BLAND KRATTOR, LÖVHÖGAR OCH BLOMSTERRABATTER

Det har blivit dags för upplösningen av lövkrattningsdramat på redaktör A:s sommarstugetomt vid Stången.

På redaktör A:s förslag hade denne tillsammans med sin personlige motionstränare och mig åkt ut till stugan för att springa på skogsstigarna i området.

Men direkt efter ankomsten plockade redaktör A fram två krattor och satte i händerna på sina träningskamrater med orden:

– Vi kan inte bara hålla på och springa varje gång. Vi behöver stärka överkroppen också. Det här blir bra träning för armmusklerna på er.

Tränaren och jag krattade och bar bort löv i stora sopsäckar så svetten lackade. Snart var vi så inne i arbetet att vi började tävla om vem som hann fylla flest säckar och tömma på komposten.

När jag hade krattat ihop en stor hög och börjat lasta över i säcken kom tränaren och rafsade åt sig en massa löv och stoppade i sin säck.

– Hallå där! sa jag. Ska du sno mina löv?

– Är det dina löv? sa tränaren förvånat.

– Nja, inga direkt kanske, sa jag.

– Vad gnäller du då för? sa redaktör A som stod en bit därifrån och vilade sig på krattan.

– Jag hade i alla fall räfsat ihop dom själv, sa jag.

– Men därför har du väl inte ensamrätt till dom, sa redaktör A.

– Nej, sa jag. Jag blev bara så förvånad.

– Om du är så förtjust i löven kan du få en säck och ta med dig hem, sa redaktör A.

Sedan krattade vi en stund under tystnad varpå tränaren undrade:

– Får jag ta av den här högen eller är det din privata?

Men tävlingsdjävulen, som hade gripit oss en stund, gick över efter ett tag. Sedan vi burit bort ett tiotal säckar var, upptäckte vi nämligen att redaktör A var försvunnen.

– Var är han? sa tränaren.

– Jag tror han gick på andra sidan huset, sa jag.

När vi smög fram och tittade runt hörnet fick vi se redaktör A sitta på en pall och påta i en rabatt med en liten spade.

– Jobba på, pojkar, sa han. Det här är nyttigt för er.

– Ska inte du vara med? sa tränaren.

– Rabatterna måste skötas också, sa redaktör A.

– Här sitter du och finputsar runt en liten vissnad blomma, sa jag.

– Medan vi sliter i vårt anletes svett, sa tränaren.

– Skulle vi inte springa i skogen? sa jag.

–Ta en runda ni, pojkar, sa redaktör A. Det har ni gjort er förtjänta av.

– Det orkar vi inte efter det här, sa jag.

– Var har du duschen? sa tränaren.

– Den går inte att använda, sa redaktör A. Vattnet är avstängt.

– Då får vi åka hem, sa tränaren.

I bilen på hemvägen vände sig redaktör A till de båda utmattade lövkrattarna och sa:

– Det var väl skönt för er att få komma ut på landet och andas lite frisk luft.

– Vi är jättetacksamma, sa jag.

– Men jag tror inte vi åker hit nån mer gång, sa tränaren.