När jag växte upp spelades
ishockey-VM av någon outgrundlig anledning i februari-mars.
I Moskva
1957 pågick turneringen från 24 februari till 5 mars när den nya
ishockeystormakten Sovjetunionen för första gången stod för
arrangemanget och skulle försöka försvara sin mästarvärdighet
från OS i Cortina året innan.
Numera är det alltså maj månad som gäller med vårsol och fågelkvitter och knoppar som brister. När jag var liten var det snöstorm och nare och minusgrader och det enda som brast var möjligen isen på sjön uppe i skogen.
Där fanns
nämligen ett vattendrag som gjorde den svag i ena kanten så det var
risk att gå ner sig, åtminstone till knäna, när vi som var Tumba
eller Nisse Nilsson eller Lasse Björn kom glidande med pucken för
långt ut på kanten.
På den tiden behövdes det alltså minusgrader när man skulle spela hockey, för då lirades det utomhus. Till exempel i Moskva 1957 när 50 000 åskådare på Dynamostadion såg Tre Kronor spela 4-4 mot ryssarna och fira guldet med en snapsvisa på prispallen.
Vid medaljceremonin räknade man förstås med att få höra Du gamla du fria spelas i högtalarna, men ingenting hände.
Och när spelarna stod där och väntade på Du gamla du fria, sa någon till lagkaptenen Lasse Björn högst upp på pallen att han får väl sjunga en bit i stället.
Då tog Lasse Björn ton med Helan går, varpå hela laget stämde in. Ryssarna och tjeckerna stod i stram givakt liksom 50 000 dödstysta och gravallvarliga åskådare medan ”Sjung hopp faderallan lej” ekade över Dynamostadion.
Att det oavgjorda resultatet mot Sovjet räckte till guld berodde på att ryssarna hade tappat poäng mot tjeckerna tidigare i turneringen.
Det var ishockeytider, det!
SvaraRaderaDet mest spännande händer nog i kväll! Heja Sverige!
SvaraRadera/Macilane
Det var rejälare på den tiden. Snart blir det väl midsommarhockey och fotbollsfinalen i december.
SvaraRadera