Det är ett egendomligt fenomen detta, att folk som aldrig lyckats säga en rolighet i hela sitt liv nödvändigtvis ska försöka slå svenskt rekord i lustighet när dom får barn. Läser ni födelseannonser så vet ni vad jag menar. Hej hopp under filten, efter nio månader kommer pilten.
Så skriver Gits Olsson i nummer 26 av tidningen Se från 1968 som jag har hittat ute i den lilla stugan på landet och nu sitter och läser nästan 60 år senare.
Det här är den vers som snabbt blivit samma farsot inom födelseannonseringen som ”Om du hör nåt i luften som surrar” blivit på hyllningstelegrammens område:
Det blev som vi ville
Det blev en kille
Hej, det blev en tjej
Den här varianten verkar också ganska vanlig:
Trot om ni vill,
det blev en flicka till.
Liksom den här:
När OS äntligen var slut
behagade flickan komma ut
Hej hopp. Idag har farsan kilat vidare
Och när gamla mor får hjärtslag under blåbärsplockning är det väl bara en tidsfråga innan detta annonseras så här:
I höst blir vi blåsta på sylten
i går hängde mamma in skylten
Skomakaren som lämnat jordelivet kan om han håller sig med morgontidning i sin himmel läsa om sig själv:
Skomakare Holm har vänt näsan i vädret
Är det nån som vill ha det kvarblivna lädret.
Studierna av tidningen Se från 1968 fortsätter i sommarvärmen.

.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)

.jpg)

.jpg)



