SKOLMINNEN FRÅN LÄROVERKET

Varje gång jag går förbi Agnebergsskolan känner jag ett stänk av vemod. Jag saknar den stora skolgården och det svarta metallstaketet runt omkring. För att inte tala om den gamla fristående tegelbyggnaden där gymnastiksalen var inrymd.

Så börjar ett av de tolv kapitlen i min senaste bok ”Alfabilder, raketost och rock´n´roll – en nostalgitripp till femtiotalet”. Det handlar bland annat om lärare och skolkamrater i läroverket, alltså det som i dag heter Agnebersskolan.

Läroverket som det såg ut på femtiotalet.

Här följer ytterligare några rader ur boken:

Birger Österlund hette min förste klassföreståndare i läroverket. Eller Uddevalla Högre Allmänna Läroverk som det så högtidligt hette. Adjunkt Österlund insjuknade en bit in på läsåret och efterträddes av den betydligt yngre Torgny Yckert, som lite skämtsamt brukade påpeka att UHAL egentligen betydde Uddevalla Halkiga Läroverk eftersom det var så lätt att halka ur. Han framhöll också att hur mycket vi än läste behövde vi aldrig vara rädda för att få ”lärovärk”.

Rektor Rosenberg

Tage Rosenberg var rektor, hård med rättvis som det hette. En gång var vi tre man som hade stört ordningen på en sånglektion för magister Mansler och det så intensivt att rektorn tillkallades. Det resulterade i var sin rungande örfil så att det susade i skallen flera minuter efteråt. Välförtjänt vill jag gärna tillägga så här i efterhand.

Mikael Koch

Bland skolkamraterna vid den här tiden fanns flera som skulle bli välkända Uddevallabor så småningom. Gunnar Klasson gick i klassen under mig, Percy Barnevik ett par klasser högre, liksom handbollsspelarna Mikael Koch, Rolf Silvstrand och Fred Strömsten. Där fanns Lars-Olof Andersson, blivande chef på TV-Aktuellt och radskrivare i Kuriren med signaturen Loa redan i realskolan.

Nils-Gunnar Hasselberg

Där fanns Nils-Gunnar Hasselberg som blev brandchef i Uddevalla så småningom. Och där fanns Per-Olof Andreasson som spelad fotboll i IFK Uddevalla och hade tagit teknikmärket i guld. Tack vare det fick han med lottens hjälp bli bollpojke i landskampen Sverige-England 1956 och åka till Stockholm och träffa Kalle Svensson och Julle Gustavsson och de andra landslagsstjärnorna. Det var det allmänna samtalsämnet bland oss småpojkar på skolgården i flera dagar.

Nils Asp

I teckningssalen styrde Nisse Asp och Stig Trädgårdh. Vår klass hade Asp och han skickade ibland ut oss på stan med uppmaning att rita av vad vi ville.

– Använd fantasin, sa han och så kom halva klassen tillbaka med var sin teckning på kyrktornet ur nästan samma vinkel från någon av bänkarna kring dammen i Klocktornsberget.

Stig Trädgårdh

I historia hade vi lektor Hagren. Han inledde första lektionen med att säga att ingen kan bli godkänd i historia som inte kan räkna upp samtliga svenska kungar från Gustaf Vasa och framåt med årtal och allt. Tack vare honom kan jag än i dag rabbla hela Sveriges regentlängd från 1523 och framåt om jag så skulle bli väckt mitt i natten.

Men ännu mer nytta hade jag av modersmålsläraren Kjell Hansson. På fem år i realskolan lärde han mig skriva en någorlunda korrekt och begriplig svenska, som bidrog till att jag sedan kunde försörja mig som journalist i femtio år. Dessutom gav han mig bra betyg trots att jag inte var med i gänget som ställde upp och skrapade hans båt på vårarna nere i södra hamnen.

Gunnar Thorpert

I matematik hade vi Gunnar Thorpert. Matte har aldrig varit mitt ämne men Gunnar var en god pedagog och lyckads lära mig både att räkna med bråk och att lösa ekvationer. Och på provräkningarna lönade det sig att anstränga sig lite extra. Hade man alla rätt fick man nämligen 25 öre av magistern.

Jag saknar inte bara skolgården utan också den gamla gymnastiksalen i hörnet mot Östergatan och Agnebergsgatan. Det var en vacker byggnad med många utsmyckningar på utsidan som gjorde att man kunde klättra längs nästan hela huset. När jag gick i 1:5 tävlade vi om vem som kunde ta sig längst utmed väggen utan att vidröra marken.

Lars Höglund

Där innanför hade vi gymnastik för Lars Höglund. Han var god vän med min far, som hade varit elitgymnast och deltagit i OS i Berlin 1936. Själv klarade jag knappt överslag på bom så det var lite genant. Men jag var inte intresserad och hade ingen tanke på att gå med i frivilliga gymnastiken på kvällarna.

Men i parallellklasserna som vi hade gymnstiklektioner tillsammans med fanns ett par riktigt duktiga killar. Det var Per Schwartzman och en som hette Wellman som båda blev så pass avancerade att de gjorde flick-flack och volter och ställde sig i givakt efter nerslagen som riktiga gymnaster. Då stod magister Höglund bredvid med sin anteckningsbok och satte poäng efter en tiogradig skala.

– En nia! utropade han för de riktigt skickliga..

Fem var godkänt och för egen del kunde jag få en sexa eller sjua ibland men sällan mer.

Det var alltså ett litet smakprov ur min senaste bok ”Alfabilder, raketost och rock´n´roll”. Den finns att köpa på http://www.litenupplaga.se/1514 för 235 kronor plus frakt.

Eller direkt av mig på telefon 0522-10599 eller epost gujohans@telia.com för 220 kronor så levererar jag boken fraktfritt inom Uddevalla..