I DET MILITÄRA

 

-Hur lång är Karlsson?
-En och åttiofem, kapten.
-Högre!
-Två meter, kapten.

-Om fem minuter ska Anderssons skor vara putsade.
-Tack, snälla kapten.

-Kan Nilsson, som är en studerad karl, tala om vad dusciplin är?
-Ja, kapten. Det är det obehag man känner när något befäl är närvarande.

-Varför hälsar inte 87:an?
-Jag trodde vi var ovänner, löjtnant.

-Vart är soldaten på väg?
-Till markan, major.
-Kan ni inte gradbeteckningarna?
-Jo, major.
-Vad har jag för grad?
-Överstelöjtnant, major.

-Är ni inte mätt?
-Nej, löjtnant.
-Har ni inte fått tillräckligt med mat?
-Jo, löjtnant.
-Är det något fel på maten?
-Nej, löjtnant.
-Varför är ni inte mätt då?
-Jag har inte ätit än, löjtnant.

-Ni ska veta att det här regementet är som en enda stor familj, och jag är fadern. Är det uppfattat?
-Ja, pappa.

-Fryser ni om händerna, karl?
-Nej, fänrik.
-Ta upp dem ur fickorna då!
-Men då fryser jag ju.

DUVOR OCH TANDLÄKARMINNEN

 

I mina föräldrars efterlämnade fotoalbum finns ett närmast oräkneligt antal bilder på personer som matar duvor i Hasselbacken. Här är det mamma Ingrid som är i farten någon gång under andra halvan av 1940-talet. I bakgrunden ser vi Hasselbackshuset till vänster och gångvägen upp mot kyrkan. 
Vi skymtar också en del av huset på Kyrkogatan 3, som jag har alldeles speciella minnen från eftersom tandläkaren Curt Wagersten hade sin praktik där på gaveln upp mot kyrkan. Han var lugn och vänlig och lätt på handen men man gruvade sig ändå varje gång det var dags att gå dit. När man under tidigt 60-tal som nervös tonåring tog plats i behandlingsstolen och lutade sig bakåt kunde man se det glittrande korset på kyrkans tak. Då var det nästan så man funderade på att bli religiös eller åtminstone be en liten bön för sig själv när tandläkaren tog fram stora borren.

SÅ SANT SOM DET ÄR SAGT

Säga vad man vill om Napoleon men konjak kunde han bränna.

När jag ser en vacker kvinna blir jag tokig. Annars vore jag ju inte normal.

Det värsta som finns, det är fruntimmer som inte spottar ut snuset innan man ska kyssa dom.

Tänk, alla är så snälla utomlands. Bara man säger att man är svensk så flinar dom åt en.

Det är konstigt att inte damer klottrar mer på toalettväggar än herrar. Dom har ju båda händerna fria.

SAMLING VID SOLURET

 

Villorna på Vallmovägen och norra delen av Egersbergsvägen byggdes i mitten av 1940-talet. Det dröjde dock innan husen stod helt färdiga, eftersom de flesta ägarna var vanliga löntagare och hantverkare som hjälpte varandra med bygget.
1945 flyttade mina föräldrar in i två rum och kök på övervåningen av Vallmovägen 6. På den här bilden har de fått besök av familjen Marcusson något eller några år senare, och då blev det fotografering runt det lilla stenpartiet vid soluret i trädgården. Det är Gunvor och Sture, alltså den gamle elitorienteraren som här verkar knyta skorna just som fotografen knäpper, samt sonen Bosse till höger. Den lille längst fram i röd toppluva måste alltså vara jag med mamma Ingrid och pappa Sven i bakgrunden.
Här ser man också hur taket håller på att läggas på familjen Malkolmssons hus med adress Vallmovägen 3, som så småningom övertogs av fotbollsdomaren och Svaneledaren Henry Karlsson. Till vänster bodde familjen Rönnblom på Vallmovägen 4.

(Klicka på bilden så blir den större.)

NÅGRA STILLSAMMA FUNDERINGAR

 

Det var många som upptäckte Amerika före Columbus, men dom hade vett att tiga.

Putin är mycket tolerant mot alla som tänker som han.

Folk säger att jag inte bryr mig om nånting. Men det struntar jag i.

Det värsta med politiska skämt är att ibland blir dom invalda i riksdagen.

Sverige är en demokrati, vilket betyder att den ena hälften bestämmer över den andra.

I politiken är allting möjligt – tills man blir vald.

Ugglan är ett märkligt djur. På dagen ser den ingenting alls. Men på natten ser den lika bra som på dagen.

LILLA BERGET PÅ EGERSBERG

 

En välklädd flicka i sjuårsåldern på ett kort från mitten av 1950-talet. Det är taget i det lilla fritidsområdet som oftast bara kallades Lilla berget och avgränsades av Vallmovägen, Egersbergsvägen och Rosenvägen. I hörnet längst österut fanns den här lilla platån där många dueller mellan cowboys och indianer utkämpades på somrarna. Här verkar det vara snöfri vårvinter, bland annat att döma av isen på den lilla vattenpöl som ofta bildades på marken här uppe.
Huset rakt fram är Egersbergsvägen 26, som ägdes av David Larsson, och till höger om det ses nr 24, där familjen Jansson bodde med sönerna Hasse och Reino. Husgaveln närmast berget är Egersbergsvägen 23, som det såg ut på den tiden, medan flaggstången som sticker upp nedanför bergskanten tillhörde familjen Pettersson på Egersbergsvägen 25, där kompisen Lars och hans syster Barbro bodde..

NÅGRA KLIPP TILL

 Saxat ur svenska tidningar från 60-talet.