MERA KLIPP

Klippt ur avdelningen Veckans klipp i tidningen Se från 1971:

Slut för i dag, tack för i dag.

BUBBEL I KÖN

Bubbel i kön hette en avdelning i tidningen Se en gång i tiden. Här några smakprov ur de exemplar från 1971 som jag har bläddrat igenom i sommar.

ANDAR OCH ANDRA KONSTIGHETER

Sitter i den svenska sommaren 2016 och läser tidningen Se från 1971. I nummer 23 står att det har kommit ut en ny bok om parapsykologi. Den har betygsatts i en annan tidning av en recensent som påpekat att visserligen har han sett bord dansa men att han ändå inte känner sig övertygad om parapsykologins förträfflighet. Det har i sin tur fört med sig att rader av troende och parapsykologer av facket har flugit på honom som osaliga andar.

Detta har föranlett kåsören Gits Olsson att avge följande kommentar:

"Själv har jag inte sett ett bord dansa sedan Stig Järrel bjöd på kaffe ute på Tuna och en under bordet liggande grand danois reste sig vid tredje kakan."

Gits fortsätter lite längre ner i texten:

"Äger man inte kraften att få bord att dansa, borde man åtminstone kunna få dem att knacka. Det har sagts mig från många håll att de avlidnas andar gärna hör av sig genom knackningar. De försök i branschen som jag har övervarat har dock inte velat lyckas.

En gång var jag en av sex runt ett bord, där ambitionen var att söka kontakt med en död gubbe som tagit hemligheten med en undangömd lagfartshandling med sig i graven. Sterbhuset tryckte handflatorna mot bordsskivan allt vad dom orkade och efter cirka tio minuter hördes skarpa knackningar. Den närmast sörjande skrek:

– Viktor, är det du?

– Nej, svarade en röst från dörren, det är från bryggeriet. Ska det vara femton öl och tio läsk som vanligt?"

Gits fortsätter:

"På 40-talet arbetade jag på en liten landsortstidning och trodde vid ett tillfälle att jag kommit andevärlden mycket nära. En gammal pastor från Helsingborg, gråhårig, mittbenad och med blida ögon bakom pincenecen kom upp på redaktionen och ville ha en reklamnotis om sitt andeföredrag i Folkets hus B-sal.

På kvällen visade pastorn skioptikonbilder på drottning Astrid och ärkebiskopen Nathan Söderblom som han påstod hade visat sig så frikostigt för honom att han kunnat fotografera dem efter deras inträde i andevärlden, och fick varma applåder i B-salen.

När jag satt på redaktionen i nattens sena timme och skrev mitt referat, dök pastorn uppp med den lille runde kompisen som skött skioptikonapparaten. Pastorn ville läsa mitt manus, det drog ut på tiden och skioptikonskötaren väste:

– Sno´re på, dom stänger kassan halv tolv här i stan!

– Gå för du, sa den blide pastorn, två assietter, öl och Skåne för mig.

Jag minns att jag i det ögonblicket anfäktades av en smula tvivel på parapsykologin. Dom kunde väl åtminstone ha beställt för tre.

Fyra år senare hade jag ytterligare en nedslåemde kontakt med det övernaturliga. Dom hade satt in en fjärrskådare i sökandet efter den försvunna Viola Widengren i Helgum. En fotograf och jag ville intervjua fjärrskådaren och knackade på hans hotelldörr i Långsele.

– Vem där? sa fjärrskådaren.

Vi tyckte det var skit till fjärrskådare som inte ens kunde lista ut vem som stod på andra sidan dörren."

VAD DOM SA I SE

Så har det blivit dags för ännu en vända med tidningen Se från 1971, som jag hittade i den lilla stugan vid havet och inte kan sluta läsa.

Bland mycket annat fascineras jag av spalten "Vad dom sa i veckan", där man citerar vad känt folk på den tiden påstås ha yttrat.

Cello, om golf: Man lägger ett litet klot, kallat golfboll, på ett stort klot, benämnt jordklotet, varefter man siktar på det lilla klotet och träffar det stora.

Holger Ström i Ekonomen: Arbetslivet har i hög grad humaniserats genom att tunga arbeten har överlåtits åt dels maskiner, dels utlänningar.

Ferdinand Nilsson, riksdagsman (cp): Det är, så vitt jag förstår, min uppfattning.

Red Top: Följande vits blir i framtiden straffbar: Varför får icke jag stjäla kojor när Ulriksdals slott?

Hallåröst i TV2: Vi har sett pjäsen ”Jävla mördare”, nästa TV-teaterföreställning blir ”Badjävlar” . . . nu över till Gävle.

Torvald Gahlin: Det påstås att det näst den indiska elefanten inte finns något så platskrävande och irrationellt transportmedel som bilen.

Sokrates, för drygt 2 300 år sedan: Vår tids barn har blivit tyranner över oss, de reser sig inte ens om en äldre person träder in i rummet. De är uppkäftiga mot sina föräldrar och andra, de stör varje hyfsat samtal mellan vettiga människor, de har dåliga matseder och har blivit sina lärares skräck.

HEJA KALLE I DIN BUR!

I dagens kartläggning av gamla hejaramsor ska vi koncentrera oss på målvakterna. 

Så här kunde det låta på fotbollsläktarna förr i världen.

Heja Kalle i din bur,

du får slåss med vilda djur.

Heja, heja heja..

Heja Kalle uti buren,

du är rena rama muren.

Heja, heja, heja..

Våran målvakt han är bäst,

han gör livet till en fest.

Ronnie, Ronnie, Ronnie.

Våran målvakt han är toppen,

räddar allt med hela kroppen.

Ronnie, Ronnie, Ronnie.

Men anfall är som bekant bästa försvar, så nu vänder vi oss till kedjespelarna igen.

Heja grabbare gör nu mål,¨

skjut i nätet stora hål.

Heja, heja våra grabbar,

gör nu mål och inga tabbar.

När ni första målet gjort,

kommer det att gå som smort.

Sätt nu bollen in i målet,

så får ni höra läktarvrålet.

Våra grabbar, våra killar

är ett gäng som alla gillar.

Heja grabbar ni är toppen,

ta nu i med hela kroppen.

Heja grabbar kom igen,

snart i nätet sitter den.

Heja grabbare, sikta skjut,

nätet står då som en strut.

Heja grabbar, kom tillbaka,

snabb kvittering skulle smaka.

Skulle detta inte hjälpa får man ta till det tunga artilleriet:

Heja grabbar, skjut som satan,

genom nätet ut på gatan.

Heja grabbar dra nu på,

Bollen ska i krysset gå.

Kämpa på så svetten rinner,

det gör så att laget vinner.

Heja grabbar, passa, skjut,

segern kommer då till slut.

Heja grabbar kom igen,

vila får ni göra se´n.

Heja grabbar, öka trycket,

sätt nu in det sista rycket.

Så dags är nog rösten sprucken och fantasin på upphällningen, så här stänger vi avdelningen hejaramsor för den här gången.

VI SKA VINNA, VI SKA TA DOM!

Här följer den utlovade fortsättningen på kartläggningen av hur folk hejade på fotbollsläktarna förr i världen.

Vissa hejaramsor saknade både rim och reson. Som till exempel den här:

Sassa brassa mandelmassa,

vi vill höra nätet rassla.

Då är det bättre stuk i den här:

Vi ska vinna, vi ska ta dom,

vi ska göra rotmos av dom.

Den finns även i en del andra versioner.

Vi ska vinna, vi ska ta dom,

vi ska göra köttfärs av dom.

Eller helt enkelt den här:

Vi ska vinna, vi ska ta dom,

vi ska spela skjortan av dom.

Lite kortare tillrop kan också göra susen:

Tack ska du ha,

det gjorde du bra.

Zlatan, Zlatan, Zlatan

Eller så här:

Ingen fara,

otur bara.

Erik, Erik Erik.

Det finns också lite mer respektlösa ramsor:

Heja Viktor friskt humör,

skjortan hänger utanför..

Heja, heja, heja.

För jämviktens skull kan den lämpligen varieras med den här:

Kom igen och visa vägen,

du är bäst i alla lägen.

Martin, Martin, Martin.

Nu är det bara ett avsnitt kvar av den här genomgången. I det ska vi koncentrera oss på målvakterna. Fortsättning följer alltså.

SPELA PÅ SÅ KULAN GLÖDER!

Mitt under fotbolls-EM sitter jag framför teven och letar i minnet efter gamla hejaramsor. Jag konstaterar därvid att denna form av hejande tydligen var en väldigt manlig företeelse för det är bara killar, grabbar och pojkar så långt örat räcker.

Här är några exempel:

Våra killar ni är bäst,

ni gör livet till en fest.

Heja grabbar ifrån söder.

spela på så kulan glöder!

Heja grabbar ni ska vinna,

bättre lag man ej kan finna.

Heja grabbar visa glödet,

här på läktarn har ni stödet.

I början på 70-talet lär det ha funnits ett gäng Hammarbysupporters som bodde på andra sidan Tranebergsbron och hejade särskilt på Tom Turesson med den här ramsan:

Vi har cyklat över bron,

för att se på vår kanon.

Tom, Tom, Tom.

Var den här kommer från är dock svårare att avgöra:

Vi har seglat över havet,

för att se det bästa laget.

Kartläggningen går vidare och ännu fler hejarop kommer eventuellt att redovisas i denna blogg senare.