- MITT NAMN ÄR ROCKY MARCIANO . . .

När Berra trodd att det äntlige var slut på telefonterrorn ringde en högdragen typ och sa att han ville ha ett bra bord nära orkestern och inte ute i hallen som han fick senast för det tänkte han minsann inte tolerera.

– Hur var namnet? sa Berra.

– Direktör Karlsson, sa mannen.

– Dig känner vi till, sa Berra. Du är inte välkommen här.

– Vad är det för struntprat, sa mannen.

– Det var du som pinkade i en blomkruka i receptionen i lördags, sa Berra. Vi såg dig nog.

– Det var det värsta, sa mannen.

– Nej det var det inte alls, sa Berra. Det värsta var att du smet från notan när du smög iväg med den där vindögda skatan som du dansade med halva kvällen. Vad har du för smak egentligen?

– Nu får det vara nog, sa mannen.

– Det tycker vi också, sa Berra. Du är nämligen stoppad på det här stället. Visa dig inte här mer för då släpper vi hundarna på dig.

Sedan ringde en och sa att han ville ha ett bra bord för han känner ägaren

– Vad menar du med bra bord, sa Berra. Menar du att det ska vara stadigt och stabilt?

– Det är klart det ska, sa mannen.

– Varför det, sa Berra. Hade du tänkt bli våldsam?

– Nä, men jag vill ha ett bra bord nära dansen, sa mannen.

– Så du ska inte dansa på bordet då? sa Berra.

– Vem är du? sa mannen. Jag är inte van vid att bli tilltalad på det här viset.

– Mitt namn är Rocky Marciano, sa Berra.

– Vem? sa mannen.

– Alias The Brockton Blockbuster, sa Berra. Heavyweight champion of the world. I svarta nyxor med vita revärer, vägande 188 och tre quarterpounds.

– Vad är det för skitsnack? sa mannen.

– Passa dig, sa Berra. Vet du inte att de var jag som knockade Jersey Joe Walcott.

– Vem är det? sa mannen.

– I trettonde ronden, sa Berra. Men i returen nöp jag honom direkt i första.

Sedan drog han ur jacket för någon måtta tycker även han att det får vara.