NÄR FÄRG-TEVEN VAR NY

 Det är i runda slängar 55 år sedan svenska folket begåvades med färg-TV. Sändningarna inleddes officiellt den 1 april 1970, men redan 1967 hade man börjat sända i färg till vissa delar av landet.

Vår färg-TV kom hem häromkvällen, skriver Gits Osson sålunda i nummer 43 av tidningen Se från 1968 och fortsätter:
Ännu har vi inte lyckats ställa in den ordentligt. Det står i instruktionen att man ska passa på att ställa in förgmättnaden när ”ett mänskligt ansikte dyker upp i rutan”. Vi har inte lyckats bestämma oss för om det är Bedrup eller Putte Kock som har det mänskligaste ansiktet.

Vi försökte ställa in på Fåglumbrödernas äldsta brorsa, men det gick inte heller, för dom hade sminkat honom så han såg ut som Tyrone Power i en technicolor från 40-talet. Måtte inte Bedrup säga en rolighet, tänkte vi, för då skrattar karln och då spricker hela ansiktet och det blir pannkaka av alltihopa.

Der var ju så att man bodde några månader i USA i våras och glodde på färg-TV i en liten stad i vilda västern. Man hade aldrig sett färg-TV förr och var helt tagen av fenomenet. Så småningom lärde vi oss också att behärska de fyra knappar med vilka man komponerade sin färgbild på den amerikanska mottagaren. Det enda vi inte klarade var Del Monte tomatsås, vilken förekom i en reklamsnutt som vevades ett par gånger i timmen.

Inte annat än jag kan förstå ska tomatsås vara röd. Men den sås som rann i en mäktig lavaström över vår bildruta två gånger i timmen var ibland svart, ibland chokladbrun, ibland gredelin, ibland blå. Vi köpte en burk Del Monte i snabbköpet och öppnade för att kolla saken. Jo, Del Monte var röd i det privata. Men vi lyckades aldrig få den röd under de tre månader vi ansträngde oss.

Det amerikanska färgsystemet kallas NTSC och branschfolk påstår att det betyder Never Try Same Color. Det svenska systemet heter något helt annat och har flera fördelar. För det första är färgerna naturligare, för det andra behöver man bara en knapp för att ställa in färgerna och för det tredje slipper man ligga vaken om nätterna vridande sig i grubbel över kulören på Del Monte tomatsås.

Det enda som irriterat mig en smula i svensk färg-TV är Putte Kock. Kan man inte byra slips på karln? Det ser ut som om han spillt sillsallat på skjortan. Sådana slipsar har ingen lyckats sälja i Sverige sen Åhlén & Holms postorderkatalog trycktes i svart-vitt.
Avslutar Gits Olsson sina funderingar kring det nya fenomenet färg-TV år 1968.