DET RINGER HOS BERRA

Berra funderar på att byta telefonnummer. Det han har nu är uppenbarligen alldeles för likt det som går till en av stadens pizzerior.
Det gick väl an om folk kunde slå rätt nummer, men nu ringer det hela kvällarna hemma hos Berra, och så fort han svarar är det någon som vill beställa pizza.
-Pissa kan du väl göra ändå. Det behöver du inte beställa tid för, sa Berra i början, innan han begrep vad det var fråga om.
Sedan svarade han artigt några gånger att det var fel nummer, men när han hade hållit på med det i ett par dagar blev han förbannad och beslöt att slå tillbaks mot alla dessa pizzaätande galningar som inte lät honom vara i fred.

-Vad har ni för pizzor? var det en som undrade.

-Dröj ett ögonblick så ska jag titta i frysboxen, sa Berra.
-I frysboxen! sa rösten, men då hade Berra redan lagt telefonluren åt sidan.
En stund senare tog han upp den och sa:
-Vi har två pizzor hemma men dom har tigern och jag tänkt ha framför teven i kväll. Varför vill du veta det?
-Vad är det här för en pizzeria? sa mannen i telefonen.
-Vänta lite, sa Berra. Här ligger en till lite längre ner. Datumen har gått ut på den, så den kan du få köpa billigt om du kommer och hämtar den. Vi bor på sjunde våningen och hissen är trasig, men det skadar ju inte med lite motion.
-Det är fel nummer va? sa telefonrösten.
-Jag skulle tro det, sa Berra.

Sedan ringde en som lät som om han var kapten i infanteriet och definitivt inte var upplagför skämt.

-Pizza var det ja, sa Berra. Då antecknar jag här. Ska det vara vanilj, jordgubb eller romrussin?
-Det är väl för fan inga pizzor! röt kaptenen.
-En romrussin alltså, sa Berra oberört. Det är antecknat.
-Jag vill ha en vanlig Capricciosa, sa kaptenen.
-Vi har lakrits-pizza också,sa Berra.
-Hur i helvete smakar den? röt kaptenen.
-Alldeles för jävligt om jag ska vara uppriktig, sa Berra. Fast smaken är ju olika och det går an att prova. Men ni beställde ju en romrussin alldeles nyss. Ska vi ta en av varje sort kanske?
Men då hade kaptenen redan ringt av.

Kort därpå ringde en som verkligen sa pissa i stället för pizza.

-Vad är detta för ett språk? sa Berra förskräckt. Vet ni inte att det heter pitt-sa. Som i pitt . . . ja, just det. Pitt, sa jag. Som i pitt-sa . . . Fast det stavas med två zäta. Och stort P som i häst . . Men det är oxkött i pizzan. Vi har nyss klubbat honom. Det var det som hördes utifråpn köket nyss ja . . . Nä, inte nu. Det är kocken som sjunger Oxdragarsången. Kocken Andersson. Han som spelade i Hammarby en gång i tiden. Fast han gick visst över till Jönköping Södra sedan . . . Nä, det har ingenting med det här att göra, men jag tänkte att ni kanske var intresserad ändå . . . Inte det? Då får jag kanske rekommendera min herre att slå rätt telefonnummer nästa gång.

En stund senare var det en som ville ha två Marinara så snabbt som möjligt.

-Det går inte, sa Berra. Ni får vänta minst en timme.
-Varför det? sa telefonrösten.
-Degen är slut, sa Berra. Men vi har hittat några gamla bildäck som vi håller på och smälter ner. Folk brukar ändå vara så fulla här att dom inte märker vad dom stoppar i sig.
-Men det här är för avhämtning, sa telefonmannen lite osäkert.
-Jaså, ni ska sitta hemma och supa, sa Berra.
-Vi ska bara dricka lite vin, sa telefonrösten försiktigt.
-Det vet man väl hur det blir med det. Nej, det ska inte vara mer där. Ni får inget i dag, sa Berra och tryckte bort samtalet.

Nästa kund var en kvinna som ville ha fyra Napoletana för avhämtning.

-Ja, det är vackert där, sa Berra.
Sedan blev det tyst i tio sekunder.
-Hallå, sa tanten slutligen.
-Hallå, hallå, sa Berra och så blev det tyst igen.
-Är ni där? sa tanten.
-Nej, jag är här, sa Berra.
-Ja men då är ni ju där, sa tanten.
-Jaså, jag trodde ni undrade om jag var i Neapel. sa Berra. Ni sa ju Napoletana förut.
-Ja, jag skulle vilja beställa . . . sa tanten.
-Det är väldigt vackert där, sa Berra. Tänk när man kommer ner i hamnen och ser de där bergen i bakgrunden och vattnet som glittrar. Då känner man verkligen att man har semester.
-Men ni kan väl . . . försökte tanten.
-Bra fotbollslag har dom också, sa Berra. Det var ju där Maradona spelade när han var som bäst. Och nu har dom visst värvat hans brorson också. Albert Dona. Skjuter så det dånar.
-Jag vill bara ha fyra Napoletana, sa tanten.
-Se Neapel och sedan dö, sa Berra. Fast jag begriper inte vad man ska behöva dö för. Man kan ju åka dit ändå. Men det är ju fint på Riminikusten och Sicilien också.
-Vad är det här för en pizzeria? sa tanten.
-Pizzeria! sa Berra. Det här är den italienska resebyrån Pasta. Och därmed basta.
-Då ber jag så mycket om ursäkt,sa tanten.
-För all del,sa Berra.
Sedan stängde han av telefonen, för nu orkade han inte ta emot fler beställningar.