KARTLÄSAREN SOM SVEK

På väg mot Vasaloppet satt kåsören i framsätet på fotograf N:s bil och läste Falu-Kuriren och Dala-Demokraten. Just som,de passerade en kyrka tittade han upp och läste högt på en skylt:
-Här har vi Dala Floda kyrka. Det var ett ståtligt tempel.
-Titta på kartan i stället och se hur långt vi har kvar, sa fotograf N.

Då gjorde kåsören det och efter ett par sekunder skrek han:

-Stanna!
-Vad är det? sa fotograf N.
-Vi har kört fel, sa kåsören.
-Omöjligt, sa fotograf N utan att stanna.
-Jo, sa kåsören och höll upp kartan. Stanna och vänd. Vi är på väg mot Falun.
-Ja jävlar, sa fotograf N efter en stund. Hur läser du kartan egentligen?
-Hur kör du egentligen? sa kåsören.

-Jag kör bara som du säger, sa fotograf N. Det är ju du som är kartläsare.
-Det har jag aldrig åtagit mig, sa kåsören. Och förresten kan du väl se på vägskyltarna hur du ska köra.
-Ska jag behöva titta på skyltarna när jag har en självutnämnd co-driver bredvid mig, sa fotograf N. Du tog ju fram kartan efter bara ett par mil och sa att du skulle kolla om jag körde rätt.
-Det var då det, sa kåsören.
-När det inte behövdes ja, sa fotograf N och tillade efter en stund:
-Och så sitter du och navigerar efter Falu-Demokraten.

-Det finns det inget som heter, sa kåsören. Jag läser Falu-Kuriren och Dala-Demokraten. Inte konstigt att du blandar ihop vägarna när du inte ens kan hålla reda på vad tidningarna heter.

-Sitta och navigera efter Falu-Demokraten, suckade fotograf N på nytt och tog en skarp kurva i hög fart.
-Stanna nån gång då, skrek kåsören och hängde sig i kurvhandtaget någonstans uppe till höger om hans huvud.
Pang, sa det och så blev han sittande med handtaget i näven.
-Vad tar du dig till, sa fotograf N. Ska du göra sönder bilen!
-Jag tog bara tag i handtaget, sa kåsören.

-Jag såg nog hur du hängde dina 85 kilon i det och ryckte till, sa fotograf N. Blev du så förbannad för att du läste fel på kartan?

-Jag är inte förbannad, sa kåsören. Och förresten så väger jag inte 85 kilo.
-87 då, sa fotograf N. Det där är ett kurvhandtag och ingen jävla nödbroms.
-Just nu är det ingenting alls, sa kåsören och höll upp det som var kvar av handtaget. Det verkar vara dåliga skruvar i den här gamla bilen.
-Den är inte byggd för så våldsamma människor som du, sa fotograf N.
-Näha, sa kåsören. Men den går väl att stanna i alla fall. Nu har du kört åt fel håll i tio minuter till.

Då saktade fotograf N in och gjorde en u-sväng på vägen mellan tutande medtrafikanter. Sedan stannade han på andra sidan och studerade kartan.

-Du menar alltså att vi ska köra tillbaka, sa han efter en stund.
-Det är klart, sa kåsören. Vi ha ju kört åt fel håll i sju mil.
-Och då föreslår du att vi ska köra tillbaka de sju milen? sa fotograf N.
-Javisst, sa kåsören.

Då suckade fotograf N djupt och sa:

-Du tänker ju sämre än en dalahäst pinkar. Ser du inte att om vi fortsätter den här vägen så kan vi köra runt Siljan. Det är visserligen fem mil längre än vad jag hade tänkt från början. Men för att vi nu har kört sju mil för långt finns det väl ingen anledning att köra de sju milen tillbaka också?

-Då är det väl bäst att du vänder bilen igen, sa kåsören.

-Ja, om jag har kartläsarens tillåtelse, sa fotograf N och gjorde en ny u-sväng, samtidigt som en liten gumma tittade ut ur en stuga vid vägkanten.

Förmodligen undrade hon vad det var för galningar som körde fram och tillbaka utanför hennes hus.

-Såg du verkligen inte att jag satt och läste Dala-Demokraten, sa kåsören när de hade kört ytterligare en bit.

-Jag trodde du läste kartan, sa fotograf N. Det var i alla fall vad du sa från början.
-Kan du inte se skillnad på en bilkarta och en dagstidning, sa kåsören.
-Jag kan väl inte sitta och titta på dig, sa fotograf N. Jag måste ju ha ögonen på vägen.
-Ja, ja, sa kåsören. Här ska vi i alla fall svänga till vänster.

-Var då! ropade fotograf N.

-Vi har kört för långt igen, sa kåsören och tittade upp från kartan.
-Och nödbromsen har du i näven, sa fotograf N.
-Du får vända bilen igen, sa kåsören. Men nu behöver du bara köra ett par hundra meter tillbaka och svänga rätt i korsningen du missade.
-Jag trodde du hängde med på kartan nu, sa fotograf N.
-Det går ju inte att koncentrera sig när du sitter och pratar hela tiden, sa kåsören.

En timme senare kom de äntligen fram till hotellet i Mora.

-Det här gick ju bra till slut i alla fall, sa kåsören.
-Ja, sa fotograf N. Jag är förvånad själv. Med en sån kartläsare är det konstigt att vi inte hamnade i Sveg eller Västerås.

PS: Fotograf N har numera GPS i bilen.