För en tid sedan undrade
jag i den här bloggen vart alla gamla fina hejaramsor har tagit
vägen samt gav några exempel på hur det kunde låta på
fotbollsläktarna förr i världen.
Intresserade läsare har
hört av sig och påpekat att några av de viktigaste stridsropen
hade blivit bortglömda. Från norra Bohuslän kommer till exempel
den här:
Heja de våra å ente de
dära,
trampa de främmene
pöjkera på tära.
Heja, heja, heja!
En läsare i södra Bohuslän bidrar med följande två varianter, speciellt gångbara efter ett sidbyte som resulterat i medvind för laget. Det bör kanske också påpekas att Skärhamn här naturligtvis ska uttalas med samma sk-ljud som i skoj.
Nu har Skärhamn
unnavinn´,
nu sa måla haugla in.
Skärhamn, Skärhamn,
Skärhamn.
Heja Skärhamn, vinna ska
vi,
nu när vi har vinn´ i
ravi.
Skärhamn, Skärhamn,
Skärhamn.
Heja Jessica, ut på kanten.
SvaraRaderaSpring förbi den andra tanten!
Jess, Jess, Jess
Tack för den!
Radera