NÄR HJULTOMTEN SLOG TILL

När Nisse Bengtsson var liten brukade hans farsa vara tomte på julafton. Den här gången hade gubben som vanligt smugit ner i källaren vid fyratiden på eftermiddagen när resten av familjen satt församlad vid julgranen i vardagsrummet och åt fikon och knäckte nötter i väntan på tomtens ankomst.

Tomtedräkten och säcken med alla julklapparna hade han som vanligt gömt i pannrummet men just som han hade klätt om och skulle lyfta upp den på axeln upptäckte han att det var dålig fyr i den gamla vedpannan. Då ställde han ifrån sig säcken, tog en yxa och klöv några vedträn som han slängde in i pannan och såg till att det tog sig ordentligt.

Sedan stängde han luckan, satte tomtemasken till rätta för ansiktet, harklade sig och sa prövande för sig själv med låg röst: Finns det några snälla barn här?

Samtidigt tyckte han det lät som om någon knackade på ytterdörren. Han sprang upp för trappan som ledde till tamburen och öppnade dörren. Men han hade tydligen hört fel för ingen var där.

Då upptäckte han att han fortfarande hade yxan i näven. Det gjorde att han kände sig allt mer stressad när han vände sig om för att kila ner i källaren och hämta julklappssäcken och lägga ifrån sig yxan. Då snubblade han till och körde ena foten rakt i en rullskridsko som Nisse Bengtsson hade lämnat i hallen.

Den var av gammaldags modell med bara en skena över hjulen i stället för sko. När Nisse Bengtssons farsa nu hastigt vände sig om i hallen fastnade hans ena fot i rullskridskon och plötsligt fann han sig glidande framåt på ett ben mot dörren till vardagsrummet. Denna gick inåt och sköts upp med ett brak som fick de församlade att studsa till där de satt med tindrande ögon vid granen och väntade på tomten.

Nu fick de se tomten komma farande på ett ben med ett vinande ljud och en yxa i näven. Just som han gled in i rummet höjde han armen med yxan för att hålla balansen. Medan han gled över golvet ropade han med hög röst av gammal vana:

- FINNS DET NÅGRA SNÄLLA BARN HÄR?

Sedan körde han rakt in i julgranen så att den välte med stjärnor, strutar, karameller och allt.

Till saken hör att Nisse Bengtssons föräldrar den julen hade bjudit in kärringa Larsson för gemensamt julfirande i grannsämjans tecken. Hon satt närmast granen och fick både den och den fallande tomten över sig samtidigt som yxan ven förbi ena örat på henne och satte sig i parkettgolvet med en duns.

Hunden började skälla besinningslöst, Nisse Bengtssons småsyskon började grina och kärringa Larsson satt groggy på golvet med öppen mun och skräckslagen blick.

Då reste sig Nisse Bengtssons farsa upp, lyfte på tomtemasken och utbrast:

- Hoppsan. Jag halkade visst på något.

Men det gjorde bara saken värre för när Nisse Bengtssons småsyskon fick se tomten ta av sig ansiktet blev de ännu räddare och började stortjuta.

Nisse Bengtsson själv hade slutat tro på tomten så han sa bara:

- Är du inte riktig klok, farsan. Vad gör du med min rullskridsko?

Vardagsrummet såg ut som ett slagfält fullt av granbarr, kringströdda julprydnader, krossat porslin och omkullvräkta möbler. Hunden vägrade sluta skälla och kärringa Larsson sprang hem och låste in sig i sitt eget hus. Dagen därpå gick hon runt i kvarteret och berättade att Bengtsson hade förlorat förståndet och varit nära att slå ihjäl henne med en yxa.

God jul tillönskas alla läsare av den här bloggen.