Mitt i den svenska sommaren 2022 fortsätter jag att bläddra i tidningen Se från 1960-talet. Där upptäcker jag att den amerikanske presidenten Lyndon Johnson påstås ha sagt både det ena och det andra, åtminstone enligt många pratbbblor på avdelningen Bubbel i kön.
Utanför den lilla stugan vid havet sitter jag bekvämt tillbakalutad under parasollet och bläddrar i några exemplar av tidningen Se från 1960-talet.
Vad de säger, hette en avdelning som återkom vecka efter vecka. Så här påstods några av den tidens kändisar ha yttrat sig 1966.
Staffan Lindén: Jag ogillar all omoral
men jag ogillar den sexuella med särskilt intresse.
Harry Belafonte: I Sverige kommer man
alltid att ömma för USA:s negrer – så länge dom befinner sig i
USA.
P O Sundman: Tja, jag har ju så att
säga inte läst boken – jag har bara skrivit den.
Torwald Gahlin: Tänk om det vore så
att en tom hjärna i likhet med en tom mage inte lämnade ägare
någon ro förrän den blivit fylld.
Hemming Sten: Kar de Mumma gillar inte
att några av oss jämför Owe Thörnqvist med Karl Gerhard. Han ska
vara glad för att ingen kallar Hagge Geigert för 70-talets Kar de
Mumma.
Kyrkoherde Hilarius Boklund,
Grönköping: Låt oss bevara bostadskön såsom en för oss alla
värdefull påminnelse om evigheten.
Följ med till festen, står det på den här skylten som pryder en bil på väg nerför Sunningebacken på midsommarafton 1987. Här passeras infarten till Västra Kroken strax innan backen planar ut och det är några hundra meter kvar till festplatsen med den lövade stången nere vid strandkanten nära Sunningens brygga. Ett stort antal festklädda människor har hörsammat uppmaningen och följer efter bilen, några med svenska flaggor i händerna. Midsommar på Sunningen för 35 år sedan alltså.
(Klicka på bilden så blir den större.)
I ett av mina fotoalbum hittade jag ett gammalt kort från Sunningen sommaren 1984. Det är midsommarfesten på den stora ängen nere vid strandkanten nära Sunningens brygga som är i full gång. Några folkdansare i bohusdräkt hade tydligen uppvisning det här året medan åskådarna stod i en stor ring runt omkring och väntade på att dansen kring den lövade stången skulle börja.
(Klicka på bilden så blir den större.)
Lilla Stina hade varit med
på morbror Torstens begravning. Då hon lagt sig på kvällen låg
hon tyst och tankfull.
-Ska du inte be din
aftonbön, Stina lilla? frågade hennes mor.
-Nä, Gud har inte tid med
mej i kväll. Han ska packa upp morbror Torsten.
Lille Kalle hade varit
olydig, och för att undgå sin mors bestraffning försökte han
gömma sig under den stora dubbelsängen.
När far kom hem blev han
ombedd att ge Kalle en välförtjänt avbasning. Då han lagt sig på
knä för att titta under sängen, möttes han av Kalles förvånande
blick och frågan:
-E hon efter dej me?
På barnkalaset frågar
lille Bertil sin bordsdam:
-Lisa, vad heter du i
efterrätt?
-Usch barn, vad ni är
smutsiga, sa den främmande damen. Tvättar ni er aldrig?
-Nä, men vi känner igen
varandra på rösten.
Lekande barn i vattnet framför mina föräldrars fritidshus på Sunningen en solig sommardag 1952. Det är grannpojken Per-Olof som paddlar den lilla båten, medan husets barn leker med sina hemsnickrade farkoster i vattnet. I bakgrunden stenbryggan och sandstranden samt nederdelen på den lilla stugan. På baksidan har våra föräldrar lagt sin kanot, vilande på ett par bockar. Därifrån slets den bort av höststormarna några år senare och krossades mot berget längre in i viken.
.jpg)
Här ser man bättre hur stugan såg ut. Det var min farfar som uppförde den på 1930-talet genom att först köpa den befintliga sjöboden på platsen av folkskolläraren i Herrestad. Sedan byggde han till en inglasad veranda på framsidan samt en garderob och ett litet köksutrymme på andra sidan.
(Klicka på bilderna så blir de större.)
Lärarinnan delar ut
ritpapper och färgkritor till barnen och säger:
-Nu ska alla rita en gök.
Efter en stund viftar
lille Erik skadeglatt och ropar:
-Fröken, fröken. Per
ritar en fågel!
Lärarinnan till en liten
flicka:
-Det är rast. Ut nu och
lek med de andra barnen.
-Nej, det blåser så ute.
Jag kan få blåskatarr.
Vid besök i en skola på
landet finner biskopen på väggen en reproduktion av Rafaels
Sixtinska madonna med de berömda små änglarna i förgrunden.
-En utmärkt idé att göra
de små barnen bekanta med världskonstens fromma mästerverk,
-Jodå, säger lärarinnan
tveksamt. Men min tanke var väl närmast att visa hur illa det ser ut
att sitta med armbågarna på bordet.
Höjdhopp på stranden utanför sommarstugan på Sunningen. Året är 1952 och det är som synes saxstil som gäller. Kanske drömmer den lille gossen om att bli en ny Svängsta-Svensson, som innehade det svenska rekordet på 2.02 och placerade sig som fjärde man vid de olympiska spelen i Helsingfors denna sommar. Det skulle dröja ytterligare något år innan man vågade försöka sig på den nya dykstilen, introducerad av Benke Nilsson, som så småningom höjde det svenska rekordet till osannolika 2.11. Här skulle jag tro att ribban ligger på något under en meter.
En folkskoleinspektör
reste runt till skolor på landsbygden en gång för länge sedan.,
Det var en herre väl medveten om sin värdighet, och när han åhörde
en lektion i en av de lägre klasserna fann han det pedagosiskt
lämpligt att i egen hög person överta undervisningen och satte sig
i frökens katederstol.
Övertygad om att barnen
väl visste vilken märklig person som besökte dem ville han
inledningsvis anknyta till sin befattning.
-Nå barn, är det någon
av er som kan svara på den här frågan: Vad är jag?
Efter lång tvekan räckte
en flicka upp handen.
-En man.
-Ja, hm, det är nog rätt
. . . men vad är jag mer?
Mycket lång tvekan. Så
kom en ny hand upp och ett nytt svar avgavs:
-En liten
man.
-Ja, ja, sa inspektören
märkbart irriterat, men något mer kan ni väl ändå säga!
Efter en väldigt lång
tvekan höjdes en darrande hand. Och denna gång var det en liten
flicka som försiktigt och prövande sa:
-En liten ful
man.
