En genomsnittlig svensk gräsmatta i en normalstor villaträdgård kan vara rik på innehåll. Där finns inte bara stenar, kvistar, kolapapper, gamla glasspinnar, äppelskrottar och vissna fjolårslöv; där vimlar också av saker som groblad, smörblommor, prästkragar, klöver och timotej.
Men allra mest vimlar det av maskrosor, en art som är i suverän majoritet bland alla parasiter och utsugare som har slagit klorna i min trädgård och nästan kvävt all annan växtlighet.
Nu ligger jag där åter på alla fyra med rensjärnet i högsta hugg och drar upp maskrosor som en bekräftelse på naturens eviga kretslopp och lagen om alltings jävlighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar