AMATÖRHANTVERKARE I FARTEN

Typograf E är en händig amatörhantverkare som snickrar och murar och målar när det behövs. Han fäller träd, bygger friggebodar och tätar fönster med samma goda humör. Typograf E är med andra ord en riktig fixare, men en gång bet han sig i tummen och det ordentligt också.
Saken var den att det hade blivit dags att byta stuprännor på fastigheten. Typograf E tog mått och beställde hem nya rännor av en plåtslagare. Han monterade ner de gamla rännorna och la dem på marken. Sedan satte han sig att vänta på en kollega, här benämnd typograf S, med vilken han hade gjort upp om hämtning av rännorna.

Typograf S anlände med en stor släpkärra efter sin bil. Han skulle själv till tippen med lite gammalt skräp och ställde naturligtvis gärna upp för en kamrat som behövde hjälp.

Det var bara det att stuprännorna var så långa att de inte fick plats på släpvagnen. Typograf E ansåg dock att det skulle vara en enkel match att böja till dem så att de minskade i omfång.

Med typograf S och dennes flickvän som häpna åskådare inledde han en imponerande uppvisning i konsten att vika ihop stuprännor. Han bände och bröt så det small och brakade i plåten. Han hoppade, stampade och sparkade på stuprännorna så det slog gnistor om dem.

-Hade jag inte haft tjejen med mig hade han kanske tagit det lite lugnare, och då hade det nog inte gått som det gick. Nu skulle han tydligen imponera på henne, berättade typograf S efteråt.

Allt gick som planerat så när som på en liten detalj. När typograf E hade lyckats förvandla alltsammans till sönderbrutet och förvridet plåtskrot, upptäckte han att även de nya stuprännorna hade åkt med i hanteringen.

Typograf S stod uppe på släpvagnen och lastade när han fick reda på vad som hade hänt. Hans reaktion var aningen märklig men fullt förståelig. Han drabbades av ett våldsamt skrattanfall som varade i flera minuter, medan typograf E bara stod och stirrade med blicken flackande mellan de sönderslagna stuprännorna och den hysteriskt skrattade typograf S.

-Jag har aldrig hört en människa skratta på det viset förr. Han tjöt som en gris och var nära att ramla av flaken, sa typograf E efteråt.

När typograf S hade hämtat sig så pass att han kunde stå upprätt igen, hjälpte han sin kollega att sortera ut det som var kvar av de nya rännorna och lägga tillbaka det på gräsmattan. Innan han åkte iväg med sitt skrotlass tittade han fundersamt på typograf E och sa:

-Är det inte lika bra att jag tar med dig och tippar dig också?
Sedan gjorde han en rivstart och försvann.
-Jag tyckte det var bäst att åka innan han rev hela huset, avslöjade han senare.

Typograf E stod länge kvar och betraktade de förvridna resterna av sina nya stuprännor. Sedan gick han in och ringde till plåtslagaren som hade levererat dem. När han berättade vad som hade hänt blev det tyst i luren i flera sekunder. Sedan frågade plåtslagaren om han var nykter.

-Varför skulle jag inte vara det? sa typograf E och då blev det tyst en lång stund till.
-Jag har aldrig hört maken till historia, sa plåtslagaren till slut. Har du brutit sönder rännorna du beställde?
-Jag förväxlade dom med dom gamla, sa typograf E.
-Är det säkert att du är nykter? sa plåtslagaren. Jag har aldrig hört talas om något liknande under alla mina år i det här yrket.
-Du får komma och hjälpa mig att skarva ihop rännorna, sa typograf E.

Detta gjorde plåtslagaren,och som den skicklige yrkesman han var lyckades han efter långt och mödosamt arbete reparera det mesta av den förödelse som åstadkommits av amatörhantverkarens vilda framfart. Typograf E tyckte dock att han kastade lite underliga blickar på honom då och då under arbetets gång

Helt lyckades han dock inte utplåna spåren av typograf E;s ihärdiga brytande, sparkande och stampande, så om ni skulle vara ute och gå och få se ett hus med skarvade och buckliga stuprännor, är det inte omöjligt att det är typograf E som bor där.