BARA EN STILLA UNDRAN

 

-Historieforskarna säger att det har aldrig funnits nån Wilhelm Tell.
-Jaså du, men nån jävel måste väl i alla fall ha skjutit bort äpplet.

Jag måste säga, sa den gamla ungmön, att jag tycker adoption är ett förtjusande anständigt sätt att få barn på.

Det är klart att Gud är en kille, sa den lille gossen. Vore han tjej skulle han ju heta Gudrun.

LINNÉGATAN PÅ 40-TALET

 

Högst upp på Linnégatan i norra Uddevalla bodde faster Karin i huset med adress Linnégatan 2 när jag växte upp. På den här bilden från slutet av 40-talet har jag som liten grabb fått följa med mamma Ingrid och syster Birgitta i barnvagn för att hälsa på, medan kusin Kerstin kommit ut och mött oss.
I området fanns en hel del idrottsprofiler och gamla kända Uddevallabor. På andra sidan gatan bodde fotbollsdomaren Gösta Johansson, som inte gillade när vi småpojkar ropade ”Heja Bröstet” efter honom, trots att vi nog inte menade nåt illa. Och på Syrenvägen  en liten bit runt hörnet till höger växte en annan av stadens mera kända fotbollsdomare upp, nämligen Wolfgang Samuelsson. Wolfgang var flera år äldre än jag men ibland fick man vara med och stå i mål när han och de andra stora pojkarna kickade boll på ängarna strax intill, där Norrskolan så småningom byggdes. Lite nedanför, i korsningen av Blekevägen och Rosenvägen, bodde gamle mästerbrottaren Gustaf Blomqvist och nedanför honom Bäckman som gick vänsterytter i UIS A-lag.

GAMLA ORDSPRÅK BLIR SOM NYA

 

Polisen i Dalarna är hård men Rättvik.

Mannen var algerisk mot fransmän.

Utlänningar vet man hur dom är, dom vet man aldrig var man har,

Nytt namn på lappskojs: Paj a la Pajala.

Persika, ett äpple i flanellpyjamas,

Kinesisk hyllningsvisa på engelska: For he is a yellow good fellow.

Vid artilleriet lärde vi oss nysa så här: Haubitsch!

Oroa er inte för falska hundralappar, det är bara att ta sedeln dit man kommer.

KUNGSGATAN TIDIGT 50-TAL

Det här kortet knäpptes på den tid då det fanns gatufotografer som gick omkring på stan och fotograferade människor de mötte och erbjöd dem att köpa en kopia av bilden. Det är min mor som är ute och går med min syster och mig nedför Kungsgatan. Mamma Ingrid i finklänning, ny vårhatt och solglasögon, syster Birgitta med hårband, vita skor och hängselbyxor samt jag med röd toppluva, sandaler och uppvikta jeans. Bakom oss ses skylten till Svenssons konditori på Kungsgatan 18. På andra sidan gatan finns Gergils herrekipering och biografen Röda Kvarn. Året bör vara 1952 eller möjligen 1953.
Min mor berättade efteråt att hon kände sig tvungen att köpa kortet eftersom hon hade upptäckt att jag petade mig i näsan just som fotografen knäppte. Hon fruktade att om hon inte hade köpt kortet kunde det ha ställts ut i någon fotohandlares skyltfönster eller på annat sätt visats offentligt så att hon hade fått skämmas för sin ouppfostrade son. Jag tror inte hon begrep att hon varken köpte negativet eller rättigheterna till bilden som nu ändå på detta vis når offentligheten efter mer än 70 år.

UPP I DET BLÅ

 

När dom frågade den amerikanske astronauten hur han kände sig där han låg på rygg i sin kapsel klar för start så svarade han:
-Hur skulle ni känna er själv om ni låg på 150 000 olika bitar, var och en levererad från lägsta anbudsgivaren?

Annons i Times, London: ”Plommonträd till salu. Villa med fyra rum och kök samt trädgård medföljer gratis.”

Polisen stoppade gamla fru Karlssons Volvo på E6:an och frågade om hon inte hade märkt att hon körde på tomma bakringar. 
Fru Karlsson sa: 
-Ja, tyckte jag inte att det var konstigt att det var uppförsbacke i fyra mil!

PÅ KIOSKERNAS TID

 

När jag växte upp i Uddevalla på 50- och 60-talet fanns det en gottkiosk i varenda stadsdel. Där kunde man handla godis, glass, dricka och frukt så långt veckopengen räckte och när man blev lite äldre både cigaretter, piptobak och snus av olika märken.
På disken innanför glasrutan låg kvällstidningarna och i fönstren hängde seriemagasin och veckotidningar. På utsidan satt dagens löpsedlar intill den obligatoriska papperskorgen där den ordningsamme skulle slänga kolapapper och glasspinnar. 

Man kunde handla samlarbilder och pocketböcker. Och i något lite mer undanskymt fönster kunde det hänga rader med porrtidningar, Man kunde panta flaskor och lämna in tipset och där var vanligtvis öppet på både kvällar och helger när större affärer hade stängt.
Med tiden försvann kioskerna en efter en. Till slut återstod bara Hallakiosken på Västgötavägen, och även om den står kvar ännu har den varit stängd i flera år. Så här såg den ut när den fortfarande var i verksamhet och jag gick förbi där en kulen marsdag 2011.

SKYLL DEJ SJÄLV, FARSAN!

 

Lille Kalle hade ovanan att inte äta upp all den gröt som hans mamma hade lagt på hans tallrik. En morgon tänkte hans far att han skulle ändra på detta så han sa:
-Äter du inte upp all frukostgröten så ska jag anmäla dej för polisen.
På eftermiddagen gick lille Kalle till polisstationen och frågade:
-Har min pappa varit här och anmält mej för att jag inte ätit upp gröten?
Polismannen såg först väldigt förundrad ut. Sedan log han ett vänligt leende och sa:
-Jo, visst har han det.
-Det var det jävligaste, sa lille Kalle. Han som inte har betalt hundskatten, aldrig haft nån TV-licens och har en hembränningsapparat i källaren.