TÄLTET PÅ STRANDEN

 

Stranden utanför vår sommarstuga på Sunningen ägdes delvis av yrkesfiskaren Zakeus Kamperin, som bodde med sin familj i en gård på Flökärr några hundra meter därifrån. Gränsen gick nära strandkanten så att ett par-tre meter närmast vattnet tillhörde Kamperin. Han var sällan där, men någon gång kunde han komma med sonen Ville och använda strandkanten för att lägga ut nät eller någon annan verksamhet.
En sommardag i slutet av 1940-talet satte min far upp ett litet tält på stranden, där vi barn fick vara och leka eller gå in och vila oss om vi blev för trötta i solgasset. Men det gick inte många timmar förrän Kamperin kom roende i sin stora eka och vinkade och gestikulerade medan han ropade till pappa:
-STRANNA´ SKA VARA FRIII.
Då fick min far dra upp tältpinnarna och flytta det lilla tältet några meter längre upp på stranden så att det inte längre stod på Kamperins mark.

Här ser man bättre hur tältet har flyttats upp mot berget, där jag sitter som fyraåring tillsammans med kusinerna Eva och Britta som kommit åkande med sina föräldrar från Vänersborg och hälsat på.