I serien ”Konsten
att avbilda en kåsör” har vi nu kommit fram till det ögonblick
då det blev dags att gå från ord till handling. Här följer
alltså det färdiga resultatet av fotografen Lasse Edwartz
vedermödor att med en så kallad bildbyline illustrera de kåserier
jag skrev i Bohusläningen på tidigt 70-tal.
Från början hade vi
ingen bild alls, utan bara en vanlig rubrik över texten på det här
viset:
Efter en tid tyckte
tydligen redigeraren att den här skribenten skulle lyftas fram på
något sätt, och då såg det ut så här i tidningen:
Sedan ingrep alltså
foto-Lasse och såg till att det hände saker. Efter diverse mer
eller mindre misslyckade hjärnstormar kom vi fram till den här
vinjetten:
Den blev dock inte så
värst långlivad, eftersom det ringde folk till tidningen och
frågade vad ända in i glödheta hällvitte vi var för hjärndöda
idioter som propagerade för ett sånt förbannat oskick som
rökning. Det hjälpte inte att vi bedyrade att pipan inte var tänd
och att skribenten ju inte ens sög på den utan bara höll den i
handen.
Det var väl inte direkt
någon folkstorm, men vi tyckte ändå det kändes lugnast att övergå
till den här lite mindre kontroversiella varianten:
Skribenten som tittade
fram bakom tidningen hängde med ett tag, men sedan kom den riktiga
långköraren.
Mustaschmannen var en
synnerligen seglivad variant som mötte läsarna varje lördag under
ett par års tid.
Nu var vi framme vid 1974.
Då ingrep tidningens tecknare Marian Väpnargård och sa att nu kan
du väl för bövelen inte se ut på det här viset längre.
– Nu är det 1974. Nu får
du vakna upp och göra något åt din framtoning i tidningen.
Och så skapade hon den
här vinjetten, som följde mig ända in på 1990-talet.
Sedan hände någonting
som jag eventuellt ska återkomma till vid ett senare tillfälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar