ÄNNU MERA KLIPP

Saxat ur svenska tidningar från 60-talet.

NÅGRA BUBBELBILDER TILL

Pratbubblor ur tidningen Se en gång i tiden.

ATT SITTA OCH SUPA I MÖRKRET

Så här sa ett antal kändisar en gång på 60-talet, allt enligt tidningen Se från 1966.

Evert.

Evert Taube: Barpriserna blir allt högre och barerna allt mörkare. Jag tycker inte om det där mörkret. Personligen vill jag gärna se vem jag sitter och super med.

Hagge Geigert: Så önskar jag alla mods ett kort nytt hår.

Anders Gernandt, kommenterande ryttartävlingar: Hon är den bästa ryttarinna jag någonsin har upplevt.

Lasse.

Lasse O´Månsson: 1923 var ett dåligt vinår. Druvorna var så små att det gick tolv på ett russin.

Arnold Kroll: Handboll, det är det som man får frispark för när man spelar fotboll.

Per-Olof Sundman: En nordpolsresenärs viktigaste uppgift är att frysa ihjäl. Först då blir han en riktig hjälte.

Fidel.

Fidel Castro: Jag har slutat att hålla långa tal för att skona min hals. Det är så många som vill skära av den.

Jan Öyvind Swahn: Folket i Skåne är ena riktiga filosofer. När det är mulet och regnar så sätter man sig ner och tänker och då klarnar det.

ÄNNU MERA BUBBEL

Pratbubblor ur tidningen Se en gång för länge sedan.

TIDNINGSKLIPP FRÅN FÖRR

Saxat ur svenska tidningar från 60-talet.

LATTJO, STENKUL ELLER LAJBANS?

Ungdomens slangspråk har varit föremål för en utredning vid Nicolaiskolan i Helsingborg, läser jag i ett exemplar av tidningen Se från 1966. Där har man kommit fram till att den moderna slangen har sina rötter i romani, månsing, lågtyska och hebreiska. Paralleller till stenåldern dras också i artikeln.

Men slangen är inte längre vad den har varit, konstateras i tidningen och detta skedde alltså redan så tidigt som 1966. Lattjo var till exempel ett ord som var definitivt ute för femtio år sedan. Möjligen kunde man säga festligt eller stenkul eller lajbans, fast folk som använde ordet lajbans i samtal med barn löpte stor risk att betraktas som ekon från stenåldern. Skulle man umgås på språklig fot med den tidens barn borde man åtminstone lära sig att det heter ball.

Varav svenska folkets hjärta är fullt därav talar ock munnen, heter det vidare i tidningen. Följaktligen har spriten, det vill säga den traditionsrika brännvinssupen, fått ett stort antal smeknamn. Här räknas på rak arm upp orden: krök, nubbe, jäkel, pilleknarkare, geting, rackare, tuting, järn, magborstare, knapp, snaps, bottenfock, pärla och fösare.

Flickan är ett annat kärt barn som har många namn utöver de vanligaste tjej, tjack, brallis och brud. En språkforskare påstod i en bok redan på 1940-talet att dessa namn är över hundratalet.

Donna sa man om flickan redan 1797.

Flamma hette det redan i Gluntarna på 1840-talet.

Gryn om flickan registrerades i Svenska akademiens ordbok 1759.

Gräbba hette det i svensk litteratur redan 1679.

Harpa sa man 1734.

Kråka kallade man flickor 1674.

Morrhoppa kom på 1890-talet.

Under beredskapen på 1940-talet kläcktes en hel rad mer eller mindre lyckade ord för flickor. Till exempel angora, bahia, brajd, brud, garbo, gina, gädda, häxa, kaktus, limpa, matapa, prassel, pudding, skata, skruffsa, skåp, stånka, svep och tanten för att nämna några.

Se fyller på listan med ytterligare ett antal: Urping, snygging, pingla, ärta, brajsing, snäcka och snilla.

Slut på avdelningen språkforskning för i dag.

ATT RANDA I BLASKORNA

Unga människor pratar så konstigt numera. Men så har det väl varit i alla tider om man tänker efter riktigt ordentligt.

I ett exemplar av tidningen Se från 1966 läser jag om en reporter som går ut på stan för att skriva om ungdomens situation i samhället.

I trakterna av Katarina Bangata på Söders höjder träffar han ett gäng Stockholmskisar som han försöker konversera. Men han har lite svårt att hänga med bland alla egendomliga uttryck som ungdomarna använder. En av dem uppfattar det som att reportern har dålig hörsel och utbrister:

- Du, ni som randar i blaskorna får väl inte ha knäck i lurarna, för då hajar ni ju inte vad folk tuggar.

Ack ja, det påminner om den amerikanske poeten Carl Sandburg som apropå ungdomens slangspråk en gång lär ha uttryckt saken som så

"Det är ett språk som tar av sig i skjortärmarna, spottar i nävarna och gets to work.”

Mer om detta följer i morgon i denna blogg.

LITE MERA BUBBEL

Pratbubblor ur tidningen Se från 60-talet.

VECKANS KLIPP

Saxat ur svenska tidningar på 60-talet.