ANDRA BULLAR ÄN BAGARNS

Efter att ha ramlat raklång på golvet, slagit sönder ett glas och massakrerat en tjutande brandvarnare med ett knytnävsslag, blev jag sittande på en stol i köket och undrade för mig själv hur jag hade kunnat vara så tankspridd att jag låtit en djupfryst kanelbulle köras flera minuter i mikrovågsugnen.

Jag insåg snart att detta var någonting som man skulle kunna kalla andra bullar än bagarns. När röken skingrats och det gick att andas normalt igen började jag också fundera på om det trots allt skulle gå att äta bullen eller åtminstone delar av den. Ett försök att skära i den med kniv misslyckades och fick avbrytas eftersom knivbladet verkade vara på väg att gå av.

Därpå bryggde jag en kopp kaffe - märkligt nog utan att ställa till några nya olyckor - och satte mig vid köksbordet. Kanelbullen hade nu svalnat så pass att det gick att hålla den i handen utan att bränna sig. Men när jag försökte bita i den fick jag ont i tänderna, och när jag doppade den i kaffet fräste det bara till.

Det lät så olycksbådande att jag kastade den bland soporna i stället. Jag stod en stund och funderade på om den skulle sorteras som brännbart eller komposterbart avfall, men till slut lade jag den i grön påse som jag snabbt bar till soptunnan, varpå jag drog en lättnadens suck över att upphovet till allt detta elände åtminstone försvunnit ur huset.

Ska det vara på det här viset vågar man nog inte köpa några kanelbullar i fortsättningen.