SKYTTEKUNGEN SOM SKÖT SÅ DET SMALL

– Dagens fotbollsspelare kan inte skjuta, sa redaktör A en gång vid lunchbordet.

– Åjo, det finns allt dom som kan, sa den försynte bankmannen.

– Men dom gör ju nästan inga mål längre, sa redaktör A. Matcherna slutar ju bara 0-0 eller 1-0.

– Det var bättre förr, sa den berömde optikern.

– Just det, sa redaktör A. Dagens skyttekungar gör ju inte ens ett mål i snitt per match. Jag vet en som gjorde tre.

– Kan det möjligen ha varit Timpa Simonsson? sa kåsören.

Som alla läsare av den här bloggen vet är Karl ”Timpa” Simonsson världens bäste fotbollsspelare genom tiderna, åtminstone vid det här bordet. Han sköt upp Jönköpings Södra genom seriesystemet till stora silvret i Allsvenskan 1950 men fick bara göra två A-landskamper eftersom han hade mothåll av Putte Kock och de andra i den tidens uttagningskommitté, allt enligt redaktör A.

– Jag har sett Timpa göra det mest fantastiska målet i svensk fotbollshistoria vid sidan av Hamrins 3-1 på Västtyskland i VM -58, fortsatte redaktr A. Det var när Göteborgskamraterna pressade som värst på Ullevi och målvakten Henry Andersson hade gått ut och ställt sig vid straffpunkten. Timpa fick bollen på andra planhalvan och slog en jättelyra över honom in i mål. Det talar dom om ännu i Göteborg.

– Jaså, sa bankmannen. Jag trodde du menade den där matchen i Jönköping när han gjorde fem mål på landslagsmålvakten Kalle Svensson och klackade från straffpunkten och upp i krysset.

– Nej, sa redaktör A. Men det var ett annat bra exempel. Efter den matchen sa Kalle Svensson att han bara hade två saker att framhålla. För det första var han glad att han inte hade stått i vägen för Timpas värsta rökare för då hade han blivit skadad. Han påstod att det small så att han först trodde det var blixten som slagit ner. För det andra begrep han inte hur Putte Kock kunde undvika att ta ut Timpa till landslaget.

Fortsättning följer.