SOMMARENS STATUSSYMBOLER

Medan sommaren sakta går mot sitt slut sitter jag på verandan i den lilla stugan vid havet och läser tidningen Se från den 29 juli 1965.

I nummer 30 skriver Gits Olsson om sommarens stora statussymboler. Häng med till 1965 och kolla in vad som var högsta mode för den statusmedvetne på den tiden.

Här är hela listan:

Utegrillen. Folk har nu för tiden elektriska spisar i sina stugor – fina grejer med grillugnar med glasruta i luckan. Där innanför ligger fläsket och puttrar och det ser ut som i TV när Ria Wägner är i farten.

Trots det föredrar folk att grilla utomhus. Människor som är kinkiga med att visa sin status köper utegrill – i år ska det vara en sån som går på hjul. Första gångn jag mötte en hoppade jag åt sidan, för jag trodde det var ett smalspårigt lokomotiv som slitit sig och irrade herrelöst omkring. Men på lukten föstod jag att jag missförstått situationen. Så bra lönar sig ju inte järnvägstrafiken att man eldar lokomotiven med oxfilé. Dessutom hör det väl till undantagen att det bakom lokomotiven går ett fruntimmer som skriker genom röken: Hello friends, käket är klart!

Vilstol på hjul är sommarens andra stora symbol. Den är utförd i bambu och rotting och ganska lik grill-lokomotivet, i all synnerhet när det har legat en tant i stolen och stekt sig en hel efterniddag.

Hammocken blommar på varje udde i skärgården. Har folk ingenting att säga till om när det gäller hammockar? Finns det inget konsumentinstitut som kan ingripa? Jag tänker på färgsättningen och mönstret i den vanligaste folkhammocken. Det har sålts hammockar i Sverige i massor av år och fortfarande är dessa utemöbler klädda i samma hiskliga mönster och färger och läskiga fransar. En svensk genomsnittshammock ser ut som soffan på muggen i orientaliska harem. Inte för att jag ränner särskilt ofta på orientaliska harem, men man vet ändå hur där ser ut, för man läste ju Vecko-Revyn på 40-talet.

Utespisen. Inte bara varje villa i stan utan snart sagt också varenda sommarstuga är numera utrustad med utespis. Utespisens främsta uppgift är att suga in kall luft i nederkanten av kåken och blåsa ut varm luft rakt upp i luften genom skorsten, något som visat sig vara bra mot blåskatarr hos kråkor.

Utespisen sätts in när sommarfamiljen har ledsnat på de andra symbolerna – den hjulförsedda utegrillen och den elektriska spisens fläsk-TV. Utlänningar som gästar vårt land återvänder hem och anförtror sina vänner att Sverige minsann inte är ett så utvecklat folkhem som många inbillar sig: ”Dom har till exempel eldstäderna utanpå kåken och man ser hela familjer sitta och huttra kring spisen där dom trätt simpla korvar på pinnar för att försöka laga sig middag över elden.”

Badmadrassen är en gammal långkörare på topplistan över sommarsymboler. Första gången en badmadrass trafikerade vår vik – det var strax före andra världskriget – väckte den bestörtning på sina håll. En grosshandlare i ved och kol kom guppande på vågorna grensle över en sån där pumpad korv. En troende skärgårdsbonde sprang vit i ansiktet till skogs, för han trodde han mött Jona, vilken segersäll styrde valfisken mot stranden i två knop efter att nyss ha spottats ut ur dess buk. Den troende kom inte åter till bebyggda trakter förrän skallgångskedjan försäkrade att det stod Tretorn på valfisken.

Skrev alltså Gits Olsson i tidningen Se från 1965, som jag fortsätter att läsa med stort nöje och stigande förtjusning i den svenska sommaren 2019.