ATT TYGLA SINA LUSTAR

Och så var det dags för några göteborgshistorier till.

Kal och Ada har tagit sig en promenad ner till hamnen. Där står de och tittar på när arbetet pågår för fullt.

– Döö, Kal lelle, säger Ada. Har du aldrig haft nån lust att arbeta nån gång?

– Jovesst, säger Kal. Men man får la se till att tygla sina lustar.

Kal hade fått en ny våning i ett modernt hus med hiss och allt och skulle ha en stor invigninsfest. Han beskrev utförligt för Osborn hur denne skulle hitta dit.

– Det står trettiotvå utanpå dörrn. Där går du in. Sen står det ”Hiss” på en dörr. Där går du in och så trycker du med hakan på en knapp som det står fyra på.

– Med hakan? sa Osborn. Varför då?

– Ja, sa Kal. Du ska la inte komma tomhänt heller!

Kal står och halsar en Pripps nere i hamnen när stuvarbasen kommer fram.

– Hur fan kan du halsa en bira när det är femton grader kall?

– Jag har vantar på mej!

Kal står i kön till Systemet. En överste är på väg ut men råkar tappa sin flaska som går sönder och all sprit rinner ut.

– Stackars jävel. Och i lumpen ligger han också.

Kal och Osborn var på väg hem efter en blöt kväll. De var så trötta att de gick nästan hopvikta som fällknivar. Så bar det sig inte bättre än att de råkade komma upp på banvallen. När de hade promenerat en stund på rälsen säger Kal:

– Döö, det var en jävla lång trappa vi har hamnat på.

Osborn, efter att ha funderat några sekunder:

– Döö, bara inte räcket hade suttit så jädra lågt.

Kal står på spårvagnen framme hos föraren och är lite på örat. Då får han för sig att fråga en välklädd gentleman

– Har du nåt snus?

– Jag snusar inte.

Efter en stund frågar han igen:

– Har du nåt snus?

– Nej har jag sagt!

– Vad är du för en jävel som inte har nåt snus?

Då åker Kal av vid Järntorget. Han står vid refugen och säger till föraren:

– Det är la fan så orättvist. Här åker jag av för att han inte har nåt snus.

Kal går och leder sin cykel i spårvagnens spår. Föraren på en vagn ringer upprepade gånger, men Kal flyttar inte på sig.

– Kan du inte köra ur spåret, ropar föraren.

– Jo, det kan jag, säger Kal, men det kan inte du!

Kal och Ada fick en fulllträff på tipset och beslöt sig för att åka båt till Amerika i första klass. Andra dagen ombord blev dom ombedda att äta middag vid kaptenens bord, men det gillade inte Kal riktigt. Han höll tyst hela måltiden, men när man kom till kaffet, så muttrade han så alla kunde höra det:

– Här betalar man första klass och så blir man tvungen att äta ihop med personalen!

Kal och Gustav var ute med sin snipa ”Märta” och dörjade makrill, men utan framgång. På väg hem möter de utanför Långedrag en norsk valfångare som byggts på Götaverken och nu gör sin provtur. På bryggan står en styrman som med skälvande stolthet i rösten ropar genom högtalaren ner till Kal och Gustav:

– Detta är Kosmos Fem, världens största valkokeri!

Kal tittar upp, formar händerna som en tratt runt munnen och ropar tillbaka:

– Detta är Märta från Hästevik. Har ni fått nån fisk?