I tidningen Se från 1972 hittar jag en spalt med citat från vad känt folk påstås ha sagt under veckan som gått.
Marit |
Marit Paulsen: Varför kallas man
”ordfattig” när man svär? Det är bildat, vårdat, fint om jag
säger ”Det var utomordentligt tråkigt”. Men när jag säger
exakt samma sak fast naturligare och lättare: ”Det var för
jävligt” - då är jag plötslig ordfattig,
Hans Alfredson: Varför ska SJ löna
sig? Landsvägarna lönar sig inte. Lasaretten lönar sig inte.
Domstolarna lönar sig inte, Och inte ens grundskolan går med vinst.
Bellan Roos: Jag tyckte bäst om att
göra monologer. Då fick man vara för sig själv på scenen. Julia
Ceasar och jag var goda vänner, men stod vi på scenen samtidigt,
brukade hon få hosta när jag skulle säga mina repliker,
Hagge |
Hagge Geigert: Jag är unik i Sverige,
fullständigt enastående. Det finns ingen annan teaterdirektör i
detta land som ensam och utan statligt eller kommunalt stöd klarar
att år efter år sätta upp en revy. Jag tycker man borde resa en
staty över mig.
Red Top (Lennart Nyblom): Meteorologi
behärskar jag lika bra som någon annan. Om du lägger tusentals
lappar med påskriften ”Dåligt väder” och ”Fint väder” i
en hatt och sedan drar en om dagen, säger de statistiska lagarna att
du med denna enkla metod når femtio procent rätt.
Inger-Marie Opperud: Astrid Lindgren
sänker sig aldrig till barnens nivå. Hon höjer sig till den i
stället. Det är en väldig skillnad.
Cello |
Cello (Olle Carle): När båda sidorna
på en matta ser likadana ut, så kan det lätt hända att en familj
som vill ha heltäckt i fastigheten får feltäckt i hastigheten.
Kar de Mumma (Erik Zetterström):
Allting går upp, utom dom som sitter på taburetterna.
Gösta Ollén: Svenska folket är rött
med vita knutar och därför älskar folket Snoddas.
Fantastiskt klokt. Tack Gunnar
SvaraRadera