SANKT MIKAELSGATAN PÅ 80-TALET

Ibland förändras inte gatubilden som man kanske inbillar sig att den kommer att göra.

Det här kortet kunde nästan lika gärna ha varit taget i dag som när jag knäppte det någon gång på sommaren 1987. Här i korsningen av Asplundsgatan och Sankt Mikaelsgatan ser det väl ungefär likadant ut i dag som för trettio år sedan Det är väl i stort sett bara övergångsstället som saknas.

Men det här huset en liten bit längre ner runt hörnet finns inte längre kvar. Asplundsgatan 35 tror jag var adressen.
(Klicka på bilderna så blir de större.)

BANKRÅN, HUNDSKATT OCH 25-ÖRINGAR

I ett litet häfte i min bokhylla har jag hittat ännu ett antal urgamla historier från en gången tid. En tid då det fanns både 25-öringar, bankrånare, hundskatt och cigarettautomater ute på stan samt en statsminister som hette Fälldin.

En man, maskerad med en strumpa över huvudet, rusar in på banken och fram till fröken Svensson i kassan. Han viftar med en pistol och säger:

-Lägg dig på golvet under skrivbordet!

-Du är inte klok, flämtar fröken Svensson, hela kontoret kan ju se oss.

Lille Pelle hade ovanan att inte äta upp all mat han lagt till sig på tallriken. En morgon tänkte hans far att han skulle ändra på detta så han sa:

-Äter du inte upp all frukostgröten ska jag anmäla dig för polisen.

På eftermiddagen gick lille Pelle till polistationen och sa:

-Har min pappa varit här och anmält mig för att jag inte ätit upp gröten?

Polismannen såg först väldigt förundrad ut. Sedan log han ett vänligt leende och sa:

-Jo, visst har han det.

-Det var det jävligaste, sa lille Pelle. Han som inte har betalt hundskatten, inte har någon TV-licens och har en hembränningsapparat i källaren.

Domaren i rättssalen:

-Härmed dömer jag er till 500 kronor i böter för att ha plundrat parkeringsautomater.

Den tilltalade:

-Går det bra att betala i 25-öringar?

Gubben Jonsson hade ett ärende till riksdagshuset. När han parkerade sin cykel utanför stora ingången kom en vakt och sa:

-Här kan man inte ställa sin cykel.

-Varför inte det?

-Här ska ju Fälldin och dom andra gubbarna gå in.

-Det gör inget, sa gubben. Ja har låst cykeln.

Den lille grabben stod framför en cigarettautomat och skakade på den för att få fram ett paket. En polis tyckte synd om grabben och erbjöd sig att hjälpa till. Han skakade och drog och till slut sa han:

-Har du verkligen lagt i pengar ordentligt?

-Pengar, sa den lille, Då är det väl ingen konst.

En man stod inför tinget, misstänkt för att ha stulet en klocka. Efter långa förhör sa slutligen domaren:

-Ja, då kan ni gå hem nu. I brist på bevis är ni frikänd.

-Får jag behålla klockan då?

Advokaten och hans klient pratade efter att ha vunnit målet.

-Oss emellan, sa advokaten. Stal ni inte den där plånboken trots allt?

-Ja, jag trodde först att jag hade gjort det. Men efter att ha lyssnat till advokatens försvarstal börjar jag tvivla själv.

-Jag ska be att få göra den tilltalade uppmärksam på att mened kan straffas med upp till två års fängelse.

-Jo, det där känner jag till, men skulle jag tala om sanningen åker jag på minst tio år.

Domare frågade den tilltalade:

-Har ni kallat konstaplarna för träskallar?

-Inte alls Jag sa bara att det är gott virke i våra poliser.

De båda inblandade i en trafikolycka hade blivit förhörda och förhörsledaren sammanfattade:

-Efter att ha hört båda parter måste jag dra den slutsatsen att krocken ägde rum front mot front mellan två stillastående bilar som stod på var sin sida av körbanan.

KIOSKEN PÅ ÄSPERÖD

Vi som växte upp på 50- och 60-talet minns att det fanns massor av små kiosker runt om i Uddevalla, Där såldes tobak, tidningar, frukt, glass och godis. Där fanns läskedrycker, seriealbum, samlarbilder och pocketböcker, Man kunde panta flaskor och lämna in tipset och där var ofta öppet på kvällar och helger när vanliga affärer hade stängt.

I stort sett varje stadsdel hade en sådan kiosk eller till och med flera. Det var så självklart att man aldrig hade en tanke på att fotografera dem för de skulle väl alltid finnas trodde man. Den här kiosken, som låg vid Äsperödsbron, knäppte jag i alla fall ett kort på så sent som vintern 1987. Några år senare var den borta, i likhet med de flesta andra kiosker runt om i stan.

 Kiosken låg alltså strax öster om Äsperödsbron i korsningen Sigelhultsvägen-Äsperödsvägen.

Här ser man läget lite bättre. Det är alltså Sigelhultsvägen som går upp till höger mot Äsperöd.

Och fortsatte man uppför backen åt andra hållet kom man till Dalstigen, där det såg ut så här en snöig vinterdag 1987.

GAMLA HISTORIER BLIR SOM NYA

Här kommer ytterligare några gamla historier, upphittade lite var stans.

En skogsarbetare klev in på Systembolaget i Lycksele och begärde en hela svart vinbärsbrännvin.

-Jaha, sa expediten och ställde flaskan på disken. Får det lov att vara något mer?

-Nä, sa skogsarbetaren. Jag drick´ bare hemkört.

-Men varför köper ni då svart vinbärsbrännvin?

-Hä gör jag kräm på!

Den unge ovane barberaren råkade skära en kund under rakningen så illa att det började blöda. För att i någon mån reparera sitt misstag frågade han:

-Vill ni att jag sveper in huvudet i en våt handduk?

-Nej tack, sa kunden. Jag tar det med hem under armen.

Den klädmedvetne direktör Andersson stod framför spegeln i herrekiperingen och provade en kostym av modernaste snitt. Efter en stund sa han:

-Jag tycker jag ser ut som en gangster.

-Ja, direktörn, sa biträdet. Men det kan nog ingen kostym i världen göra något åt.

-Vad menar ni med att gå till frisören och klippa er på arbetstid?

-Håret växer ju på arbetstid.

-Ja, men allt har väl inte vuxit medan ni varit på arbetet?

-Nej, men jag har inte klippt av mig allt heller.

Pastor Jansson var ute och åkte bil med ett par församlingsbor när de plötsligt fick punktering.

-Nu får vi organisera det här och dela upp arbetet med att byta däck, sa den ene. Du Kalle, får sköta domkraften, jag sätter fast hjulet och pastorn går utom hörhåll.

En gammal man gick in på postkontoret för att skicka ett brev. Framme vid disken sa expediten:

-Ni måste sätta på ett frimärke till. Det här brevet är för tungt.

-Vad ska det vara bra för? Då blir det ju ännu tyngre!

Två gubbar i snösvängen stod och hängde på spadarna i kylan när basen Pettersson kom förbi.

-Men skotta på för hellskotta,gubbar. Annars fryser ni ihjäl!

-Ta det lugnt bara, Pettersson. Här ser du grabbar som kan frysa.

Två korvfabrikanter hade sina butiker mitt emot varandra. En dag satte en av dem upp en skylt med texten:

Jag levererar korv till hela stan.

Konkurrenten svarade dagen däpå med en skylt där det stod:

Jag levererar korv till hela landet.

Den förste satte då upp en ny skylt:

Jag levererar korv till Hans Majestät Konungen.

Dagen därpå stod det på den andra skylten:

Gud bevare Konungen!

TRÄFFAS TARZAN?

Folk fortsätter att ringa hem till Berra och ställa egendomliga frågor. Nyss var det en man som talade lite otydligt men Berra tyckte det lät som om han undrade om Tarzan träffades.

– Nej, sa Berra. Men Fantomen var här för en stund sedan. Han skulle bara rida ner till affären och köpa djungelgodis. Han är nog snart tillbaka om inte Hero har kastat honom ur sadeln. Om du vill kan jag skicka Devil med bud efter honom.

– Men jag frågade ju efter . . . sa mannen.

– Stålmannen har varit här också, sa Berra. Men han har flugit vidare. Han skulle ta en tur till Metropolis och kolla in Lois Lane, sa han. Men oss emellan tror jag bara det är svepskäl. Han är nämligen lite rädd för vandringspriset i den stora montern här inne. Han tror att det är kryptonit i pokalen.

– Men jag frågade efter Farsan, sa mannen.

– Jaså på det viset, sa Berra. Han är inte här.

Så börjar ett av de 48 kapitlen i min nya bok, Mr Pinkertons bästa. För den som vill läsa fortsättningen finns den att köpa direkt från förlaget på www.litenupplaga.se/1833 och de stora boksajterna på nätet för cirka 200 kronor inklusive frakt. Den går också att köpa i Hallmans bokhandel eller så kan man kontakta mig på gujohans@telia.com eller 0522-10599. Jag levererar direkt vid dörren inom Uddevalla tätort eller så kan man komma hem till mig och få boken signerad vid köksbordet.

BOHUSLÄNS HISTORIA PÅ MUSEET

I ett av mina gamla fotoalbum har jag hittat några bilder från Bohusläns museum, tagna någon gång under 1986. Det var alltså bara två år efter att museet öppnade i de nuvarande lokalerna intill Bäveån.

Jag har inga anteckningar om vad det var för utställning, men av den här bilden framgår i alla fall att det handlar om Bohusläns historia.

Där fanns tydligen en hel del intressant att studera i de olika montrarna.

Här verkar vi vara långt tillbaka i tiden, när folk bodde lite mindre bekvämt än vad vi är vana vid i dag.

Och här har vi kommit fram till bondesamhällets och det tidiga jordbrukets utveckling.

Den här fiskebåten och träekan med sjöbodarna i bakgrunden tror jag däremot hörde till den fasta utställning som kunde beskådas året runt under en längre tid. Rätta mig gärna om jag har missuppfattat något.

NYA URGAMLA HISTORIER

Efter inspektion av min bokhylla har jag hittat ett nytt antal böcker med urgamla historier. Här är några som handlar om hur folk har det på jobbet.

-Vad sysslar du med nu för tiden?

-Jag städar och dammar bomber på arméns bomblager.

-Det låter farligt. Tänk om dom exploderar.

-Skiter väl jag i. Det är inte mina bomber.

Två brandmän tog sig in i det rökfyllda rummet. I en brinnande säng låg en berusad man. De fick i alla fall upp honom och såg till att han kom ut ur huset.

-Det här kanske lär dig att inte röka i sängen i fortsättningen, sa den ene brandmannen.

-Jag har inte rökt i någon säng, sluddrade mannen. Det brann redan när jag gick och la mig.

Mannen hade fått ett nytt jobb som bestod i att tömma spelautomater på olika ställen i staden. Efter en tid träffade han sin chef i en spellokal.

-Varför har du inte lämnat någon redovisning ännu? Och varför har du inte hämtat din lön?

-Va! Får vi lön också?

Direktören vid försäkringsbolaget söker upprörd upp en av sina unga medarbetare.

-Har du blivit alldeles vansinnig? Hur kan du ge dig till att teckna en livförsäkring på en miljon för en man som fyllt 104 år?

-Jo, men jag tittade i alla listor och såg att all statistik visar att det är mycket ovanligt med dödsfall i den åldern.

-Jo, direktörn. Jag hörde att kamrern är död. Jag undrar om jag möjligen skulle kunna få överta hans plats.

-Ja, gärna för mig. Om ni bara kan ordna saken med begravningsbyrån.

-Det står en herre här utanför som antagligen vill tala med direktörn.

-Vad menar ni med antagligen?

-Jo, han frågade om den gamle surkarten var inne.

NÄR KUNGEN KOM TILL UDDEVALLA

Här var det trångt om saligheten i centrala Uddevalla den 6 juni 1984. Det är Nationaldagen (som Svenska flaggans dag upphöjdes till året före) och anledningen till folkhavet är att kungen och drottningen besöker staden.

I hörnet Kungsgatan-Trädgårdsgatan låg Rodins Sport vid den här tiden. Här hänger folk ut genom fönstren på andra våningen för att få en skymt av kungaparet.

En ridande polis övervakar folkmassan från hästryggen framför rådhuset.

Så förflyttar vi oss till södra hamnen, där kungen går att urskilja på långt håll när han är på väg att gå ombord på m/s Byfjorden för vidare befordran till fortsatta festligheter på Gustafsberg.

Här har drottningen anslutit medan fotograferna klättrar på taket ovanför dem för att få de bästa bilderna på Carl Gustaf och Silvia.

För mig som diskret privatfotograf blir det mest ryggar som fastnar på plåten både inne i stan och ute på Gustafsberg.

Och när Carl Gustaf äntligen kommer inom skotthåll för min kamera vänder han på huvudet och tittar åt andra hållet just som jag knäpper.

Det var bara att sätta sig på gräset bland allt folket utanför badrestaurangen och konstatera att varken kungen eller drottningen hade visat något större intresse för att vara med på mina bilder.

Men när jag kom hem och drog upp bilderna såg jag att de kungliga faktiskt hade fastnat på ett par av dem även om det blev lite oskarpt.

(Klicka på bilderna så blir de större - med undantag för de två understa som märkligt nog blir mindre.)

SPONTANFOTBOLL FRÅN FÖRR

Vi spelade boll på den lilla ängen uppe i skogen.

Det var Berra och hans brorsa, det var Karlsson och hans kusin, det var en som kallades för revolversvarvarn, det var Nisse Bengtsson och det var jag och några till.

Alla var vi överens om hur vår framtid skulle se ut. Så fort vi blev myndiga skulle vi flytta till Göteborg eller Stockholm och gå med i någon av storklubbarna och bli stjärnor i Allsvenskan.

När vi sedan kommit med i landslaget skulle vi spela där ett par år och avgöra någon VM-final eller kamma hem något OS-guld och sedan skulle vi bli proffs i Italien.

Det fanns bara ett moln på himlen och det var att våra föräldrar inte begrep detta.

Ja, hur gick det egentligen? Läs den spännande fortsättninge i min nya bok, Mr Pinkertons bästa. Detta var bara början på ett av de 48 kapitlen.

Resten finns att läsa i boken som kan beställas direkt från förlaget på www.litenupplaga.se/1833

och de stora boksajterna på nätet för cirka 200 kronor inklusive frakt. Den går också att beställa i bokhandel eller så kan man kontakta mig på gujohans@telia.com eller 0522-105 99. Jag levererar direkt vid dörren inom Uddevalla tätort eller så kan man komma hem till mig och få boken signerad vid köksbordet.