REDAKTÖRER OCH GAMLA BILAR

I det allt tätare höstmörkret sitter jag kvar i den lilla stugan vid havet och bläddrar i ännu några exemplar av tidningen Se från 1971.

I nummer 40 handlar det bland mycket annat om gamla bilar, vilket får kåsören Gits Olsson att berätta om sina möten med bilar av olika modeller genom åren. Så här skriver han om ett av dessa under rubriken Mummel i kön längst bak i tidningen:

Saaben mötte jag mellan spårvägsrefugerna på Norra Bantorget en vårdag i skarven mellan 40- och 50-talet. Fyra man sköt på och en styrde.

På den gamla kvällstidningsredaktionen var det bara tre personer som hade råd att köpa bil. En av dem köpte en Saab 92 – den lilla gröna torpeden med flygkvalité. Han fick sällan behålla den för sig själv, hela redaktionen ville provköra.

Det var när sportredaktör Y provkörde som Saaben hamnade mellan spårvagnsrefugerna. Saaben hade frihjul och det visste inte redaktör Y. Vi observerade att vagnen hade utmärkta fjädringsegenskaper när den tog de första refugerna i två språng med god svikt i bägge.

Sportredaktör Y fick inte stopp på bilen förrän han stod öga mot öga med motorvagnen på linje 15.

Spårvagnsföraren drog upp fönstret, kikade ner på Saaben och sa:

– Jag ska till Sundbyberg, vart ska du?

Sportredaktör Y svarade inte. Han bet ihop tänderna och la in backen. Det var inte backen utan ettan. Det small inte så farligt. Det såg ut som när en tax försöker skalla en bryggarhäst.

– På´n igen, sa spårvagnsföraren, här skaru se en som tål stryk.

Då tillkallade sportredaktör Y några vänner som var på väg till Pilen för en dubbel lätt. Det behövdes fem man – fyra som rullade bort Saaben och en som torkade tårarna på Saabens ägare.