GOTT NYTT ÅR!

Gott Nytt År ber jag att få önska alla kända och okända vänner med dessa gamla kort från december 1979.

Det är julgranen på Tureborg som såg ut på det här viset, där den stod på den lilla lekplats som fanns där på den tiden. Höghuset är alltså Tureborgsvägen 12 med utomhusbalkonger och KF:s Servusbutik i bottenplanet. I bakgrunden Villa Elfkullen.

På andra sidan torget låg ICA-butiken Tureborgs Livs i nr 14 med Fri parkering runt hörnet och uppmaningen Handla i din närbutik i skyltfönstren. Ganska gott om snö var det som synes på det här kortet som är taget några dagar senare än det förra.

GOD JUL PÅ KUNGSTORGET

God Jul önskas alla läsare av den här bloggen genom denna bild från Kungstorget 1979 med julgran, busshållplats och Ågrens cykelaffär i bakgrunden.

(Klicka på bilden så blir den större.)

TOMTEPARAD PÅ KUNGSGATAN

 Julmusik på Kungsgatan i Uddevalla i december 1979. Det var Stadsmusikkårens representanter, som iklädda tomterockar och luvor svarade för underhållningen under ledning av dirigenten Erik Johansson i vit militärpäls.

Här har man ställt upp längst ner på Kungsgatan mellan HM och dåvarande Domusvaruhuset. I bakgrunden skymtar Kampenhofsfabrikens gamla byggnad.

Uppe vid Kungstorget stannade man och spelade med Skaraborgsbanken i bakgrunden samt Ågrens cykelaffär och ingången till Saluhallen skymtande längst bort till höger på kortet.

(Klicka på bilderna så blir de större.)

JULHANDEL PÅ DOMUS

Full rusch på Domus i centrala Uddevalla en decemberdag 1979. Inga corona-avstånd att tänka på, trots att många var ute och handlade inför julen.

Här är det kö till kassorna, som tydligen var åtta till antalet med en snabbkassa för högst fem artiklar till höger om de övriga.

Och så här såg det ut från andra sidan när man hade hunnit betala och kommit undan från den värsta trängseln.

Domusbyggnaden i Uddevalla, av många även kallad Domusbunkern, uppfördes 1967-68 och invigdes sommaren -68. Huset bytte namn till Gallionen 1990 och blev galleria. Året därpå öppnades Obs-varuhuset på Torp, alltså det som sedan bytte namn till Coop Forum och i dag kallas Stora Coop.

(Klicka på bilderna så blir de större.)

KLOCKOR SOM KLÄMTAR

- När jag träffade min fru första gången kände jag hur det började surra i öronen, klockor klämtade, lampor blinkade och det rasslade i hela huvudet.

- Oj då, kärlek vid första ögonkastet alltså.

- Nä, jag stod vid ett flipperspel.

- Min fru och jag träffades på en dansrestaurang.

- Åh, så romantiskt.

- Nej, inte alls. Jag trodde hon var hemma och passade våra barn.

 

- Tänk att du alltid ska säga emot mig. Vad jag än säger så rättar du mig. Det har du gjort i femton år.

- Sexton.

Gamle August var i stan en gång för länge sedan och fick se en hiss för första gången i sitt liv. Medan han stod där klev en gammal gumma in i hissen. När dörren öppnades igen efter en stund steg en ung vacker flicka ut.

- Det var som sjutton, sa August. Nästa gång jag kommer hit ska jag ta med mig Tekla och låta henne kliva in i den däringa apparaten.

FRITIDSBÅTAR I HAMNEN

Delar av södra hamnen i Uddevalla med några av alla de små fritidsbåtar som låg förtöjda där för länge sedan. På andra sidan vattnet ses lastfartyg och en del gammal träskjulsbebyggelse som inte helle finns kvar i dag. Årtalet bör vara 1970 eller strax där omkring.
(Klicka på bilden så blir den större.)

TUNG NOSTALGITRIPP TILL FEMTIOTALET MED ELVIS OCH GRABBARNA

I dag är det på dagen 64 år sedan som fyra unga musiker träffades hos skivbolagsdirektören Sam Phillips i Sun Records studio i Memphis den 4 december 1956.

Åtskilliga år senare befann jag mig på Noel Coward Theatre vid St Martins Lane i London tillsammans med några hundra andra pensionärer för att i musikalen Million Dollar Quartet återuppleva det historiska ögonblick då Elvis Presley, Johnny Cash, Carl Perkins och Jerry Lee Lewis spelade tillsammans för första och enda gången.

Redan när ridån gick upp och grabbarna rev av Blue Suede Shoes kände vi att vi hade kommit rätt.

Biljetterna närmast scenen kostade 55 pund men det kunde det vara värt att få se Elvis och de andra ännu en gång tyckte vi. I programmet stod visserligen att det var brittiska skådespelare, men det brydde vi oss inte om.

Några av oss gubbar i publiken hade försökt kamma upp våra återstående grå hårtestar i någon sorts rock´n´roll-frisyr med hjälp av lika delar hårgelé och stort tålamod. Men när vi studerade pojkarna på scenen insåg vi att vi bara var bleka kopior av hur vi hade sett ut när det begav sig.

Då verkade damerna ha klarat sig bättre. Längst fram i mitten på första raden satt några som dessutom både skrek och jublade precis som på 50-talet.

Elvis hade vid den här tiden redan gått över till RCA men kom resande från New York för att Sam hade bett honom.

Johnny och Carl var också etablerade men uttryckte båda sin skepsis inför nykomlingen, den lille uppkäftige pianospelaren Jerry Lee som också ville bli stjärna och tjäna pengar.

- Välkommen till Sun Records, sa Sam. Det är här dom stora pojkarna lirar. Här har vi Cadillacs och diamantringar allihop.

- Inte jag, sa Jerry Lee. Jag har bara en gammal lastbil.

- Lugn grabben, sa Sam. Vi ska nog ordna till det för dig också.

- Thank you, mr Phillips, sa Jerry Lee och reste sig och bockade.

Sedan spelade han piano i Great Balls of Fire så att golvet gungade och tapeterna nästan krullade sig på väggarna i den gamla ärevördiga teaterlokalen. Johnny Cash brummade sin I walk the Line och Carl Perkins skällde på Elvis för att han hade snott hans Blue Suede Shoes och uppträtt med den i Ed Sullivans show som om den hade varit hans egen låt.

- Och varför spelar du inte in några riktiga rocklåtar längre? sa Carl.

- Översten har sagt att rocken är död inom ett halvår, sa Elvis.

Men efter lite spring fram och tillbaka i studion skakade alla hand med varandra och var vänner igen.Sedan tog Elvis Hound Dog och på slutet gick han ner på knä och gled över golvet fram till scenkanten. Där lutade han sig ner, slet av sig en svettig sidenhalsduk och kastade den under stort jubel till en av damerna längst fram.

En stund senare hämtade Sam en gammal lådkamera och sa:

- Elvis, sätt dig vid pianot och titta upp mot dom andra så ska jag ta ett kort på er för det här är ett historiskt ögonblick.

Sedan brände han av en blixt så att allt ljus slocknade och det blev kolsvart i hela teatern. När ljuset kom tillbaka möttes vi av ett jättelikt svart-vitt foto från Memphis 1956, medan den agerande kvartetten poserade på exakt samma sätt nere i ena hörnet av scenen.

Så firades fyra sidenkavajer ner från taket till var och en i gänget och det var dags för stor final med See You Later Alligator och Whole Lotta Shaking Going On.

Men först vinkade Elvis åt oss att vi skulle resa oss. Och när kungen befaller så lyder man och snart stod vi upp och diggade och när Jerry Lee ropade att den gode guden älskar dom som dansar buggade vi lite lätt mellan bänkraderna också innan det var dags att gå ut i verkligheten igen och försöka komma ihåg vilket år det var.

DEN NYBYGGDA DOMUSBUNKERN

Ett vykort i form av ett flygfoto över de inre delarna av hamnen, taget någon gång kring 1970. Vi ser bland mycket annat gamla badhuset, Västerbron och Domusbunkern som stod färdig 1968. 

Vi noterar också att något av den gamla bebyggelsen på nedre delen av Kilbäcksgatan (nuvarande Hultmans gränd) fortfarande finns kvar, liksom Kampenhofsfabrikens byggnad och pressbyråkiosken vid busshållplatserna i hamnen.
(Klicka på bilden så blir den större.)