VECKANS KLIPP

Under vinjetten Veckans klipp i tidningen Se från 1968 finns en hel del intressanta rubriker.

Till exempel den här:

Mycket handlar om alkohol:

 

Och olika sorters brott:

 

Märkliga annonser förekommer också:

Liksom olyckor av skilda slag:

Och så avslutar vi med ett par rubriker om trafiken:

Slut för i dag, tack för i dag!

SÅ SA DOM I SE

Sitter kvar i den lilla stugan vid havet och bläddrar i tidningen Se från 1968.
Blir mer och mer fascinerad av spalten Vad dom sa i veckan. Här är några exempel till:

Åke Cato: Enligt uppgift kommer man nästa år att anordnas ett speciellt skidlopp för folk som hör illa, det så kallade Vasa?-loppet.

Stig Nahlbom: Turister som i sommar ämnar simma till England torde komma ihåg att medtaga vattenpass att uppvisa för Englands simmande polis – the swimmingpolice.

Red Top: Klockan tre på natten väckte fåglarna mig. Twihitt, twihitt, twihitt, skrek en idiot i körbärsträdet. En annan lät som han skrapade med en mejsel mot en rostig plåt. Uppe i skogen mådde en duva illa. Det påminde om en full beväring på en krogtoalett.

Charlie Norman: En modern flygande matta är en rya som kommer upp i tusen knutar.

Ulf Thorén: Min bror Arne Thorén och jag är lika som två bär, ett blåbär och ett lingon.

Gösta Forsström, radiorecensent i DN: Som ett olycksfall i arbetet får man väl betrakta valet av pausskiva på förmiddagen; medvetet spelar väl ingen ”Alexander Ragtime Band” den dag då Alexander Dubcek störtas i Tjeckoslovakien.

Kar de Mumma: Sexuallivet i vårt land börjar nu vara så in i Norden utvecklat att underlivet snart står en upp i halsen.

Cello: Förr fick man lära sig grundlagen i samskolan. Nu får man lära sig samlagen i grundskolan.

Och under vinjetten ”Har ni hört den här?” hittar jag följande historia:

En provinsialläkare i Bergslagen inkom med ett intyg till försäkringsbolaget med följande lydelse:
”Härmed har jag äran översända olycksfallssintyg för utländske medborgaren J B som enligt uppgift varit i arbete på reviret och som efter vad jag förstår av hans åtbörder fått ett träd i huvudet den 14 ds. Han pekar nämligen på huvudet, åskådliggör ett fallande träd och säger: -Lördag pang satan!”

DRÄNKT SEGERYRA FÖR BLÖT GOLFARE

Sanningens ögonblick var inne i femkampen mellan redaktör S och kåsören. Efter fyra grenar var ställningen 2-2, och nu skulle allt avgöras i den avslutande minigolfen.

Att denna hade förlagts till stadens nylagda banor i Skeppsviken gjorde inte det hela mindre intressant. Tyngda av stundens allvar hade de båda atleterna förmanat varandra att inte säga minigolf eller miniatyrgolf, utan endast använda ordet bangolf för att inte provocera någon eller dra till sig onödig uppmärksamhet.

De löste biljett och fick sina klubbor och bollar, men just som de gick ut i det fria igen brakade helvetet löst. Regnet började åter strömma ner, samtidigt som åskan mullrade hotfullt i fjärran.

Redaktör S hade varit förutseende nog att ta med sig regnställ, medan kåsören uppträdde i jeans och en tunn träningsjacka.

De fyra första banorna spelades under något så när anständiga förhållanden. Sedan piskade regnet ner så att bollen gång på gång stannade i vattenmassorna. Tävlingsprotokollet regnade sönder och blåste bort. Kåsören hittade en bit papp i sin ficka och försökte memorera antalet slag från de redan spelade banorna, medan han antecknade samtidigt som redaktör S höll ett paraply över honom.

All fotografering omöjliggjordes av rädsla för att kameror eller mobiler skulle krossas av piskregnet, varför denna text får illustreras med gamla genrebilder.

– Ska vi bryta? sa redaktör S.
– Aldrig i livet, sa kåsören.
– Det är rätta takter, sa redaktör S.
– En mångkampare backar inte för lite vatten, sa kåsören.
Regnet piskade nu ner så att det skummade om hela anläggningen. Andra spelare ställde sig under parasoller eller flydde springande inomhus.

– Här är i alla fall ingen trängsel, sa redaktör S.

– Nä, sa kåsören. Man behöver inte stå i kö längre.
Mot slutet lättade regnet något, så att bollarna började rulla igen.
Protokollet hade då blivit så uppblött att det endast med möda gick att summera antalet slag.
Det märkliga var att spikar, tvåor och treor i början hade förvandlats till sexor, sjuor och åttor på de mellersta banorna, varpå följde en hyfsad avslutning med tvåor och treor för båda spelarna. Vädret kunde alltså tydligt avläsas i protokollet.
Med reservation för svårtydda siffror på kåsörens pappbit slutade matchen med seger för redaktör S på 52 slag mot kåsörens 56.

Det sportsliga värdet av detta torde dock kunna ifrågasättas, vilket också gjordes intensivt på den efterföljande banketten. Även anhöriga var inbjudna till denna, där fyra hämtpizzor hamnade i lika många magar och diskussionens vågor gick nästan lika höga som vattnet på golfbanorna.

BRISTANDE BOLLBEHANDLING

Det hade blivit dags att ta fram fotbollen i femkampen mellan kåsören och redaktör S. Ställningen var 1-1 efter de båda inledande grenarna frågesport och pilkastning.

Nu vidtog bolltricksning, i vilken de båda atleterna uppträdde som de två omtumlade och ledbrutna gamlingar de kände sig efter de senaste timmarnas ösregn med bländande blixtar och dundrande åska.

Märkligt nog hade ovädret gjort en kort paus, så att man kunde vistas utomhus en stund. Men planen var naturligtvis blöt och svårbemästrad efter det skyfallsliknande regnet, vilket kan vara en förklaring till det som följde. Möjligen också det faktum att deltagarna endast hade fem försök var, av vilka det bästa räknades.

Båda hade svårt att få upp bollen till en början. Redaktör S inledde med tre tillslag, varpå kåsören svarade med fyra. I tredje omgången fick kåsören ihop elva och var en kort stund i ledningen, innan redaktör S lyckades komma upp i 14 tillslag och vinna grenen knappt men klart.

– Detta är pinsamt, sa kåsören. Förr kunde man ju stå och göra flera hundra.
– Tur att ingen ser oss, sa redaktör S.

Redaktör S ledde alltså femkampen med 2-1 när det var dags för prickskytte med boll, en gren som nu hade ersatt fjolårets straffsparksläggning på grund av befarat närgånget publikintresse.

Straffarna hade den gången slagits mot ett mål på den närbelägna campingplatsen, men eftersom denna nu kryllade av badgäster och turister med husvagnar och tält hade programmet ändrats.

Tio skott var mot en av kåsörens trädgårdsstolar var nu vad som gällde. För att det skulle räknas som mål enades spelarna om att bollen inte bara måste träffa mellan stolsbenen utan också passera genom hela stolen.

Dessa förfinade regler ledde till en högdramatisk tillställning med förtätad stämning och nästan olidlig spänning ända in i sista matchminuten.

Denna den jämnaste grenen i hela femkampen stod hela tiden och vägde fram och tillbaka. Efteråt konstaterade båda spelarna spontant att inte ens självaste Hitchcock torde ha kunnat pressa ut något mer gastkramande ur en sådan tillställning.

I halvtid var ställningen 2-2, Efter paus ökade redaktör S på sin målskörd med ytterligare två fullträffar och stannade på fyra.

Kåsören hade nu avgörandet i egna fötter. Först slog han två bollar i var sin stolpe men gjorde mål på de närmast följande två, så att ställningen var 4-4 inför sista skottet. Detta träffade perfekt så att segern blev hans med 5-4.

Den sammanlagda ställningen var alltså 2-2 i antal grensegrar inför den avslutande minigolfen.
Spännande fortsättning i morgon.

PILKASTNING MED PLADDER

När den inledande frågesporten var avklarad i femkampen mellan kåsören och redaktör S, upphörde regnet lika hastigt som det hade börjat.

Kåsören tog då fram sin gamla darttavla och hängde upp på en spik i ett träd och så kunde gren nummer två börja.

Reglerna var enkla. De båda atleterna fick tre pilar var i varje omgång och skulle så snabbt som möjligt träffa tavlans alla tårtbitar i ordningen 1 till 20. Den som kom först till 20 var segrare.
Redaktör S stegade upp lämpligt avstånd och sa:
– Om vi står så här nära kan du väl inte missa trädet med dina förlupna pilar.

Sedan granskade han fundersamt tävlingsområdet och utbrast:

– Tur att det har regnat, så att din granne inte är ute och ligger i hängmattan som för några år sedan.
– Jag förstår inte vad du menar, sa kåsören.
– Jag tänker på den gången du var nära att träffa honom med en pil så han reste sig och sprang därifrån.

– Vad är det för snack? sa kåsören. Han reste sig ju lugnt och gick in.

– Han höll ju på att ramla ur hängmattan när du överöste honom med en skur av pilar, sa redaktör S.
– Lägg av, sa kåsören. Han gick lugnt in i stugan. Det var hans fru som ropade att maten var klar.
– Han flydde i vild panik, sa redaktör S.

Efter att på detta sätt ha försökt psyka sin motståndare var det redaktör S tur att inleda tävlingen. Han tog också snabbt ledningen och låg hela tiden ett par steg före. Kåsören gjorde en lätt upphämtning när han träffade både fyran och femman i samma omgång men blev kvar på fält nummer sex en lång stund,

– Nu ska jag till tio och du till sex, sa redaktör S.
– Ja, sa kåsören.
– Och du är fortfarande kvar på sex, sa redaktör S en stund senare.
– Ja, sa kåsören.
– Tänker du bara på sex? sa redaktör S.
– Jag försöker koncentrera mig, sa kåsören. Men det är svårt för det är någon som pladdrar hela tiden.

Redaktör S stod slutligen som segrare med utklassningssiffrorna 20-10 och hade därmed utjämnat till 1-1 i femkampen.

Fortsättning följer i morgon.

FRÅGESPORT MED FÖRHINDER

När det äntligen hade det blivit dags för start i sommarens mångkamp mellan redaktör S och kåsören, såg plötsligt all planering ut att spräckas av årets värsta åskoväder.

De båda atleterna hade samlats på var sin stol utanför dörren till kåsörens stuga, medan blixtarna ljungade, åskan mullrade och regnet vräkte ner. De beslöt då att sitta kvar på det regnskyddade utrymmet och inleda årets kraftmätning med frågesport.

Denna handlade som vanligt om frågor från NE-kort som de tävlande läste för varandra. Lotten hade utfallit så att kåsören började.

– Vad heter julens sista dag i Sverige? läste han medan regnets smatter växte till ett dån mot det lilla utskjutande taket.

– Va? sa redaktör S. Jag hör inte!
– Vad heter julens sista dag i Sverige? upprepade kåsören med högre röst.
– Annandagen, ropade redaktör S tillbaka.
– Fel, ropade kåsören. Det ska vara Tjugondag Knut.
– Va? skrek redaktör S.
– TJUGONDAG KNUT, ropade kåsören.
– JASÅ, JAHA, skrek redaktör S.
Så höll det på en stund utan att regnet avtog. Det verkade snarare som det ökade hela tiden.

Snart var det kåsörens tur att svara.

– Vilket språk är jämte engelska Indiens nationalspråk? läste redaktör S.
– Hindu, sa kåsören.
– Är det ditt svar? sa redaktör S.
– Vänta lite, sa kåsören. Det kanske heter hindi.
– Tja, sa redaktör S. Det får du rätt för.
– Vad skulle det vara då?
– Hindi, sa redaktör S.
– Det sa jag ju, sa kåsören.
– Inte först, sa redaktör S. Men jag ska vara snäll och godkänna det.
– Det var vänligt av dig, sa kåsören.
– Men då väntar jag mig samma bemötande tillbaka, sa redaktör S.

Kåsören fick sedan frågan: Vilken Vasason initierade Linköpings blodbad 1600?

– Det går att räkna ut, svarade han.
– Hur då? sa redaktör S.
– Det är bara att ta Gustav Vasas söner i tur och ordning och stoppa när man kommer till 1600. Det kan inte ha varit Erik och inte Johan, så då måste det ha varit Karl, alltså han som blev Karl den nionde och var far till Gustav den andre Adolf.
– Hur kan du veta sånt, sa redaktör S, Vad är det för perversa intressen du har? Gamla kungar!

Regnet fortsatte vräka ner, medan blixtarna avlöste varandra på himlen. tätt följda av mullrande dån. Plötsligt kom en blixt och ett sprakande jättebrak nästan samtidigt.

– Den var nära, sa redaktör S.
– Ja, sa kåsören. Den måste ha slagit ner här ute i vattnet. Dom brukar göra det.
– Sitter vi säkra här? sa redaktör S.
– Det börjar jag också undra, sa kåsören.
– Men en mångkampare backar ju inte för lite åska, sa redaktör S.
– Man är väl idrottsman, sa kåsören.

Matchen böljade vidare, trots att regnets dån mot taket nu hade tilltagit ytterligare.

– Vad är en cassolett? läste kåsören från ett av korten när det blev hans tur att ställa frågorna.
– JAG HÖR INTE! ropade redaktör S.
– Vad är en CASSOLETT? skrek kåsören.
– Ett KÄRL, ropade redaktör S.
– Vad för sorts kärl? skrek kåsören.
– Som man lagar mat i över en eld, ropade redaktör S.
– Jag kan inte godkänna det, skrek kåsören.
– Va! ropade redaktör S.
– DET KAN DU INTE FÅ RÄTT FÖR! vrålade kåsören.
– VAD SKA DET VARA DÅ? skrek redaktör S.
– ETT RÖKELSEKAR I FORM AV EN URNA, vrålade kåsören.

Rösten sprack snart på båda deltagarna, och de började nu inse att det här var en gren som krävde både god lungkapacitet och hög syreupptagningsförmåga.

För att göra en lång historia något kortare visade det sig till slut att kåsören hade vunnit med siffrorna 29 mot 24 och därmed tagit ledningen i femkampen.
– Den här grenen är inte riktigt utslagsgivande, sa redaktör S. Allt hänger ju på vilka frågor man får.
– Ja, sa kåsören. Fast lite beror ju på svaren också.
Fortsättning i morgon.

BLIXTAR OCH DUNDER FÖRVIRRAR FEMKAMPARE

Årets mångkamp på landet hade vid ett jurysammanträde beslutats genomföras som femkamp och endagarstävling på grund av värmebölja och begynnande ålderdomssvaghet.
Något av glansen hade därmed flagnat i denna traditionsrika kraftmätning, där redaktör S och kåsören nu skulle mötas för 19:e året i följd.
Till yttermera visso hade tävlingsledningen med närmast kuslig precision lyckats välja den absolut mest olämpliga dagen på hela året, då ett tio timmar långt åskväder med smattrande regnskurar drog fram över nejden.

Samling var anbefalld klockan 13 vid kåsörens sommarstuga.

Kåsören satt och väntade på en stol framför ytterdörren när redaktör S kom gående en minut före ett, just som de första regndropparna började falla efter två veckors värmebölja och torka. Han hann nätt och jämnt sätta sig bredvid kåsören under det utskjutande taket framför dörren, innan hela himlen öppnade sig och det brakade löst på allvar.

Regnet öste ner, blixtar och åskknallar avlöste varandra, medan de båda atleterna hukade sig och sa:

– Det här är otroligt. Vi har haft halva sommaren på oss och så händer detta. Vilken tajming!
Efter en stunds avvaktan fattades beslutet att kasta om grenarna på tävlingsprogrammet. För att slippa bli dränkta i störtregnet enades de båda atleterna om att sitta kvar på sina stolar och starta kraftmätningen med frågesport i stället för den planerade pilkastningen.
Fortsättning följer i morgon.