I så fall, flickor, hade
ni ingenting för´et. Ryska forskare har just bevisat att killar som
röker är dåliga älskare!
Så börjar en text i
tidningen Se från 1967.
Men man ska inte tro allt
som påstås, även om varken fake news eller ryska trollfabrjker var
aktuella vid tidpunkten i fråga för drygt femtio år sedan.
Se-kåsören Gits Olsson
uppger sig tillhöra skeptikerna och har därför beslutat göra en
egen utredning i ämnet. Bästa sättet tycks då vara att helt
enkelt fråga konsumenterna, det vill säga dom som konsumerar
älskare, alltså tjejerna.
I sin spalt Mummel i kön
längst bak i tidningen har han föranstaltat om en enkät bland
flickor som nått så pass stadgad ålder att de har ett par
Tylösandssemestrar bakom sig. De bör veta vad de snackar om, när
det gäller svenska älskare, rökare och icke rökare, skriver Gits
och fortsätter:
100 procent av de
tillfrågade sade sig vara så pass nyktra att de klart hajade
frågan.
99 procent försäkrade
att de råkat ut för älskare.
1 procent – ett
hembiträde från Sibyllegatan – sa att någon älskare hade hon
aldrig haft ”om man inte räknar byrådirektörn förstås”.
Till att börja med
avslöjade undesökningen att svenska kvinnor är oerhört
sangviniska i sin inställning till den manlige partnern. I
överraskande många fall hade man inte ens brytt sig om att kolla om
vederbörande var rökare eller ej. Bland dem som kunde ge besked i
frågan var det endast ett fåtal som kommit på idén att
sammanställa rökningen med partnerns prestationsförmåga i det
väsentliga ögonblicket.
1 procent – Asta
Bengtsson på Wollmar Yxkullsgatan – sade sig avsky älskare som
röker, ända sen den gången hon följde en plåtslagare hem från
Grönan och han envisades med att röka Flor de Brazil under akten.
Inte för att röken var direkt generande, men plåtslagaren blev så
till sig i trasorna att han tappade cigarren och brände Asta i
häcken.
1 procent – Ulla
Hermansson från Lilla Essingen – sade sig tvärtemot vara tacksam
för att somliga älskare röker. Hon blev svårt på smällen efter
en pingstafton på Lillsjönäs festplats, men tack vare att mannen
var rökare kunde han uppspåras och faderskapet fastställas. Hans
namn stod på asken. Han hette Kent.
14 procent var klart
övertygade om att de ryska forskarna hade rätt i sitt påstående
att rökning nedsätter potensen. De hade observerat detta hos sina
äkta män. Här må dock parentetiskt inskjutas att dessa flickor
samtliga var över 86 år.
Flera av de tillfrågade
undrade hur det kunde komma sig att Hollywoodfilmens älskare i alla
tider uppträtt med tuff cigarett dinglande i mungipan, om detta
skulle vara så farligt för kapaciteten. En fru i en söderförort
sa:
– Min man brukar sätta en
cigarett i mungipan och är då så lik Humphrey Bogart, det vill
säga om man bortser från Bogart. Båda röker nämligen
Chesterfield.
En obemärkt 38-åring i
Bandhagen säger:
– En oskyldig cigarett
kan väl inte vara så farligt. Det är värre när man kryper i säng
med turkar, för vattenpiporna snörvlar så förbannat att man
kommer ur stämningen.
Så långt Gits Olsson i
tidningen Se från 1967, där han avslutningsvis påpekar att
utredning pågår i pressläggningsögonblicket. Vad han nu kan mena
med det.
Ja Gunnar, du och Gits tillsammans kan bara bli bra. Tackar / Bengt
SvaraRadera