SKYTTEKUNGEN OCH FANTOMMÅLVAKTEN

När jag var liten trodde jag på allt som de stora pojkarna berättade.
Allra mest fascinerades jag av historierna om Svarte Filip.
Svarte Filip hette egentligen Filip Johansson och var center i Göteborgskamraterna på 1920- och 30-talet.
När jag växte upp på 50-talet hade han lagt av för länge sedan. Men hans rykte levde och det hade förmodligen växt en hel del med åren. Det var nämligen ingen måtta på de historier som berättades om honom.
Allra värst var nog den om hur Svarte Filip sköt ihjäl sin egen bror.

Så här gick det till enligt legenden:

Svarte Filip sköt hårdare än någon annan fotbollsspelare i Sverige och förmodligen i världen också. Nätet stod som en strut varje gång han klippte till bollen och han var omöjlig att stoppa. Målvakterna sprang och gömde sig, för det var ingen som vågade stå i vägen när Svarte Filips sköt.

Men en gång hade motståndarlaget värvat hans bror som målvakt. Tydligen trodde man att detta skulle avskräcka skarpskytten på något sätt.

Men när det blev match visade det sig att Svarte Filip inte kunde hålla igen. Han sköt som vanligt, och brorsan fick bollen rätt i magen. Skottet var så hårt att han slungades bakåt över mållinjen och fastnade i nätet, där han dog under ohyggliga plågor.
Jag hade kamrater som detaljerat kunde redogöra för hur bollen träffade i magen och nästan gick rakt igenom Svarte Filips bror. Några påstod till och med att man kunde se hur halva bollen kom ut i ryggen.

Hur de kunde veta allt detta reflekterade jag aldrig över. Det var bara så det var. Det visste alla. Och alla var oerhört imponerade. Vi tyckte det var häftigt att det hade funnits en fotbollsspelare som kunde skjuta så hårda skott.

Broderns påstådda lidande var vi mer kallsinniga inför. Han fick väl i stort sett skylla sig själv om han inte hade vett att flytta på sig när Svarte Filip sköt.

En annan barndomshjälte var den spanske målvakten Ricardo Zamora. Om honom berättades att han avled på fotbollsplanen när han stod på den absoluta höjdpunkten av sin karriär.

Det inträffade när han slängde sig efter en omöjlig boll. Då var han redan överspelad men lyckades på något mirakulöst sätt vända sig i luften och kasta sig efter bollen en gång till. I det läget var han så placerad att han inte längre såg var målet var beläget, utan slog huvudet i stolpen och dog på fläcken.

När han lyftes upp låg bollen under honom. Han hade räddat det omöjliga skottet, men till priset av sitt liv.

Sådana historier var precis vad vi småkillar ville höra. Zamora skydde inga medel för att skydda sin bur. Han var en hjälte som dog på sin post. Utan att släppa in bollen som Svarte Filips misslyckade bror.
Men mytbildningen hade inte varit fullständig om inte Filip och Zamora hade mötts en gång också. Jag vet inte riktigt hur detta gick till. Ibland skulle det ha varit i en landskamp mellan Sverige och Spanien, ibland påstod historieberättarna att det var i en klubbmatch mellan Göteborgskamraterna och Zamoras spanska lag. Det var inte så noga. Det viktiga var kampen mellan de båda giganterna Filip och Zamora.

Enligt legenden släppte Zamora bara in ett enda mål under hela sin karriär och det var naturligtvis Filip som sköt.

Det gick så till att det svenska laget fick en straff i slutminuterna vid ställningen 0-0. Filip la upp bollen, tog några steg tillbaka och sprang fram och sköt det hårdaste skott han någonsin skjutit. Det var så hårt att ingen hann se bollen, Den bara försvann och eftersom den inte låg i målet menade domaren att skottet hade gått över. Då sprang Filip fram och visade hålet i nätet!
Sensationen var ett faktum. Zamora hade fått släppa in sitt livs enda mål. Men han klarade sig i gengäld från att bli ihjälskjuten av Svarte Filip.

För den som är intresserad av verkligheten finns följande fakta tillgängliga:

Filip Johansson (1902-76) växte upp i Surte där han spelade fotboll och bandy för Surte IS. Via Kolltorps IK, Fässbergs IF och Trollhättans IF kom han till IFK Göteborg, som han tillhörde 1924-33. Därpå följde två säsonger i Gårda BK innan han avslutade karriären 1936. Han gjorde 16 landskamper, vann allsvenska skytteligan 1924-25 på 39 mål och svarade sammanlagt för 329 mål på 277 matcher för IFK Göteborg.

Ricardo Zamora Martinez (1901-78) var en av världens bästa fotbollsmålvakter under 1920- och 30-talet. Han spelade under större delen av tiden för FC Espanyol från Barcelona men även några år för FC Barcelona och Real Madrid. Han gjorde 46 landskamper, var med och tog OS-silver 1920, deltog i VM 1934 då Spanien åkte ut i kvartsfinal mot blivande världsmästarna Italien, och avslutade karriären som tränare. Han avled INTE efter att ha slagit huvudet i stolpen under en match, utan dog en naturlig död hemma i Barcelona vid 77 års ålder.