JULGRANEN PÅ TUREBORG

Så länge jag kan minnas har det funnits en julgran på torget i Tureborgs centrum. Så här såg den ut en decemberdag 1979 vid sidan av den nyuppförda lekplatsen. Vi ser också hur en och annan stjärna har hunnit tändas i fönstren på Tureborgsvägen 12, även om snön ännu lyser med sin frånvaro. I bakgrunden Villa Elfkullen.

Tureborgs centrum.

Några dagar senare hade snön kommit, och då såg det ut så här utanför Tureborgsvägen 14 med ICA Livsmedel i bottenvåningen. ”Bra färskvaror”. ”Öppet måndag-lördag 9-19” och ”Fri parkering runt hörnet” lockade man med på skyltarna i fönstren till en av stans mest välbesökta affärer på den tiden.

Tureborgsvägen 14.

Och därmed ber jag att få önska Gott Nytt År till alla läsare av den här bloggen, samtidigt som jag laddar för att försöka hitta fler bilder av intresse i mina gamla fotoalbum under 2018.

TOMTEPARAD I UDDEVALLA 1979

Så här såg det ut när Tomteparaden marscherade längs Kungsgatan i Uddevalla i december 1979. Det var Stadsmusikkårens representanter, som iklädda tomterockar och luvor svarade för underhållningen under ledning av dirigenten Erik Johansson i vit militärpäls. Här har man ställt upp längst ner på Kungsgatan mellan HM och dåvarande Domusvaruhuset. I bakgrunden skymtar Kampenhofsfabrikens gamla byggnad.

Tomtemusik på Kungsgatan . . .

Uppe vid Kungstorget stannade man och spelade med Skaraborgsbanken i bakgrunden och ingången till saluhallen skymtande lägst bort till höger på kortet.

. . . och vid Kungstorget.

Julgranen på Kungstorget var förstås äkta vara från skogen även 1979. På den här bilden ser vi också hur en av stadsbussarna kör runt torget som man gjorde på den tiden.

Julgran modell -79.

(Klicka på bilderna så blir de större.)

JULHANDEL I UDDEVALLA 1979

I december 1979 var det trångt inne på Domus i centrala Uddevalla. Så här såg det ut vid delikatessdisken längst inne i varuhuset.

Domus 1979.

På nästa bild är det kö till kassorna, som tydligen var åtta till antalet med en snabbkassa för högst fem artiklar till höger om de ordinarie.

Kassakö.

Och så här såg det ut från andra sidan när man hade köat färdigt och kommit undan från den värsta trängseln.

Klappat och klart.

Domusbyggnaden i Uddevalla, av många även kallad Domusbunkern, uppfördes 1967-68 och invigdes sommaren -68. Huset bytte namn till Gallionen 1990 och blev galleria. Året därpå öppnades Obs-varuhuset på Torp, alltså det som i dag heter Coop Forum.

Domusbunkern på 70-talet.

Fler julbilder kommer så småningom.

FALSK LUCIA STOPPAD

Trots att Nisse Bengtsson hade vunnit den slutna omröstningen om vem som skulle vara skolans Lucia, utsåg fröken Asta en flicka med långt hår och blå ögon.

På Luciadagens morgon klädde den utsedda ljusdrottningen om i lärarrummet under överinseende av fröken Asta, även kallad Asta la Vista efter en replik i Zorros märke på Röda Kvarn tidigare under året. 
För att ge extra legitimitet åt det omdiskuterade och enligt många högst odemokratiska valet övervakades det hela av överlärare Karlsson, även känd som Kalle Kanon.

Samtidigt hade Berra och ett par andra elever tillsammans med Nisse Bengtsson smugit in i kartrummet bakom en liten krök längre bort korridoren. Nisse Bengtsson hade svept in sig i sin morsas gamla nattlinne och hade en luciakrona med levande ljus på huvudet. 
Strax innan det officiella luciatåget skulle utgå från lärarrummet skred han genom korridoren med Berra och de andra som stjärngossar i vita nylonskjortor och var sin strut på huvudet.

– Natten går tunga fjät, kraxade de med spruckna målbrottsstämmor.

– Vad är det för oväsen? sa Kalle Kanon i lärarrummet.

– . . . kring gård och stuva, sjöng Nisse Bengtsson.

– Här ska vara tyst, sa Kalle Kanon.

Sedan öppnade han dörren till korridoren och fick se det illegala luciatåget.

– Vad är det här för piratfasoner, sa han. Bengtsson är ju diskvalificerad.

– Vill magistern ha en lussebulle, sa Nisse Bengtsson.

– Ni ska få se på andra bullar era lymlar, sa Kalle Kanon och då vände hela luciatåget och sprang in i kartrummet igen.

Där snubblade Nisse Bengtsson så att hans brinnande luciakrona satte eld på den historiska kartan över trettioåriga kriget. Hela Ryssland och Polen brann upp liksom halva Pommern och Schlesien. Även Mecklenburg och Bremen var hotade innan stjärngossarna lyckades släcka elden.

Men då tog det sig i den geografiska kartan över Norden. Lågorna spred sig över Småland och Södermanland och närmade sig Stockholm. 
En uppgift om att Nisse Bengtsson vid åsynen av detta började sjunga "Se hur hela Uppland står i lågor" har dock inte gått att få bekräftad.

Klart är i alla fall att Kalle Kanon ryckte upp dörren och slet åt sig det som var kvar av kartorna och ställde sig i korridoren och stampade på dem så att elden slocknade medan röken bolmade ut ur kartrummet.

Asta la Vista svimmade när hon fick se överläraren och tre spöken med sotiga ansikten stå och hoppa upp och ner i korridoren omvälvda av ett stort rökmoln.

Hela Luciafirandet fick inställas och deltagarna i det illegala tåget fick nedsatt betyg i både ordning och uppförande. Det hjälpte inte att de framhöll att de bara hade slagit vakt om sina medborgerliga rättigheter efter en demokratiskt genomförd omröstning.

DEMOKRATISKT VALD LUCIA

En gång för länge sedan när Berra gick i skolan skulle det väljas Lucia i klassen. Det hela organiserades av lärarinnan fröken Asta, även kallad Asta la Vista efter en replik under en matinéföreställning av Zorros märke på biografen Röda Kvarn.

Fröken Asta tyckte Luciavalet var ett utmärkt tillfälle att lära klassen vad demokrati var. Alla elever skulle få rösta och så skulle den kandidat som fick flest röster bli Lucia, i god demokratisk ordning precis som i föreningslivet och politiken.

– Får jag be om förslag på kandidater, sa Asta la Vista.

– Nils Bengtsson, sa Berra.

– Det går inte, sa Asta la Vista. Lucia ska vara en flicka, som är blond och har långt hår.

– Nisse Bengtsson har lika långt hår som tjejerna, sa Berra.

– Nu blir det som jag har sagt, sa Asta la Vista och skrev upp fyra flicknamn på svarta tavlan varpå sluten omröstning vidtog.

När lapparna hade samlats in och öppnats visade det sig i alla fall att Nisse Bengtsson hade fått flest röster. Dessa förklarades dock ogiltiga av fröken Asta och en kvinnlig Lucia utsågs i stället.

– Är det detta som menas med demokrati? sa Berra.

– Tyst i klassen, sa Asta la Vista.

Sedan ringde det ut och alla gick hem och lade sig att sova för att orka upp till Luciafirandet i skolan morgonen därpå. Hur det avlöpte kommer att redovisas i denna blogg i morgon.

LUCIA PÅ GÅNG

Berra och grabbarna har gästat kåsören för ett litet samkväm med anledning av annalkande helger och högtider.

– Snart är det Lucia, sa Berra. En gammal fin tradition.

– Synnerligen intressant ur ett historiskt perspektiv, sa Filosofiska Karlsson.

– Stort symbolvärde med ljusdrottningen som lyser upp vårt mörker, sa Berra.

– Kan också vara ett exempel på hur vår västerländska demokrati fungerar, sa Karlsson.

– Nu hänger jag inte med alls, sa en revolversvarvare som också var närvarande. Vad är det för demokratiskt med Lucia? Det begriper jag inte.
– Då skulle du ha varit med en gång i skolan, sa Berra.
– Menar du den gången Kalle Kanon fick spader och ställde sig att hoppa på den geografiska kartan i korridoren och Asta la Vista svimmade, sa Karlsson.
– Exakt den gången, sa Berra och berättade följande historia.

Fortsättning följer i morgon i denna bogg.

BUSSEN MOT ÄSPERÖD

I februari 1979 var det gott om snö i Uddevalla, åtminstone att döma av de här bilderna från Tureborg, som jag hittat i ett av mina gamla fotoalbum. Här kommer bussen på väg mot Äsperöd efter att ha släppt av några passagerare vid Tureborgs centrum. Linje 1 hette det tydligen på den tiden.

Stadsbussen.

Och när bussen passerade korsningen Tureborgsvägen-Timmerbergsvägen kunde de som tittade ut åt höger se den här skylten som nästan dränkts av den upplogade snön. Det här var alltså 1979, så varvet blev kvar några år till.

Varvet kvar.

På Tureborgs torg hade lekplatsen fått en ny inramning. Servusbutiken längst ner i Tureborgsvägen 12 fanns fortfarande kvar – liksom naturligtvis Villa Elfkullen i bakgrunden,

Tureborgs centrum.

Mycket snö var det, vilket håll man än tittade åt. Och telefonkiosken fick stå kvar i flera år till.

Telefonkiosken.

(Klicka på bilderna så blir de större.)

OMGÖRNING AV VÄSTERLÅNGGATAN

Här är några bilder från hösten 1978, som visar arbetet med att höja marknivån vid Västerlånggatan för att försöka undvika framtida översvämningar. På den första kan vi konstatera hur gångbanan utanför Apoteket och Systembolaget i det nybyggda LF-huset går en bit över gatan nedanför. Dessutom ser vi till vänster i bild Kampenhofsfabrikens gamla byggnad, som då fortfarande fanns kvar

Apoteket.

På nästa kort, taget från andra sidan gatan, ser vi nivåskillnaden tydligare. I bakgrunden Domusbyggnaden med oändlighetssymbolen på hörnet, alltså evighetstecknet som dock inte betydde att varuhuset skulle stanna för alltid i centrum.

Väserlånggatan.

Längre bort på Västerlånggatan hade man börjat utrymma de små, låga trähusen, som snart skulle rivas, alltså de som innehöll Hälls fiskaffär, Tvättbaren och Evert Siviks hälsokostbutik på hörnet mot Lilla Norrgatan. Så här såg alltså delar av kvarteret Sundberg ut, det som sedan blev parkeringsplats i många år, innan det nu har börjat bebyggas.

Fiskaffär.

Och om vi fortsätter en bit till på vårt svep från 1978 kommer vi till Steves Bil och Norrtullsgatan samt på andra sidan denna det stora stenhuset som finns kvar i dag med Högströms begravningsbyrå på hörnet.

Bilfirma.

Klicka på bilderna så blir de större. Fler bilder senare i veckan.