SÅ SA DOM EN GÅNG I TIDEN

I tidningen Se från 1967 fanns en spalt där man upprepade vad känt folk påstods ha sagt den senaste tiden. Så här kunde det låta för mer än femtio år sedan.

Charlie Chaplin: Jag vet mycket väl att jag har en hemsk handstil, men det är väl bättre än att någon upptäcker att jag inte kan stava.

Cello: Vi har fyra barn, sa den misstänksamma hustrun, men så opålitliga som äkta män är, vågar jag inte svära på att han är far till alla.

Jan Myrdal: Propaganda är när man trampar någon på tårna och själv skriker aj.

Sune Mangs: Det ställe där man lättast hittar en hjälpande hand är i slutet av den egna armen.

Peter O´Toole: Jag skulle gärna vilja skriva en bok om världens tio bästa skådespelare, men jag kan inte komma på namnen på de nio andra.

Birgitta Andersson: Inte ska du vara rädd för åskan lilla barn. Kom du bara hit till mamma under sängen.

Anita Lindblom: Kärleken är blind, men tyvärr inte mina grannar,

Stig Järrel: Man ska aldrig ge upp hoppet. För fem år sedan ägde jag inte ett öre. I dag har jag 3:75.

Martin Ljung: Han var hjulbent och hon var kobent, så när dom dansade såg det ut som en sån där gräddvisp som man vevar för hand.