DRÖMMEN OM VM-TITELN

Jag drömde en natt att jag var proffsboxare. Jag hade legat i Florida ett par månader och tränat för Angelo Dundee, och nu skulle jag upp mot Ray Mercer, som varit högt rankad en gång i tiden men var på väg utför.
-Honom tar du, sa Angelo och efter åtta hårda ronder stod jag som segrare på poäng.
Sedan var det dags för James ”Bonecrusher” Smith, som också hade sett sina bästa dagar men gjort comeback på ålderns höst. Jag vann på poäng efter tolv tuffa ronder men utan att få ett enda ben krossat.

Benkrossarn.

Nu började Angelo prata om en titelmatch men läget var komplicerat. ”Stålhammaren” Wladimir Klitschko var världsmästare enligt de flesta organisationer. Men först måste jag besegra den som stod närmast i tur och det var inte lätt att veta vem det var. IBF hade Tony ”Tiger” Thompson som förste utmanare, WBA hade Hasim ”Klippan” Rahman, WBC hade ”Ryske riddaren” Alexander Povetkin och WBO hade ”Stålhammarens” brorsa Vitali ”Järnnäven” Klitschko men eftersom de hade lovat sin mamma att aldrig mötas visste ingen riktigt hur det skulle bli med det.

Ryske riddaren.

Angelo tyckte att vi skulle satsa på WBO:s Intercontinentaltitel i cruiserweight så länge. Den innehades av ”Den nordiska nattmaran” Robert Helenius, men han åkte hem till Finland varje gång vi utmanade honom. Då försökte vi med lillebror Klitschko i stället, men när kontraktet skulle skrivas under visade det sig att ”Järnnäven” hade stukat tummen och inte kunde hålla i pennan.

Järnnäven.

I stället fick jag gå flera matcher mot mindre namnkunniga motståndare. Jag vann de flesta men fick ta emot en del smällar också, och till slut visste jag inte om det var DDT-titeln eller EKG-titeln jag skulle upp om nästa gång. CNN hade en egen mästare och snart fick MTV en också, liksom LRF, HBK och ATG. Då gav sig SAS in i branschen och la beslag på både TCO-titeln och PTK-titeln. RCA hade Bruce Springsteen som mästare, Coca-Cola hade Eric Clapton och Walt Disney & C:o erkände bara Stora stygga vargen.

Honom slapp jag möta men jag gick en hård tolvrondare mot gamle Evander ”Real Deal” Holyfield, som hade åkt neråt på både ABF- och TBV-listan men siktade på ATP-titeln.

Real Deal Holyyyyy-fiiiiield.

Just som domslutet skulle avkunnas vaknade jag kallsvettig i min säng och kände att jag behövde gå upp och pinka. Men jag hade fått flera slag mot njurarna i matchen mot ”Benkrossarn” så det var inte helt problemfritt. Tillbaka mot sängen kände jag att jag dessutom var öm i hela vänstra armen, för Holyfield hade slagit mot överarmen hela tiden för att kraften skulle gå ur min raka vänster.

Sedan somnade jag om just som jag kom ner till träningslokalen och Angelo mötte mig viftande med ett kontrakt och sa att nu var det klart för en titelmatch mot Klitschko. Nu kunde ”Stålhammaren” inte sidsteppa oss längre.

Stålhammaren.

Jag tränade som en besatt i Florida, och på lediga stunder solade jag mig i glansen som VM-utmanare. Jag gick på partyn och träffade superkändisar och skönhetsdrottningar, men Angelo sa att kvinnor bara suger musten ur boxare och tvingade mig att komma hem klockan nio varje kväll så det blev inget.

När matchdagen närmade sig var jag i fin form, men då bestämdes det att Klitschko skulle möta Eddie Chambers i stället. Jag minns inte om det gällde ABC-titeln eller HIV-titeln eller DKW-titeln.

Sedan blev allt kaos. Fler och fler organisationer kom med i bilden. Klitschkov erkändes nu bara av EEG, SKF och Schengenländerna. Hans brorsa blev KGB-mästare men erkändes även av ABB, PLO, KFUM Borås, Grängeskoncernen och NK:s damavdelning.

Chambers blev ADHD-champion men fick även mästarvärdighet av EEC, Efta, Pet Shop Boys och Manchester United.
Strumpebandsorden hade David Haye som mästare liksom IRA, ETA, Cosa Nostra, Black Army, Medellinkartellen och Franska främlingslegionen.
Tony Thompson erkändes av PLM, PVC, Bingolotto, Telia-Sonera, Frälsningsarmén, Svenska kennelklubben och Flamingokvintetten, medan Holyfield fortfarande var mästare enligt Internationella undervattensrugbyförbundet, Visans vänner, Arméns hundskola, Ostindiska kompaniet, Brynäs hockey och Hootenanny Singers fan club i Tidaholm.

Sned tungvikt.

Det blev fler viktklasser också. Nu fanns det både lätt mellantungvikt och medeltung lätt tungvikt, och ett tag fanns det lätt tungvits också men det blev för roligt så det tog dom bort.

Sedan blev det olika klasser inom varje viktklass också. Det fanns sned tungvikt för dom som boxades lite lutande åt sidan, det fanns skev tungvikt för dom som var vänsterhänta, och det fanns snäv tungvikt för dom som hade svårt att ta ut svängarna.

När jag vaknade på morgonen var jag världsmästare i halvlätt medelsupertungvikt för dom som hade nedsatt syn på ena ögat och ojämn slutsiffra i telefonnumret samt hade haft mässlingen före fyra års ålder. Men det var bara ATP och LRF och PTV som erkände mig, så det kändes som om alltihop kunde kvitta.