STÄDNING - LEKTION TRE

Efter att ha torkat av alla ytor är det dags att ta fram dammsugaren. Jag känner då att formtoppen närmar sig medan jag griper om det långa röret och sätter klubbladet i golvet som en ishockeyspelare redo för tekning. Nu är det allvar. Nu ska det avgöras. Nu börjar matchen.

Jag sätter sladden i väggkontakten, ställer mig i färdigställning och så släpper domaren pucken. Eller om det möjligen är jag som slår på strömmen.

Jag dribblar fram över golvet och kollar så att jag har lagkamraterna med mig. Men ett ögonblicks splittrad uppmärksamhet gör att jag inne i ett hörn blir upphakad av Ovechkin i form av en golvlampa.

Men jag svarar med samma mynt och tacklar till den ryska superstjärnan så han står och gungar på lampfoten en stund, innan Kovalchuk kommer farande mot mig i form av ett stort bord. Jag fintar bort honom med en elegant dragning och känner mig lite som Nicklas Bäckström när jag glider vidare över isen. Eller heltäckningsmattan om det ska vara så noga.

Framför målet dyker två stabila backar upp men jag tar ett varv runt kassen som faktiskt påminner lite om en teve-apparat ovanpå en videobänk. Men det beror nog bara på att allt går så fort och bara flimrar förbi när jag ökar tempot.

Henrik Zetterberg dyker upp till vänster. Jag ger honom en smörpassning rakt på klubbladet. Sekunderna senare får jag tillbaka pucken och är plötsligt ensam framför teven. Jag väntar ut den ryske målvakten och hittar en öppning nere till höger om dvd-spelaren och lägger in pucken där. 1-0 till Tre Kronor.

Under resten av perioden böljar spelet fram och åter, innan jag finner mig stående i ett trångt utrymme bakom den gamla radion och skivspelaren. Det mördande tempot börjar nu ta ut sin rätt, och jag känner att jag får allt svårare att koncentrera mig. Jag höjer dammsugaren för att komma åt bättre men råkar i stället slå en blomkruka i golvet så att den går sönder.

Domaren blåser av för hög klubba och när jag åker mot utvisningsbåset märker jag att det är en hel del krukskärvor på isen. Publiken är i extas. Eller om det möjligen är radion i bakgrunden som överröstar dammsugardånet.

När matchen är slut återstår bara att skrubba toaletterna, skura taket och ta ut alla mattor. Hur det går till i detalj hinner jag inte gå in på här. Men jag kan avslöja så mycket som att det handlar om både curling och väggklättring samt en kombination av fäktning och boxning.

Och man har inte roligare än man gör sig.