Spansk nationalhjälte på 90-talet, sa Berra. Dom har till och med gjort en schlager om honom.
-Har dom? sa mannen.
-Javisst, sa Berra. Singing Indurain.
Men då sa det bara klick i luren.


Näste man ville höra sig för om tillgången på Hondor.
-Hundar? sa Berra. Nä, det har vi inga här. Det här är en bilfirma.
-Ja, det vet jag väl, sa mannen.
-Är du alldeles säker på det? sa Berra.
-Klart jag är, sa mannen.
-Då kan jag upplysa dig om att nästan alla bilar är slut, sa Berra. Vi har bara sega bilar kvar.

-Sega bilar? sa mannen. Menar du såna man äter?
-Precis, sa Berra.
-Säljer ni såna också?
-Javisst, sa Berra.
-Det vill jag inga ha, sa mannen.
-Du får inga heller, sa Berra och ringde av.
Sedan stängde han av telefonen och bestämde sig för att om han nån gång skulle våga sätta på den igen så är det enbart för att meddela alla som ringer att firman har upphört och all verksamhet är nedlagd.


onsdag 15 augusti 2012

SEGA BILAR OCH CYKLAR

Nu ringer det i Berras telefon igen. Och varje gång han svarar är det någon som flåsar honom i örat och frågar vad det är för årsmodell på bilen och hur mycket han ska ha för den.

Några undrar om han har fler bilar till salu, så ibland får han för sig att han har blivit förväxlad med en hel bilfirma.

Berra svarar så gott han kan. Ibland uppmanar han folk att börja cykla i stället för att få lite motion. Men det hjälper inte, dom ska absolut ha en bil.

Han har också förslagit att de ska gå över till sega bilar, men inte heller det har han fått något gehör för. Det lutar nog åt att han än en gång tvingas byta telefonnummer för att få vara i fred.
En sista rapport från Berras liv som bilhandlare kommer i denna blogg till helgen.

måndag 13 augusti 2012

VA, ÄR DET REDAN SLUT?

OS är över för den här gången och abstinensen sprider sig i kroppen på oss som har blivit beroende av vårt dagliga intag av vattenpolo, värjfäktning. simhopp och släggkastning för damer.

Hur ska man nu klara tillvaron utan velodromcykel, luftgevärsskytte, hästdressyr och grekisk-romersk brottning?
Hur ska man fylla tomrummet efter all beachvolleyboll, diskuskastning, barrgymnastik och finnjollesegling?


Är livet verkligen värt att leva utan lerduveskytte, trestegshopp, hinderlöpning och tyngdlyftning för damer?
Finns det egentligen något att glädjas åt nu när all kanotslalom, landhockey, fristilsbrottning och konstsimning har tagits ifrån oss?
Och hur ska man få dagen att gå utan hästhoppning, spjutkastning, 400 meter häck och modern femkamp med springskytte?


Vad ska man nu beklaga sig över eller känna rättmätig vrede och bitterhet inför, när man inte har några felaktiga målkameror i triathlon eller bortdömda svenska brottare att svära över?
Och hur ska man kunna somna på nätterna utan några hårda taekwondosparkar mot revbenen eller ett par rejäla dagsedlar från ukrainska tungviktsboxare?


Och var ska vi nu inta våra pizzor, hamburgare och micrade snabbmatsportioner när det inte händer något i teven eller datorn?
Snart får man väl börja äta i köket igen.


Min kompis Berra har dock fått andra problem för det har börjar ringa i hans telefon. Den har varit nästan helt tyst under hela OS, men nu är det full fart på folk som vill köpa bil av honom igen. Han har lovat att avslöja fler detaljer senare i veckan, så jag återkommer i ämnet.

lördag 11 augusti 2012

NÄR PANSARGENERALEN BOMMADE

Modern femkamp var i många år den verkliga svenskgrenen. Den kom med på OS-programmet i Stockholm 1912, och i de tre första spelen lade Sverige beslag på alla tre medaljerna. I Stockholm till och med sex av de sju första platserna.


Men den som gick till historien var amerikanen som sprängde sig in i det svenska blocket och kom femma. Han hette George S Patton och blev så småningom mera känd som pansargeneral i andra världskriget.


Till saken hör att Patton ansåg sig ha blivit lurad på en medalj i Stockholm efter att ha råkat ut för en malör i skjutmomentet. Men han hade sig själv att skylla. Den blivande pansargeneralen tyckte nämligen att man borde använda ett militärt vapen och sköt med en betydligt mer grovkalibrig pistol än övriga deltagare.
Pattons grövre ammunition trasade sönder tavlans mittpunkt och det gick inte att avgöra hur många träffar han hade. Han tilldömdes en bom, trots att medtävlarna ansåg att samtliga skott träffat prick. Därmed blev han inte bättre än 21:e man i skyttet och det förstörde hans medaljchanser.


Trettio år senare ledde Patton amerikanska pansartrupper i Nordafrika, var med om landstigningen i Italien och utmärkte sig som en av de främsta befälhavarna efter invasionen i Normandie. Han blev känd för sin tuffa stil och sina kontroverser med politiker, vilket ledde till färgstarka men mindre välbetänkta uttalanden i pressen.


Hans soldater avgudade honom. ”Vi skulle ha följt honom till helvetet och tillbaka”, var ett ofta återkommande citat. Patton var en handlingens man, och hans eget favorituttryck lär ha varit: ”Ingen jävel har någonsin tagit ett bra beslut i en snurrfåtölj”.


I november 1945, ett halvår efter krigsslutet, besökte han åter Sverige, inbjuden av den svenska regeringen. Han åt middag med arméchefen Archibald Douglas och lär även ha gjort ett informellt besök hos Gustav V på Tullgarn.
Men höjdpunkten för Patton torde ha varit träffen med det svenska femkampslaget från 1912.


Det berättas om en glad kväll på Grand Hotel med många utbringade skålar. Fram på småtimmarna plockades pistoler fram och man beslöt anordna en ”omskjutning” av OS-tävlingen. Patton blev tvåa och uppgavs ha varit mycket nöjd när han fick med sig den nya måltavlan som minne av den glada tillställningen.
Han återvände till Tyskland, och en månad efter Sverigebesöket omkom han i en bilolycka i närheten av Heidelberg.

För svensk del har den moderna femkampen gett följande osannolika medaljskörd i OS-historien: 9 guld, 6 silver, 4 brons.
Men det var länge sedan. Den senaste medaljen kom i Los Angeles 1984 då Svante Rasmusson tog silver.


Dessförinnan hade det blivit guld i de fem första OS-femkamperna.
Stockolm 1912: Gösta Lilliehöök.
Amsterdam 1920: Gustaf Dyrssen.
Paris 1924: Bo Lindman.
Amsterdam 1928: Sven Thofeldt.
Los Angeles 1932: Johan Gabriel Oxenstierna.
I Berlin 1936 bröts sviten genom tysk seger och bara fjärde plats för bäste svensken Sven Thofeldt.


Men 1948 i London blev det svenskt igen genom William Grut. Han utsågs dessutom av den engelska pressen till hela spelens bäste idrottsman, vilket kanske inte var så konstigt tre år efter krigsslutet.


Ytterligare tre svenska guld följde, Lasse Hall i Helsingfors 1952 och Melbourne 1956 samt Björn Ferm i Mexico City 1968.
Men sedan Svante Rasmussons silver i Los Angeles 1984 har det alltså inte blivit en enda svensk medalj. Och inte blir det någon i år heller.