PELÉ PÅ RIMNERSVALLEN

 

Här står den 17-årige Pelé på Rimnersvallens gräsmatta torsdagen den 5 juni 1958 tillsammans med den fem år äldre Pepe. De båda klubbkamraterna från Santos FC var VM-debutanter men ingen av dem fick spela i premiärmatchen mot Österrike tre dagar senare.

Pelé dog i går, men hans autograf har jag kvar. Pepe lever ännu, 87 år gammal. Kvar i livet av den brasilianska spelartruppen från 1958 är även Mazzola 84 år, Moacir 86, Dino Sani 90 och Zagallo 91.
Mazzola gjorde två mål när Österrike besegrades med 3-0 på Rimnersvallen. Även Dino och Zagallo var med i matchen.

NYÅR I UDDEVALLA 1959

 

Nyårsafton på Vallmovägen 6 i Uddevalla 1959. Grannarna Rut och Olle Hulding från Vallmovägen 1 har kommit på besök för att vaka in det nya året tillsammans med husets halvvuxna barn och mamma Ingrid, medan pappa Sven har tagit fram kameran för att föreviga tillfället. På bordet med den knallröda julduken hittar vi ett välfyllt fruktfat intill en godisskål och där har även ställts fram flaskor med både champagne och Pommac. Eller är det kanske rent av en Trocadero?
Det ser i alla fall ut att vara ett ganska koncentrerat gäng med blicken fast fixerad på samma punkt utanför bilden. Förmodligen tittar vi på ett nyårsprogram i den nästan splitter nya TV-apparaten som pappa kommit hem med tidigare på året för att vi skulle kunna se på Tiotusenkronorsfrågan med Nils-Erik Baehrendtz och lite längre fram på det nya året den första direktsända tv-olympiaden. Alltså OS i Rom där Wilma Rudolph sprang hem tre guldmedaljer och blev Gasellen från Tennessee med svenska folket. Det rörde sig om en svart-vit 19-tummare av märket Philips vill jag minnas. Bröderna Cartwright, Familjen Flinta och Hylands hörna var andra stora höjdare när man hade sett sig mätt på testbilden under de TV-fria onsdagskvällarna.

MÅLANDE BESKRIVNING

 

Herr Pettersson hade målat toalettstolen med snabbtorkande färg men glömt att tala om det för sin fru innan han åkte till jobbet. Hon gick dit och satte sig och när hon skulle resa sig hade toalettsitsen fastnat i baken på henne. Först visste hon inte vad hon skulle ta sig till, men när hon ställde sig upp kände hon att sitsen följde med. Då kröp hon till telefonen med toalettringen fastlimmad i baken och lyckades slå numret till en läkare som gjorde hembesök. När denne hade anlänt sa hon lite generat:
-Har doktorn nånsin sett nåt liknande?
-Oh ja, sa doktorn. Många gånger. Men det är första gången jag ser en inramad.

JULAFTON I UDDEVALLA 1949

 

En skinande blank knallpulverpistol har den här unge mannen fått av tomten på julafton 1949, där han sitter på golvet framför plyschsoffan iförd tofflor, knästrumpor, kortbyxor och skjorta med uppkavla ärmar samt halsfluga. Här skjuter han av det ena knallskottet efter det andra i luften medan lillasyster förundrat tittar på med gapande mun, så häpen att hon för ett ögonblick glömmer julklappsdockan som blivit liggande på golvet bredvid halmbocken. Den elektriska belysningen har tänts i den färdigklädda granen som även innehåller smällkarameller, stjärnor och glitter. Julafton på Vallmovägen i Uddevalla för 73 år sedan.

(Klicka på bilden så blir den större.)

EN GAMMAL JULHISTORIA

 

Kvällen före julafton ringer telefonen hemma hos föreståndaren för stadens systembolag. En artig röst frågar:
-Förlåt att jag besvärar, men jag undrar bara när ni öppar igen efter julhelgen.
-På tredjedag jul klockan nio, svarar föreståndaren.

På julafton ringer det igen:

-Uschäkta, e´re chefen för schystemet?

-Ja.

-När öppnar ni efter jul?

-Tredjedag jul klockan nio.

På juldagen upprepas samtalet och föreståndaren tycker sig nu höra att det är samme person som ringer samt att denne är tämligen påstruken.

På annandag jul ringer det på nytt och nu är telefonmannen så berusad att det är med stor möda föreståndaren lyckas uppfatta hans fråga när systemet öppnar.
-I morgon klockan nio har jag ju sagt. Men jag tror knappast ni kommer in och får handla med tanke på det tillstånd ni verkar befinna er i.
-In! säger mannen. Jag vill inte in. Jag vill ut. Jag har blivit inlåst på systemet.

EN COWBOY I UDDEVALLA

 

En alldeles äkta cowboyhatt har den här ynglingen fått av tomten på julafton 1952. Åtta år gammal har han även iklätts cowboyskjorta och snusnäsduk runt halsen där han slagit sig ner i soffan vid det runda bordet med tänt juleljus. Och precis som på saloonerna i vilda västern finns där också cigarettpaket, tändstickor och askfat. Och om jag inte tar alldeles fel var det pappas arbetskamrat farbror Hasse på And Smiths kol och koks som hade köpt hatten under en affärsresa till USA.

I DRÖMMARNAS VÄRLD

 Sömnige Sixten hade aldrig kunnat sova riktigt bra om nätterna, men nu var det värre än nånsin. Varje natt drömde han att han körde långtradare från Stockholm till Göteborg och när han vaknade på morgonen var han helt slut.
Efter ett tag insåg han att det var dags att gå till en läkare och söka hjälp.
-Nu gör vi så här, sa doktorn. Tänk dig att när du kommer till Rasta utanför Arboga ska du köra in på parkeringen så står jag där och väntar. Jag tar över så att du kan gå in på hotellet och lägga dig.
Och mycket riktigt. Hur märkligt det än kan låta så fungerade detta. När Sixten hade somnat på kvällen drömde han att han satt bakom ratten som vanligt men när doktorn kom och tog över upphörde drömmen. Och för första gången på flera månader fick Sixten sova ut.

Några dagar senare mötte han en kompis som såg trött och sliten ut. När han frågade hur det var med honom fick han till svar:
-Varje natt drömmer jag att jag har fyra tjejer hos mig i sängen. Det var ju kul i början men nu orkar jag inte längre.
-Då ska du gå till min läkare, sa Sixten.
En vecka senare möttes de igen och nu såg kompisen helt förstörd ut.
-Sökte du aldrig upp min läkare, frågade Sixten.
-Jodå, sa kompisen. Och nu är tjejerna försvunna. Men resten av natten får jag sitta och köra en stor jävla långtradare mellan Arboga och Göteborg.

LUCIA I UDDEVALLA PÅ 50-TALET

 

Luciafirande någonstans i Uddevalla i mitten på 1950-talet. Det är min syster Birgitta som står längst till höger med vit särk, ljus i handen och glitter i håret. Vad lucian med den tjusiga kronan heter har jag ingen aning om. Inte heller namnen på övriga som är med på bilden. Kanske någon läsare känner igen dem eller vet i vilken lokal kortet är taget.

EN LEKTION I PSYKOLOGI

 

En gammal och mycket erfaren psykolog satt och pratade med en yngre kollega.
-Låt oss göra ett experiment, sa den äldre. Vi antar att du är min patient och att vi träffas för första gången.
-Gärna det, sa den yngre. Det kan kanske bli lärorikt.
-Bra, sa den äldre. Då blir min första fråga: Vad är det som bär kjol och från vars läppar kommer ljuvligheter?
-En skotte som blåser säckpipa.
-Rätt. Vad är det som har ögonfägnande kurvor och som vid de mest oväntade tillfällen kan bli mycket farlig?
-En riktigt styv bowlingspelare.
-Rätt. Vad kommer du att tänka på om du plötsligt känner två armar om din hals?
-En skickligt kopplad dubbelnelson.
-Också rätt, sa den äldre psykologen och tillade:
-Men du kan inte ana vilka underliga svar man får ibland.

UDDEVALLADAMER PÅ MASKERAD

 

Ett antal Uddevalladamer samlade på ett kort från mitten av 1950-talet som jag hittat i ett av mina föräldrars efterlämnade fotoalbum. Jag tror jag har lyckats identifiera alla utom den stående damen till höger. Övriga är i bakre raden från vänster min mor Ingrid Johansson, Stina Norell och Märta Forsberg. Framför dem från vänster Karin Kock, Inga Ågren, Anna-Greta Qvick och Gunvor Marcusson.
Av klädseln att döma är det maskerad av något slag under glada och uppsluppna former. Samtliga ingick också i samma syjunta – eller om det möjligen var två olika syjuntor. De träffades i alla fall hos varandra med strumpstickor och virknålar ungefär en gång i månaden, ibland även hos min mor som då bullade upp med kaffe och nybakat på övervåningen i huset på Vallmovägen 6, där det även brukade bli både toscatårta och sockerkaka över till oss barn.

Gemensamt för damerna var att de i de allra flesta fall hade äkta makar som var verksamma inom Uddevalla Skidklubb, antingen som aktiva eller medhjälpare i någon form. ”Gubbarna” var i tur och ordning min far Sven Johansson, Valter Norell (som hade Norells frisersalong på Fjällvägen), elitorienteraren Ove Forsberg, Yngve Kock, Nisse Ågren (som startade Ågrens Cykelaffär vid torget), Bohusläns Orienteringsförbunds ordförande med mera Ivan Qvick samt elitorienteraren Sture Marcusson. Samtliga, på något undantag när, födda på 1910-talet och nu avlidna sedan länge liksom damerna på bilden. 

(Klicka på bilden så blir den större.)

Rättelse: Genom uppmärksamma läsare har jag förstått att det är Ingrid Borg i mitten på övre raden och Brita Winberg till vänster i den undre. Den stående damen uppe till höger är Märta Jurende. Tack för det.