BOKEN SOM FIXAR ALLT

 Har ni drabbats av tandvärk, nedsatt hörsel eller fräknar? Lider ni av kikhosta, gulsot eller impotens?

Inga problem. Det är lätt fixat. Med hjälp av en bok från 1879 med titeln ”Den avslöjade naturen”.

Det är i ett exemplar av tidningen Se från 1968 som jag gör denna upptäckt när jag sitter ute på landet och läser gamla tidningar i det begynnande höstmörkret.

Boken innehåller råd och hjälp för allt från hunduppfostran till dövhet och dryckenskap. Den trycktes på J. F. Säfbergs tryckeri i Köping 1879 och som författare anges en herre vid namn Henrik von Hertzenberg. Om honom vet vi ingenting, konstaterar tidningen och tillägger: Följde han i livstiden sina egna råd, blev hans livstid mycket kort.

Tandvärk botades till exempel på följande sätt:
”Peta tanden med en ny spik tills den blir blodig och slå sedan spiken in på ett ställe i källaren varest varken sol eller måne hinner in med sitt ljus.”
Ett annat sätt att bli av med tandvärken var detta knep: ”Man tager en böna, borrar hål i den och inlägger däri en lus; invecklar sedan bönan i en sidenduk som bäres om halsen.” 

För en nutida läsare skulle det kanske vara den dåliga tillgången på löss som tvingar en att använda spikmetoden.

På sidan 14 ger boken tips om hur man ska undvika att bli full på kalas. Att dricka ur ett rått hönsägg innan supandet börjar, är en osviklig metod. Ett annat sätt är att ”vira en krans av murgröna kring huvudet och på fingret bära en ring av ametist”.
Om man följer dessa råd lär man i alla fall slippa att bli satt på avvänjningsanstalt för på sidan 15 berättar boken vilka metoder som tillämpas där: ”Att avvänja en person från överflödigt supande; låt drinkaren förtära brännvin vari en ål har dött så får han avsmak därför”.

Henrik von Hertzenberg måste ha varit en märklig man. Dövhet är för honom en åkomma som inte vållar några problem att bota. Det är i det närmaste skitenkelt. Man skaffar en ål, en laxöring, en korp och en hare. Ur dessa djur tar man gallorna och lägger dem i en emaljerad gryta, ”slår därtill brännvin för 18 öre, tillkitta sedan grytlocket noga. Därpå sättes grytan på elden, där den får kvarstå så lång tid som behövs för en person att långsamt tillryggalägga femtio steg. Grytans innehåll avkyles därefter till blodets värmegrad och af detsamma idrypes med en pennfjäder tvenne droppar i det sjuka örat. På följande tvenne dagar upprepas samma förfarande även om hörseln redan återkommit.”

Fräknar borttages genom att man smörjer dem med grodrom. Kikhosta botar man genom att ”upprepade gånger kyssa ett vackert fruntimmer” och den stackars karl som råkar bli impotent ska bara ta av sig vigselringen och slå en drill genom densamma.
Skulle ringmetoden slå slint så finns det andra utvägar, ”Köp en gädda men pruta ej på betalningen. Bär gäddan till en å, pinka i gapet på den och kasta den sedan i ån.”
Det var inte lätt att vara impotent förr i världen. Det var inte lätt att vara gädda heller.

Allt enligt ett exemplar av tidningen Se från 1968.