FRÄCKISAR FRÅN FÖRR

Kal och Osborn stannade framför ett skyltfönster med kvinnokläder. Kal pekade på en tjusig baddräkt och sa:

-Den du!

-Ja, sa Osborn. Om de´ va´ nåt i den.

-Ja, sa Kal. Och om den va´ av.

Möbelfabrikör Andersson från Gislaved hade varit i Paris och berättade att en kväll på en restaurang hade det kommit en fantastiskt vacker kvinna och slagit sig ner vid hans bord. Hon pratade en massa franska som han inte förstod men han bjöd på champagne och konverserade henne med engelska glosor och teckenspråk så gott han kunde. Då tog damen upp papper och penna och ritade en bäddad säng på papperet.

-Är det inte fantastiskt, sa Andersson. Hur i herrans namn kunde hon veta att jag var möbelfabrikör?

Unge Eskil från staden hade tillbringad en månad på en bondgård. När vistelsen närmade sig sitt slut och han hade kört hem det sista lasset hö tillsammans med gårdens lillpiga sa han till henne:

-Nu ska jag snart åka hem till stan igen och sedan ses vi inte på länge. Skulle jag inte kunna få korrespondera med dig?

-Jo, sa pigan, det kan du väl få. Men vem ska hålla i hästarna under tiden?

En ensam dam på skogspromenad kom till en ensligt belägen liten insjö och bestämde sig för att ta ett bad. Eftersom det inte syntes en människa i närheten klädde hon av sig naken och hoppade i. Men när hon skulle upp på land igen satt en ung man på en sten bredvid hennes kläder. Hastigt fick hon tag i en gammal rostig balja som låg i strandkanten och höll den framför kroppen för att skyla sig. Sålunda utrustad klev hon upp ur vattnet och gick fram mot den unge mannen.

-Hör du, din lille slyngel! Vet du vad jag tror?

-Ja, det vet jag, sa killen. Du tror att det finns en botten i den baljan.