TIMPA OCH DEN TRASIGA TEGELPANNAN

Diskussionens vågor gick höga vid lunchbordet när det gällde fotbollen förr och nu.

Redaktör A hade just berättat hur Timpa Simonsson slagit en jättelyra från andra sidan planen och över målvakten in i Göteborgskamraternas bur.

Han fortsatte med att berätta hur Timpa hade gjort fem mål på landslagsmålvakten Kalle Svensson hemma på Stadsparksvallen i Jönköping så att denne efteråt hade sagt att han var glad att han inte stod i vägen för något av skotten för då hade han blivit skadad.

Redaktör A:s bordskamrater, den berömde optikern, den försynte bankmannen och kåsören, begrundade detta en lång stund. Sedan sa optikern:

– Jag för min del trodde att du menade den gången han sköt bollen över läktaren på Stora Valla i Degerfors så att den hamnade på en järnvägsvagn hundra meter därifrån och följde med ända upp till Hälsingland.

– Det kan inte ha varit Timpa, sa bankmannen. Det behöver man inte skjuta så hårt för och dessutom låter det som ett vådaskott.

– Ja, sa redaktör A. Det där får vi nog avfärda som en skröna.

Tystnaden lägrade sig åter över bordet, men i höjd med kaffet vände sig kåsören till redaktör A och frågade:

– Hur var det egentligen med den där tegelpannan i Blomstermåla? Var det också en skröna?

– Nej, verkligen inte, sa redaktör A. Timpa sköt ett kanonskott som för en gångs skull gick strax över målet. Bollen steg hela tiden och fortsatte över läktaren tills den landade på fabrikör Anderssons hus på andra sidan gatan och slog sönder en tegelpannan.

– Var det bara över gatan? sa optikern. Jag hade för mig att bollen först studsade på tegelpannan och sedan försvann innan den hittades i Hultsfred några dagar senare.

– Jag med, sa kåsören. Eller om det var i Oskarshamn den tog mark.

– Ni behöver inte överdriva sa redaktör A. Det här är tillräckli bra som det är.

– Undrar hur dom upptäckte det, sa bankmannen. Avbröt dom matchen för att klättra upp på taket och hämta bollen?

– Nej, sa redaktör A. Dom hade väl en reservboll att kasta in. Den första bollen försvann.

– Det var nog fabrikör Andersson själv som hittade den nästa vår när han skulle rensa sina hängrännor, sa optikern.

Och därmed var det slut på fotbollsprat vid lunchbordet för den här gången.