Ljuva femtiotal, del 1
Onda anden bodde under
järnvägsbron på Blekevägen.
I berget där fanns ett
svart hål som gick rakt ner i underjorden Där nere var helvetet
för det hade de stora pojkarna sagt.
Två gånger om dagen gick
vi över bron, till och från skolan. Ibland kom det ånglok och
svepte in hela bron i rök. Då sprang vi genom röken utan att se
någonting och hoppades att Onda anden inte skulle komma upp och dra
ner oss i hålet.
|
Blekets skola. |
Jag började i första
klass på Blekets skola hösten 1951. Den gamla skolbyggnaden brann
ner till grunden en decemberdag 1993. Före det hade där varit liv
och rörelse under åtskilliga decennier. Om jag minns rätt fanns
där fyra klassrum, en slöjdsal, matbespisning, vaktmästarbostad,
materialrum, förråd på vinden och utedass på gården.
Min första skolfröken
hette Annie Henriksen. Att efternamnet slutade på -sen berodde på
att hon var gift med en norrman som var vaktmästare på skolan.
|
Annie Henriksen. |
Bland klasskamraterna
fanns Bertil Qvick, som bodde i samma hus som jag på Egersberg, och
Rune Ferm snett över gatan. Där fanns Bengt Lindberg, Lars-Göran
Nykvist och Arne Karlsson. Där fanns Lennart Eklund, Karl-Alfred
Magnusson och Bernt Karlsson, som kallades för ”Räven” och blev
en duktig motocrossförare i BMK Uddevalla så småningom.
Bland tjejerna fanns
Inga-Maj Johansson, som bodde hemma i kvarteret, Eva Andersson lite
längre ner på Egersbergsvägen och Gunilla Johansson på
Rosenvägen. Och där fanns Liselott Norrman, som bodde på
Jakobsberg och var lillasyster till blivande svensktoppssångerskan
Yvonne Norrman med skivsuccéer som Tack för alla kyssar och Jag
marscherar vid din sida min soldat.
|
Klass 1 på Blekets skola uppställd för fotografering 1951. Bakre raden från vänster: Bengt Lindberg Lars-Göran Nyqvist, Bernt Karlsson, Bertil Qvick, Gunnar Johansson, Lennart Eklund, Christer Hansson, Arne Karlsson, Christer Andersson, Jan Grundberg och skolfröken Annie Henriksen.Främre raden från vänster: Marita Andersson, Lisbeth Liljengren, Ingela Johansson, Anngret Johansson, Eva Andersson, Irene Johansson, Inga-Maj Johansson, Anita Rosén, Marianne Bjurhult, Siv Niklasson, Gunilla Johansson, Rose-Marie Johanson, Karl-Alfred Magnusson, Rune Ferm. |
Starkast i klassen var
Lars-Göran. Minst var Karl-Alfred, som bodde med sina föräldrar i
ett litet torp vid vägen mot Bjursjön.
På rasterna puttade vi
kula eller spelade handboll. Fotboll var förbjudet på skolgården
sedan någon av de stora pojkarna i David Herbos klass hade pangat en
fönsterruta. Tjejerna hoppade rep eller sjöng Bro-bro-breja och
Aske-raske-ra.
Utedasset på gården
besökte man bara i nödfall. Men ibland var man tvungen att gå in
och ställa sig vid pissrännan och då gällde det att hålla för
näsan också.
|
David Herbo. |
Betyg utdelades redan i
första klass. I allt från kristendomskunskap till gymnastik med lek
och idrott. Det vanligaste vitsordet var B (godkänd) eller BA (icke
utan beröm godkänd). Ett och annat AB (med beröm godkänd) förekom
också. I Ordning och Uppförande fick alla stort A, om man inte
spöade magistern eller brände ner skolan. Och de gjorde man inte
på den tiden.
Det påstods ibland att om
man var riktigt bedrövlig i något ämne skulle man kunna få ”gröna
Ö me´ två svarta preckar över”, men det betyget existerade inte
i verkligheten.
Aga var tillåten men
utdelades aldrig av fröken Henriksen.
|
Einar Dahl. |
En gång kom ”överläraren”
Einar Dahl på inspektion. Då var spänningen stor och vi stod i
givakt vid våra bänkar. Men riksdagsman Dahl var en snäll man som
gav oss några lätta frågor och sedan fick fröken Henriksen beröm
för att vi var en duktig klass.
Fortsättning följer
senare i denna blogg.
Detta var början på ett
av de tolv kapitlen i min bok Alfabilder, raketost och rock´n ´roll.
Den är nu slutsåld på förlaget men jag har fortfarande ett antal
exemplar kvar till försäljning om någon är intresserad. I så
fall kan man kontakta mig på 0522-10599 eller gujohans@telia.com
Boken kostar 220 kronor.