måndag 17 augusti 2026

PÅ CELLOS OCH RED TOPS TID

 Så här uppgavs ett antal kända personer ha yttrat sig enligt ett exemplar av tidningen Se från 1968.

Carle


Cello, kåsören Olle Carle: Inte nog med att vintern blir lika sträng som obarmhärtig när det gäller nederbörden. Den ser också ut att bli lika obarmhärtig som Sträng när det gäller uppbörden.

Red Top, kåsören Lennart Nyblom: Man får verkligen vara tacksam över att man bor i Sverige. Svenskarna är i alla fall det enda folk som inte är utlänningar.

Torvald Gahlin: Den som tror att det förflutna inte kan ändras har inte skrivit sina memoarer.
Ahlstedt

Börje Ahlstedt, nakenskådis: Se dig om. Här sitter massor med nakna människor. Det är bara det att dom har kläderna på sig.

Jarl Kulle,
 om nakenfilmning: Nej, jag skäms varken för att jag är sosse eller hur jag är skapt.


Olof Palme: Jag tror att mina söner ser på mig med ett avspänt överseende.

Tingsten


Herbert Tingsten: De politiska partierna har blivit ännu likare. Moderata Samlingspartiet är väl ett typiskt namn. Nu väntar jag bara på att man ska bilda ”Människans parti” så är platthetens fullkomning nådd.

Sven Lindqvist: Att folkpartiet trots sitt starka stöd i pressen har ett så svagt väljarunderlag är kanske inte så mycket att förvåna sig över – lika gärna skulle det kunna tas som bevis för pressens utomordentliga makt över sinnena att detta parti över huvud taget har några väljare.

Aftonbladets ledarsida: Vice riksbankschefen Sven Joge gick in i en bank i Paris och försökte växla några svenska hundralappar. Men det var just när vi hade fått de nya hundralapparna, så den franske banktjänstemannen påstod att Joges sedlar inte var giltiga. Då tappade Joge humöret, pekade på signaturen på en av sedlarna och ropade: 
-Men jag har ju för helvete själv skrivit på den.


onsdag 12 augusti 2026

måndag 10 augusti 2026

HERRARNAS ELLER DAMERNAS?

 Varför ska det vara ett sånt förtvivlat hemlighetsmakeri kring pinkandet i detta land, frågar sig Gits Olsson i ett exemplar av tidningen Se från 1968, och fortsätter:
Nu har det hänt igen att jag tagit fel på dörr och hamnat på ”damernas”, vilket som vanligt väckte gallskrik och bestörtning i lokalen.


Det är symbolernas fel. I det här landet går det tydligen inte längre för sig att skriva ”Herrar” respektive ”Damer” utanpå dörrarna. Idag ska det vara symboler. Det vanligaste är att man målar en hög hatt på herrarnas dörr och en plymhatt på damernas. Varje kväll utspelas hjärtslitande scener på krogen, där killar som börjat se lite suddigt efter fjärde groggen, står och hoppar jämfota framför de båda dörrarna med ena handen krampaktigt sluten om grenen och den andra handen för ena ögat för att söka urskilja vart de ska.


Det sägs att steppdansen uppfanns av en skotte som hade fyra döttrar men bara en toalett. Fel. Jag är övertygad om att den föddes en afton på en krog med såna där fåniga symboler. Kanske på ett av de där ställena där dom har en stövel på herrarnas och en högklackad damsko på damernas.


Och symbolerna på våra muggdörrar blir allt fler. Det tycks som om ägare av offentliga lokaler tävlade med varandra i spiritualitet, upptäckte jag under en liten krogrunda i våras. På ett ställe hade dom en tupp på herrarnas och en höna på damernas.


På ett annat ställe hade dom såna där könsmärken – ring med pil på herrarnas och ring med plus under för honorna. Ska man behöva vara fågelskådare för att slå en drill i det här landet?
Och så finns det etablissemang där det inte står något alls. På ett av de ”finare” ställena i stan gick det inte att läsa eller tyda sig till vart man skulle.

Rockvaktmästaren såg ut som en nyss avsutten lord ur engelska underhuset och han reagerade lika smärtfullt som en sådan när jag försynt undrade var toaletten befann sig. Rodnande lutade han sig fram och viskade med slutna ögon i mitt öra:
-Bimmelibim eller bummelibum?
-För helvete, karl. Säg var muggen är innan jag pinkar på mej!
-Jaså, bimmelibim, viskade han med alltjämt slutna ögon. Det blir tredje dörren på höger hand.