Jaha, då var det dags igen. Dags att ställa väckarklockan på ringning och gå upp i gryningen och knäppa igång teven. Dags att värma blåbärssoppa på spisen, brygga Vasaloppskaffe och ställa fram Vasaloppsmuggen på bordet i vardagsrummet.
Dags att bädda på soffan
framför teven och krypa ner under duntäcket för att än en gång
åka Vasaloppet i pyjamas med fyra fluffiga kuddar bakom nacken.
Visst tar det emot att gå
upp så tidigt på morgonen. Visst är det jobbigt att inte få sova
tills man vaknar av sig själv ens på söndag morgon.
Ibland skriker hela
kroppen att man ska vända sig på sidan och somna om när
väckarklockan ringer. Det är då det gäller att bita ihop och
vältra sig över sängkanten och på vacklande ben ta sig till
startplatsen på soffan.
Vetskapen att man får ta
med sig sängkläderna till vardagsrummet och bädda där brukar
kunna ge ny motivation.
Och så snart starten har
gått och man har kommit igång och fått sträcka ut benen
ordentligt under täcket framför teven brukar det lätta något.
Känner man bara sin kropp
och vet hur den svarar på sådana här kraftprov kan det vara
riktigt härligt att ta i lite extra för att hänga med tv-skotern
alla de nio milen mot det hägrande målet nere i Mora.
En utförlig rapport
följer senare i denna blogg.
Det är viktigare att huvudet hänger med ,än kroppen
SvaraRadera