NÄR KAL NÄSTAN BRÖT BENET

I min bokhylla hittar jag flera böcker med göteborgshistorier. Gemensamt för dessa är att de ofta handlar om två personer benämnda Kal och Ada, som i sin bekantskapskrets har ett annat par vid namn Osborn och Beda. Bland övriga agerande märks Gustav, Helmer, Hjalmar, Jonne och Oskar.

Det är vinter och mycket snö på gatorna. Kal, Gustav och Jonne har ätit middag på Gamle Port och när dom går ner till Kungsportsplatsen för att ta spårvagnen så slinter Kal och ramlar i gatan.

Han reser sig inte utan stönar och stånkar över hur ont det gör i benet. Efter en stund böjer sig Gustav ner och frågar:

– Känns det som om benet är brutet?

– Nej, svarar Kal. Det kan det inte vara för det värker oavbrutet.

Kal och Osborn har varit ute på en blöt kväll och när dom rullar hem fram på morgonkröken sluddrar Kal:

– Döö, vi talar inte om för nån var vi har vart.

– Närå, närå, lallar Osborn.

Efter en stund tillägger han dock:

– Men för mej kan du väl tala om var vi har vart.

Gustav läser tidningen högt:

– Hör här – här står det att polisen söker en person av medellängd för ofredande av gamla damer.

Kal:

– Står det något om vad dom ger i lön?

Gustav:

– Kan du tänka dig, i natt föll jag ner genom sängbottnen.

Kal:

– Det var väl inte konstigt, så tungt som du sover.

Helmer blir av någon anledning tagen av polisen och införd till stationen för förhör.

Polisman frågar:

– Vad har ni för yrke?

Helmer:

– Konstnär.

– Jaså, vad då för slags konstnär?

– Jag gör paraplyer.

– Det är väl ingen konst?

– Försök göra en själv så får du se.

– Vet du vad jag drömde i natt, frågar Oskar.

– Nej, svarar Kal.

– Jag drömde att jag cyklade i ett sträck mellan Göteborg och Stockholm.

– Vet du vad jag drömde i natt då, frågar Kal.

– Nej, svarar Oskar.

– Jag drömde att jag låg i en stor säng med Ada på ena sidan och Beda på den andra.

– Att du inte ringde efter mej då?

– Det hade väl inte vart nån idé, du var ju ute och cyklade.

Kal skulle sätta in en annons under ”Personligt – för ev. äktenskap”.

Damen i luckan frågade:

– Vill ni ha in den redan till lördag?

– Ja, sa Kal och rodnade . . . men kan man skriva det?