Biskopen besökte sina hemtrakter i kustbandet och lät den unge pastorsadjunkten ro honom ut på sjön. Plötsligt reste sig biskopen upp, tog ett kliv över båtkanten och började gå på vattnet.
Pastorsadjunkten satt
först och bara stirrade. Sedan klev han med beslutsam min ur båten
för att göra likadant men sjönk som en sten. När han kom upp till
ytan igen sa biskopen faderligt
- Ser du, min unge vän.
Det räcker inte med att ha den rätta tron. Man måste veta var
stenrevet ligger också.
När kyrkoherden och hans
fru adopterade ett barn blev detta det stora samtalsämnet i bygden.
Bland annat uttryckte gamla fröken Jansson i syföreningen sitt
gillande med orden:
- Tänk ett så förtjusande
fint sätt att få en liten på. Och så anständigt.
Den gamle kyrkoherden
skulle pensioneras och försökte trösta sina församlingsbor med
orden:
- Ni får säkert en bättre
präst när jag slutar.
Då reste sig en av de
äldre i församlingen och sa:
- Det är inte så säkert.
Den förre kyrkoherden sa likadant när han gick i pension.
Frikyrkomöte långt ute på
landsbygden en gång för länge sedan. Predikanten håller en
svavelosande straffpredikan om ungdomens lössläppthet och nämner
som exempel att en av de unga flickorna i bygden har gått och blivit
permanentad.
Då reser sig en av
församlingens mödrar och utbrister:
- Jag vill bara säga att
ingen av mina pojkar har haft något med detta att göra!
- Det var väldigt
omtänksamt av den nye prästen att titta in till mig.
- Men snälla mamma, det
var ju doktorn!
- Jaså. Ja, jag tyckte väl
att han var lite närgången.
Gudomligt möcke, möcke bra!
SvaraRadera