MIDSOMMAR PÅ 80-TALET

I ett av mina gamla fotoalbum har jag hittat några bilder från midsommarfirandet på Sunningen 1987.

Här är några av deltagarna på väg utför backen ner mot viken med en lövprydd bil i täten

Här passeras Västra Kroken med flaggor, ballonger och festklädda deltagare bakom en av bilarna,

Här har ett hästdraget ekipage nått fram till ängen nere vid stranden

Och här har dansen kring stången börjat med högtidsklädda folkdansare i spetsen. Året var alltså 1987.
(Klicka på bilderna så blir de större.)

NÄR SAMVETET SLÅR TILL

Liggande på dödsbädden kallade direktör Pettersson på sin kompanjon, övertygad om att han inte hade långt kvar.

-Nu när jag ska gå bort vill jag lätta mitt samvete. Det var jag som stal obligationerna. Jag samarbetade också i hemlighet med vår värste konkurrent i många stora affärer. Och jag har länge haft ett förhållande med din hustru.

Kompanjonen smålog stilla.

-Jag vet allt det där, sa han. Det är därför jag har gett dig arsenik.

Karlsson hade levt ett händelserikt liv, men nu hade han blivit frälst och vittnade i församlingen. Syndabekännelsen var lång. Den upptog både superi, slagsmål, kortspel och skumma affärer. Slutligen kom han till sina fruntimmershistorier.

Då reste sig en liten dam och trippade mot utgången. Karlsson ropade efter henne:

-Sitt ner. Jag tänker inte nämna några namn.

Strax före stängningsdags kom två gangsters in i en bank i Chicago och kommenderade hela personalen att lägga sig på mage på golvet medan de länsade bankvalvet.

En av de kvinnliga anställda lade sig i nervositeten  på rygg i stället.

-Vänd på dig, viskade hennes kvinnliga kollega som låg bredvid. Det är ett bankrån och ingen firmafest.

Den gamle översten passerade lille Pelle som stod och stampade i en vattenpöl.

-Inte ska du plaska så där, min lille vän, sa översten. Du kan ju bli våt om fötterna.

-Håll säften, ävla beväring!

Fadern ville lära sin son att tala hyfsat. I synnerhet var det två ord som sonen använde ideligen och som störde honom.

-Lyssna noga nu, sa fadern. Om du vill göra din pappa riktigt glad så ska du sluta använda två ord. Det ena är skithäftigt och det andra är asfräckt.

-Okej farsan. Vilka är dom två orden?

Överstinnan ringde efter en snickare eftersom skafferidörren hade slagit sig och behövde hyvlas av. Snickaren anlände till våningen och sa:

-Jaha, tanten. Vilken dörr är det fråga om?

Överstinnan mönstrade snickaren genom lornjetten och sa strängt:

-Man brukar kalla mig överstinnan!

-Ja, sa snickaren. Är det inte fan vad folkhumorn är grym. Mig brukar dom kalla Knickedicken.

KÄNDISPRAT FRÅN FÖRR

Jag är så okunnig i växtlära att om någon slog ihjäl mig med en pistill skulle jag inte ha en aning om vad jag dött av. (Bob Hope)

Hope

Om jag förstår läkarna rätt så kan man leva mycket länge om man avstår från allt det som gör livet värt att leva. (Peter Sellers)

Jorden är väl inget paradis, men å andra sidan var ju inte paradiset det heller. (Beppe Wolgers)

Att diskutera med fruntimmer är som att försöka läsa tidningen när det blåser. (Herbert Tingsten)

Det är med män som med sparbössor. De som skramlar mest har minst innehåll. (Marlene Dietrich)

Dietrich

Förr i världen gjorde man skokräm av gamla filmer. Numera visar man dem i teve. (Groucho Marx)

Den som tror att bilarna har gjort människorna lata har aldrig behövt betala någon. (Hagge Geigert)

Jag skulle till Uppsala men kom till Sala för jag såg inte upp. (Douglas Håge)

Håge

När ridån gick upp låg publiken redan i skrattgroparna. (Pekka Langer)

Cirkus är den ärligaste av konstformerna. Där försöker man inte dölja sågspånen. (Trolle Rhodin)

När man ser Katherine Hepburn kan man tro att det råder hungersnöd i världen. (Anita Ekberg)

Ekberg

När man ser Anita Ekberg kan man tro att det är hon som är orsaken. (Katherine Hepburn)

FRÄCKISAR FRÅN FÖRR

Kal och Osborn stannade framför ett skyltfönster med kvinnokläder. Kal pekade på en tjusig baddräkt och sa:

-Den du!

-Ja, sa Osborn. Om de´ va´ nåt i den.

-Ja, sa Kal. Och om den va´ av.

Möbelfabrikör Andersson från Gislaved hade varit i Paris och berättade att en kväll på en restaurang hade det kommit en fantastiskt vacker kvinna och slagit sig ner vid hans bord. Hon pratade en massa franska som han inte förstod men han bjöd på champagne och konverserade henne med engelska glosor och teckenspråk så gott han kunde. Då tog damen upp papper och penna och ritade en bäddad säng på papperet.

-Är det inte fantastiskt, sa Andersson. Hur i herrans namn kunde hon veta att jag var möbelfabrikör?

Unge Eskil från staden hade tillbringad en månad på en bondgård. När vistelsen närmade sig sitt slut och han hade kört hem det sista lasset hö tillsammans med gårdens lillpiga sa han till henne:

-Nu ska jag snart åka hem till stan igen och sedan ses vi inte på länge. Skulle jag inte kunna få korrespondera med dig?

-Jo, sa pigan, det kan du väl få. Men vem ska hålla i hästarna under tiden?

En ensam dam på skogspromenad kom till en ensligt belägen liten insjö och bestämde sig för att ta ett bad. Eftersom det inte syntes en människa i närheten klädde hon av sig naken och hoppade i. Men när hon skulle upp på land igen satt en ung man på en sten bredvid hennes kläder. Hastigt fick hon tag i en gammal rostig balja som låg i strandkanten och höll den framför kroppen för att skyla sig. Sålunda utrustad klev hon upp ur vattnet och gick fram mot den unge mannen.

-Hör du, din lille slyngel! Vet du vad jag tror?

-Ja, det vet jag, sa killen. Du tror att det finns en botten i den baljan.

LITE FEMTIOTALS-NOSTALGI

Så här kunde det se ut i ett bohuslänskt vardagsrum någon gång i början på 1950-talet.

På väggen hänger en tavla med en fiskebåt på ett stormigt hav. Nere på golvet skymtar ett tidningsställ i flätad rotting. Och på den motstående väggen sitter en tidstypisk läslampa ovanför en randig plyschsoffa.

Dessutom upptäcker vi en snidad träljusstake och ett askfat med tändstickor på det fernissade runda bordet samt en jättelik radiogrammofon i form av en stor möbel med uppfällbart lock och inbyggd högtalare på framsidan. Ej att förglömma den tunga tonarmen med utbytbart stift för de 78-varvade ”stenkakorna” bland vilka man kunde hitta både Flottarkärlek med Gösta ”Snoddas” Nordgren, Kökspolka med Margareta Kjellberg och Wonderful Copenhagen med Danny Kaye.

Den välkammade unge mannen verkar helt uppslukad av Astrid Lindgrens senaste bok om mästerdetektiven Blomkvist, men den spikraka benan har han definitivt inte åstadkommt på egen hand.

HUNDSKALL OCH HUNDRAÅRINGAR

Gamla mor Anna i Glommersträsk gav sig ut på sitt livs första järnvägsresa när hon var över åttio. Resan gick inte längre än till Bastuträsk men mor Anna var ändå alldeles överväldigad när hon kom hem och berättade för grannarna.

-Världen är allt bra stor, sa hon. Nu har jag varit ända till Bastuträsk. Och tro mig eller ej – jag hörde en hund som skällde ännu längre bort!

Reportern till jubilaren: Kan ni berätta vad det beror på att ni har blivit 100 år.

Jubilaren: Det beror på att jag är född 1919.

Tänk så dom rör ihop det på posten, sa fru Grillhagen. När min man var på affärsresa till Skövde så stämplade dom brevet med Paris.

Kal: Nu e de snart höst å vi har ingen sommer hatt.

Osborn: Va sa du?

Kal: Jo, jag sa att nu e de snart höst å vi har ingen sommer hatt.

Osborn: Va sa du?

Kal: JO, JAG SA ATT NU E DE SNART HÖST Å VI HAR INGEN SOMMER HATT!

Osborn: Du e la ente klok. Va ska du med sommerhatt te nu när de snart e höst?

Bilismen har förändrat vårt samhälle. Först utrotade den hästarna i trafiken och nu håller den på med fotgängarna.

När man torkar bort fingeravtrycken från fjärrkontrollen varje gång man stänger av teven har man sett för många deckare.

En mr Jeffries i New York försattes nyligen i konkurs för tredje gången. Mr Jeffries bedrev förlagsverksamhet. Bland de böcker han gett ut märks ”Vägen till framgång”, ”Miljonär på sex månader” och ”Konsten att förvalta ett kapital”.

VERA I HASSELBACKEN

I ett av mina föräldrars gamla fotoalbum har jag hittat ett par kort från Hasselbacken. Eftersom min syster Birgitta ser ut att vara i femårsåldern får jag det till att de är tagna någon gång under 1953, där hon står framför samma staty som finns i området i dag. Den var sedan i många år placerad på ett annat fundament några meter därifrån, vänd åt ett annat håll, men det är alltså samma staty som nu har flyttats närmare torget och placerats vid den nya, svängda trappan.

Statyn heter Vera och är gjord i brons av konstnären Einar Luterkort, skulptör keramiker och tecknare som levde i Stockholm 1905-81. Vem Vera var har jag inte hittat någon uppgift på, mer än att Luterkort gjorde flera Vera-statyer, som bland annat finns även i Ludvika och Mariestad. Den i Uddevalla är från 1946 och placerades i Hasselbacken den 20 september 1949.

Den är en av flera liknande statyer som invigdes i Uddevalla detta år. Flicka med flätor placerades i Margretegärdeparken och Vadande flicka i Sörkälleparken. De båda sistnämnda är gjorda av den finske skulptören Matti Haupt och skänktes till Uddevalla stad av skeppsredaren Gustaf Thordén.

Och när föräldrar tar med sina barn till Hasselbacken är det naturligtvis då som nu i stor utsträckning för att mata fåglarna. Så även den här gången under första halvan av 50-talet, då mamma Ingrid dagen till ära tagit på sig sin pälskappa.