Sitter i solstolen utanför den lilla stugan vid havet och har börjat bläddra i några gamla exemplar av tidningen Se från 1969. Speciellt fastnar jag för en avdelning som heter ”Vad de sa i veckan”. Så här uppgavs ett antal så kallade kändisar ha yttrat sig under en vecka 1969.
 |
| Janne |
Janne Lundqvist, tennisspelare: Nej, jag måste gå och lägga mig nu. Jag ska opp och lobba i morgon.
George Mikes, engelsk journalist: Varje utlänning, den genomsnittlige europen, vet att Sverige ligger på en halvö i norra Europa. Genomsnittssvensken vet inte detta. Han tror att Sverige ligger precis i centrum av universum.
Art Buchwald, om sin nya pjäs: Det finns inget naket, inga homosexuella, inga lesbiska kvinnor. Den kan bli något helt banbrytande inom teatern. Publiken kanske inte är mogen för det.
 |
| Christina |
Christina Hansegård, om livet i London: Jag blir hysterisk när jag inte vet vad fläskfilé heter på engelska.
Bo Strömstedt om Ivar Harrie: Det finns ingenting som han inte kan – eller inte kan tala om. Han är den enda nu levande människa som fått Sven Stolpe att tiga.
Red Top, kåsören Lennart Nyblom: Hur kan man låta Sven-Bertil Taube föreställa kriminalkommissarie på film. Han är inte tillräckligt militant för att spela skolpolis utanför en lekskola.
 |
| Cello |
Cello, kåsören Olle Carle: Det var ofarligare på manövrerna förr i tiden. Numera transporteras alla soldater på hjul, medan vi på vår tid fick använda fötterna och vi gick tills vi stupade och vi visste inte vad det vill säga att bli bilburna eller cykelburna. Bara bortburna.
Torvald Gahlin: Nej, henne kunde vi inte ha kvar. Hon skulle posta ett brev till New York och då gick hon till kontorschefen och frågade var de amerikanska frimärkena låg.
Groucho Marx, till en störande herre på restaurang: En man med er intelligens skulle ha låg röst också.
