Saxat ur svenska tidningar på 70-talet.
Säga vad man vill om gamla tider men
då fanns det i alla fall riktiga tomtar. Som till exempel på de här
korten från julen 1947 som jag har hittat i ett av min mammas
efterlämnade fotoalbum. Det är jag som sitter på golvet och
intensivt studerar någon liten figur som jag fått i julklapp, medan
kusin Karin är i färd med att öppna ett av sina paket.
Den ene tomten har både käpp och
solglasögon och en rejäl halsduk, medan den andre ser ut som om han
sitter och funderar på om de här barnen verkligen har varit
tillräckligt snälla för att få några julklappar.
På det här kortet från julafton 1952
ser vi hur tomten har kommit till Vallmovägen i Uddevalla med både fjäderbuske och leksaksgevär
till en åttaårig gosse med knästrumpor och äppelknyckarbyxor. Lillasyster
har fått en pysselbok att bläddra i. Kan det möjligen vara något
ur Tomtepåsen?
På soffan bakom dem ligger fler saker,
och i den nyklädda granen med elektriska juleljus skymtar både
papperskarameller, polkagrisar, änglar och glitter.
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Det är inte lätt att veta vad den som
arrangerade den här bilden julen 1950 hade i tankarna.
Däremot vet vi med bestämdhet att den
unge mannen i det längsta försökte slingra sig undan
förödmjukelsen att behöva stå och posera på detta vis när det
fanns annat att göra för en sexåring som just hade fått både
leksakspistol och cowboyhatt i julklapp.
Exakt vad som låg bakom den
tillfälliga förvandlingen finns ingen kvar i livet som kan berätta.
Hur övertalningsprocessen framskred, vilka löften som användes
eller kanske rent av vilka hotelser som utslungades är för evigt
gömt och förborgat i historiens mörker. Men till slut stod han där
i alla fall, med knäppta händer och from blick mot det tända
ljuset på spiselkransen.
Det hände på övervåningen i huset
på Vallmovägen 6 i Uddevalla för sjuttioett år sedan och det är
inte glömt ännu.