DEN NYE PROVINSIALLÄKAREN

Den nye provinsialläkaren i Pajala ansåg en gång för länge sedan att en grundlig hälsoundersökning borde göras i hans del av Tornedalen. Bland annat skulle befolkningen i alla byar lämna urinprov. Det suckades och knotades en hel del över den nye läkaren och hans konstiga idéer men byborna fann sig motvilligt i nymodigheterna.

En dag körde en lastbil in på gården till läkarens mottagning. Två man lyfte ner en gammaldags mjölkflaska av plåt från flaket och bar in i huset. Där möttes de av sköterskan som sa:

- Vad är det här? Vi har inte beställt nån mjölk.

Då ställde gubbarna ner den tunga plåtflaskan på golvet med en duns och så sa den ene:

- Det är pisset från Pello.

Sent en kväll bultade det på dörren hos provinsialläkaren. I snöstormen utanför stod en ung man som bad doktorn följa med upp på fjället för att förbinda en illa skadad hand.

Med häst och vagn bar det av genom stormen och till slut kom de fram till en ensligt belägen gård. Där mottogs de av en äldre man som ursäktade sig med orden:

- Det är synd och skam att vi måste jaga ut doktorn mitt i natten i det här vädret, men vad skulle vi göra när pojken fick näven i hackelsemaskinen. Vi har gett honom en trasa och en tumvante så länge.

- Jaha, sa doktorn. Då är det väl bäst att jag får titta på patienten.

- Han kommer så fort han har spänt ifrån hästen. Det var han som hämtade doktorn.

Den gamle ledbrutne skogsarbetaren uppsökte till slut provinsialläkaren för att få något mot värken. Doktorn skrev ut ett recept och gav förhållningsorder:

- Gnid in det här morgon, middag och kväll så får vi se om det blir bättre.

Men redan nästa dag kom patienten tillbaka och begärde ett nytt recept:

- Papperet var så uschligt så det tog slut redan i morse.

Trots att han var ny på orten fick provinsialläkaren följa med på älgjakten. När jaktlagets ledare kom hem på kvällen frågade hans fru hur det hade gått för doktorn.

- Hä geck fint. Han feck en älg och fyra nya patienter.